Näringslivets jubileumsbok om friskolor duckar helt alla negativa effekter

ESSÄ. Friskolereformen fyller 30 år och Centrum för näringslivshistoria uppmärksammar födelsedagsbarnet i boken Ett fönster öppnades, från enhetsskola till valfrihet och mångfald. 

Friskolor är inget nytt fenomen, möjligheten för privatpersoner att driva förskolor och skolor har funnits ända sedan skolväsendets barndom. Anders Johnson – en av bokens författare – berättar att 1800-talets flickskolor och det tidiga 1900-talets samskolor kännetecknades av reformtänkande. 

Flickskolelärarinnor engagerade sig i frågor om jämställdhet mellan könen och samskolorna visade att flickor och pojkar kunde lära sig att läsa, räkna och skriva tillsammans, i samma klassrum.

Lärarna var ibland framstående kulturpersonligheter som Elsa Beskow eller Alice Tegner och det var vanligt att skolgrundarna såväl undervisade själva som hade rollen som rektorer. 

Flickskolepionjärerna Cecilia Fryxell och Anna Whitlock lyfts fram för sina insatser, inte bara som inspiratörer för efterföljande friskoleentreprenörer utan för den svenska skolan som helhet.

Längre fram i boken intervjuas några av dagens friskolelärare och ägare. Det är uppenbart att de inte känner samma uppskattning från samhället som föregångarna Tegner och Whitlock troligtvis fick. 

Bättre förutsättningar för friskolor

Reformen skapade bättre förutsättningar för att driva friskolor men också en kritisk debatt som utan tvekan påverkat synen på medarbetarnas samhällsinsatser. 

Efter att ha jobbat 21 år som lärare på fristående skolor har jag väldigt lätt att förstå de intervjuades frustration över hur debatten om skolan utvecklats. 

Det arbete som lärare, rektorer och huvudmän på fristående skolor lägger ner för att elever ska lära sig viktiga saker är såklart inte mindre värt än samma arbetsinsats på en kommunal skola. 

Men ett skolsystem inte kan utvärderas efter vilka förutsättningar det ger några entusiaster att utveckla sin undervisning. Ingenstans i boken står det något om de elever på kommunala skolor som blir av med sin extra hjälp när skolkoncernerna etablerar sig. 

Boken tar inte upp att lärare i kommunala skolor får allt mer att göra. Eller ett allt mer krävande elevunderlag som konsekvens av ökande andel elever i de vinstdrivande koncernernas skolor.

Ofullständig berättelse om reformen

Läsaren ges en historisk överblick till friskolesektorns framväxt och en sympatisk redogörelse för hur engagerade medarbetare ser på sitt arbete och på friskolors betydelse. 

Men berättelsen om den reform föreningen vill uppmärksamma lämnas ofullständig. De senaste trettio årens expansion av vinstdrivande skolkoncerner blir inte komplett skildrade utan en beskrivning av hur friskolereformen påverkat hela skolsystemet.

Jag har själv brottats mycket med frågan om arkitekterna bakom friskolereformen redan från början hade en plan att skapa en marknad för vinstdrivande skolor. Eller var explosionen av ekonomiska intressen i den svenska skolan är en oönskad, eller i alla fall oväntad, utveckling?

I en intervju med Anders Hultin – en av friskolereformens arkitekter – skingras en del av mina frågetecken. 

Alla vi som vill värna möjligheten att driva skolor som inte är offentligt styrda, och som tror att en större frihet för lärare och rektorer i friskolor vitaliserar skolsystemet, har ett extra stort ansvar att också berätta om marknadsskolans negativa effekter. Centrum för näringslivshistorias bok duckar helt den uppgiften.

Nils Johan Tjärnlund skriver i bokens andra del att friskolor i allt högre grad drivs som aktiebolag, något som Hultin förklarar med att det något årtionde efter reformens införande uppstod politisk stabilitet i frågan om friskolor. 

“Spelreglerna var utformade och intresset ökade för att starta skolor”. 

Här blir det stora kontraster mellan de intervjuade lärarna, rektorerna och huvudmännen på små friskolor där allt eventuellt överskott går tillbaka till verksamheten och de expansiva koncerner som växt fram. De som ägs av samma personer som utformade spelreglerna. 

I boken skriver Tjärnlund att “statssekreterare Odd Eiken fick en viktig roll i att mejsla ut detaljerna i en reform för fristående skolor”. 

Bara några år efter att friskolereformen klubbats startade Hultin, Eiken och Peje Emilsson Kunskapsskolan tillsammans. Idag är Emilsson ensam ägare av Kunskapsskolan medan Hultin äger skolkoncernen Watma.   

De stora skolkoncernerna har lägre lärartäthet, lägre behörighet, lägre lärarlöner, sämre tillgång till elevhälsa och bibliotek och bidrar till att olika elevgrupper skiljs åt, snarare än att förenas. 

Inte känt samhörighet med Jensen

De reforminriktade föregångare som lyfts fram i Ett fönster öppnades… hade troligen inte känt någon större samhörighet med skolföretag som JENSEN, Nordic International School, Realgymnasiet eller Norlandia förskolor.

Att de före detta politiskt engagerade som startat skolkoncerner är vinnare på nuvarande system är uppenbart. 

Nedanstående citat ur boken visar dock på en av de största myterna om det världsunika svenska skolexperimentet: att det är bra för alla.

”Det händer inte sällan att samhällsfrågor diskuteras som om allt vore ett nollsummespel. Om den ena vinner, måste någon annan förlora. Men friskolan har gett alla barn och ungdomar i Sverige en unik möjlighet att påverka sin framtid och är därmed en modell som följer svensk tradition, anser Anders Hultin.”

Alla vi som vill värna möjligheten att driva skolor som inte är offentligt styrda, och som tror att en större frihet för lärare och rektorer i friskolor vitaliserar skolsystemet, har ett extra stort ansvar att också berätta om marknadsskolans negativa effekter. Centrum för näringslivshistorias bok duckar helt den uppgiften. 

Det är synd, för debatten mår bra av att även friskolelärares arbetsinsatser lyfts.