I Sverige har knarkligan bättre villkor än matbudet
Det här landet behöver politik – inte sagor
Vissa saker kan man helt enkelt inte hitta på. Som att ett nyligen sprängt knarkhandlargäng drevs som ett familjeföretag där de anställda langarna hade rätt till både sjukdagar, semester och fast lön.
“Kunderna beter sig som att de beställer mat från Foodora” menar polisens utredare Alexander Wallenius i DN.
Det är här verkligheten överträffar dikten:
Knarkligans “anställda” hade alltså bättre arbetsvillkor än många har hos gigmatbud som Foodora, Wolt eller Uber Eats.
Som egenanställd har man inte fast lön, inte rätt till semesterdagar och sjuklönen får du stå för själv.
Krösa-major istället för partiledare
De arbetsmiljörelaterade riskerna är såklart något högre som knarkkurir än som matkurir, å andra sidan har 22 personer dött i arbetsplatsolyckor på den reguljära arbetsmarknaden hittills i år.
2019 rapporterade Breakit att ett cykelbud skadades i tjänst under Foodora varannan(!) dag.
På andra sidan verklighetens gräns står de svenska partiernas valmaskinerier.
Valrörelsen är här och plötsligt tycks partiledarna börjat lajva sagotanter. Tänk Krösa-Maja i Emil i Lönneberga.
För att knäcka gängen vill till exempel Moderaterna tvångsutreda alla förortsbarn för ADHD och medicinera dem.
“Satsningen” presenterades nationellt av bland annat Stockholmsmoderaten Irene Svenonius.
Svenonius har bland annat ansvarat för att lägga ned sju BUP-mottagningar i Stockholm.
I huvudstaden larmar personalen om att det nu kommer bli svårare att ge barn med NPF-diagnoser det stöd och vård de har rätt till.
Allra värst kommer det bli för barn i Stockholms förorter, där avstånden blir långa och busskorten är få.
Järva, ett av Stockholms fattigaste förortsområden, får nu ett patientunderlag på över 60 000 barn.
Tvångsomhänderta två-åringar
Signalpolitikens saga är en snuttefilt för politiker och väljare som tror att hårda ord och pekande fingrar kan ersätta resurser och faktisk välfärdspolitik.
Resurser som inte ens finns ska läggas på barn som inte ens behöver det. För det låter bra, så länge vi pratar om bruna barn.
Liberalerna vill språktesta alla 2-åringar och tvinga in dem som inte kan svenska i förskolan.
I värsta fall ska ungarna tvångsomhändertas av staten.
Partiledaren Johan Pehrson har nu mage att kalla sig själv missförstådd, men man får skylla sig själv när signalen går före politiken.
Några svar på hur förskolan ska finansieras kommer han inte med.
Förskoleupproret som organiserar förskolepedagoger, barnskötare och föräldrar berättar om en verklighet där de inte har tid att ta lunchraster längre.
Barngrupperna är för stora, den utbildade personalgruppen för liten.
Det är bara augusti
Kristdemokraterna: DNA-topsa alla som misstänks befinna sig i landet utan papper.
Åkesson, som bad någon hålla hans öl: Döp om Kriminalvården till Straffverket.
Någon bör kanske påminna högerblocket om att brottsligheten i Sverige alltså inte var lägre när det här landet fortfarande tillät dödsstraff.
Däremot har ojämlikheten de senaste 30 åren skenat till nivåer bortom 1800-talet. Ett par få procent äger allt mer, en allt större andel står och köar i appar efter sin nästa arbetstimme.
I verkligheten har den svenska klockan vridits tillbaka, men politiken ger oss bara sagor.
Valdagen är den 11 september. Det är bara augusti. Valrörelsens signalpolitiska utspel har knappt ens börjat.
Kommande månad ska Nya Mitten vara en plattform som ser igenom alla distraktioner. Vi ska syna utspelen och hålla fokus på verkligheten och reformerna som faktiskt kan förändra den.
I ett land där man får bättre villkor som knarkhandlade än matbud behövs politik, inte sagor. I de vi matas med nu är kejsaren dessutom naken.
