Alla tvååringar som inte är så haj på språk mår bra av förskola. För att fånga upp och undvika att barn halkar efter tidigt i livet har diverse förslag för att få fler barn att på och ta del av den läroplan som finns.

Johan Pehrson vill att de barn med utländsk bakgrund som inte talar tillräckligt bra svenska vid två års ålder nu ska omfattas av hårdare krav. Han skräder inte orden i en ny intervju med Göteborgs-Posten. L-ledaren säger att undermålig svenska kan likställas med psykisk misshandel och utesluter inte att koppla in socialen i de fall där språkkunskaper brister. 

Obligatorisk förskola inget nytt förslag

Obligatorisk förskola rör upp känslor. Under den senaste mandatperioden har allt från förslag på allmän obligatorisk förskola från två år (av S-ledamöter i riksdagen) till att skolplikt bör gälla från 5 års ålder (Betänkande av Utredningen om fler barn i förskolan för bättre språkutveckling i svenska).

Klass- och integrationsargument har hjälpt föga. Att lägga sig i människors fria val och vilja är, enligt nejsägarna på högerflanken en dödssynd. Förslagen har konsekvent röstats ner med samma argument som den individualiserade föräldraförsäkringen: det ska vara upp till var och en och alla vet bäst själva.

När Liberalernas partiledare nu gått ut och propsat för en obligatorisk förskola för eftersatta barn är drömmen och valfrihet som bortblåst – i alla fall för vissa. 

Invandrare vet inte bäst själva

Men en grupp vet, enligt Liberalerna, inte bäst själva. Denna grupp ska med betydligt mer piska än morot tvingas in i en mall och i en ofrihet som skulle fått svenska liberaler att skrika “diktatur” snabbare än snabbt. Men så är det kanske det som är poängen också. Liberalismen sträcker sig nämligen inte bortom etnicitet i Sverige.

Nu slipper ”gemene svensk” rasa, förslaget gäller inte deras barn. Den grupp som nu i allt större utsträckning själva bär integrationskorset: gruppen människor med utomnordisk bakgrund däremot, ska hållas ansvariga. Som att det är deras fel att Sverige är segregerat.

Förskolan är, med sina utbildade pedagoger och gedigna läroplan, inte en anstalt för språkinlärning utan även en plats för utveckling, inte ett straff för den unge som inte klarat ett, vad vi kan anta blir ett godtyckligt prov vid två års ålder.

Integration kräver mer

Och det är ju inte så att samhället idag skiter i språkutveckling. Språktester genomförs på barnavårdscentraler runtom i landet och lokala språkstärkande insatser pågår, inte minst i de områden där Johan Perhson pekar på att de behövs som allra mest.

Det svenska språket är av största vikt för den som vill göra anspråk på en plats i det svenska samhället. Det har även allt annat barn får med sig från läroplanen därifrån. Att fler börjar förskolan tidigt får goda, utjämnande effekter.

Men Johan Pehrsons förslag gäller inte alla. Och det är ingen liten sak att göra skillnad på folk och folk utifrån ursprung. Det spelar ingen roll om du heter Jimmie, Johan eller Anders eller vilket uppsåt ditt uttalande kan tänkas ha. I praktiken riskera effekterna att alienera ytterligare.

Vill Liberalerna på allvar ta uti med den segregation som spär på det språkglapp som uppstått och som väldigt tidigt sållar bort barn borde de se över sin skol- och bostadspolitik. Att omge sig med människor med blandad bakgrund är, trots allt, fortsatt det mest effektiva sättet att både lära sig språk och få till social rörlighet.

Men kanske är det inte poängen.