Så var regeringskrisen avvärjd. Efter en morgon och en förmiddag där Amineh Kakabaveh än slunkit hit och dit kan Morgan Johansson sitta kvar som justitieminister.

Nå, snart är det väl dags igen. Att hota ministrar med misstroendeförklaringar har ju blivit vardag för oppositionen.

Och är det något vi fått lära oss under de senaste två mandatperioderna så det att vi lever i en lågintensiv regeringskris.

Då och då har krisen blivit akut. Ministrar har fått avgå. Statsministrar har tvingats bort. Budgetar faller till höger och vänster.

I stället för politik: spelade missförstånd

Det är en konsekvens av att både regering och opposition i åtta år försökt låtsas som att man kan avtala bort i de parlamentariska realiteterna. I stället för politik får vi teatergråt, grälsjuka utspel, kommunikativa tjuvnyp och spelade missförstånd som snabbt kan bli tweets och Facebook-uppdateringar.

Priset betalas ytterst av det här landets medborgare. Från högerpartierna talades det i riksdagen i dag om de allt för många våldsdåden, men den politiska handlingsförlamningen omöjliggör snart sagt alla viktiga reformer.

Hur blir det med bostadsbyggandet, elförsörjningen och välfärdens finansiering? Med arbetslösheten, marknadsflummet i skolan och klimatomställningen? Det blir just ingenting.

När Ebba Busch i morse sa att KD var tvungna att ställa sig bakom SD:s misstroende mot Morgan Johansson eftersom partiet annars inte överlevt var det brutalt avslöjande om hur svensk politik fungerar.

– Vi hade förlorat betydligt mer om vi upplevts rädda kvar Morgan Johansson, sa KD-ledaren till TT.

Vi måste ta oss i kragen

Ska det fortsätta så här en mandatperiod till?

Att vädja till politikerna att skärpa sig är sannolikt helt lönlöst. För sig själva kommer de alltid kunna motivera varför de gör som de gör.

De som måste ta sig i kragen är väljarna. Det är ju vi som skapat det vansinne som råder i politiken.

Om något ska bli gjort i det här landet så kan vi inte rösta fram riksdagar som ser ut så här.