Priset på mat, kläder och bensin rusar. Räntan stiger och fler tvingas fatta allt fler aktiva beslut kring sin privatekonomi. Samtidigt har ersättningarna i socialförsäkringarna inte höjts i takt med andra inkomster, fler kvinnor är fattigpensionärer och det råder bostadsbrist på många håll i landet.

Att hålla koll på sina slantar är viktigt och har kommit att spela en väldigt stor roll.

Allt fler äger – och vill äga sitt boende, pensionerna är för många så pass låga att privat sparande måste till för att upprätthålla sin livsstil och placeringar, spekulationer och investeringar diskuteras flitigt.

”Fuck off-kapital” och ekonomikörkort

I Dagens Nyheter konstateras att klyftan mellan män och kvinnors sparande är stor. Finansinspektionen, FI, föreslår nu en rad insatser för att öka den privatekonomiska medvetenheten hos just kvinnor. I en rapport föreslår nu myndigheten en rad åtgärder. Kunskap ska minska det ekonomiska glappet.

Finansprofilen Pingis Hadenius föreslår ett ekonomi-körkort för kvinnor så att de inte ska hamna i ekonomisk utsatthet. Och för att undvika det ska man spara pengar. Det som i andra sammanhang kallats för “fuck off-kapital” ska hjälpa kvinnor att ta kontroll över sina liv. 10 procent av sin inkomst är ett bra mått, anser Hedenius.

Alla i artikeln verkar överens om att detta är ett problem som kan få ödesdigra konsekvenser. De experter som intervjuas konstaterar att fler insatser behövs för att öka medvetenheten. I den undersökning som gjorts av Kantar-Sifo på uppdrag av Swedbank och Robur säger sig kvinnor också själva kunna för lite om just privatekonomi.

Therese Wieselqvist Ekman ansvarar för finansiell folkbildning på FI. Hon konstaterar i DN att män har högre livsinkomst men utöver det så nämns inte den ojämställda fördelning av resurser.

Det stannar vid någon form av konstaterande av saker och tings vara och icke vara. Med kunskapshöjande insatser, helst redan i skolålder ska nu tjejer och kvinnor fatta bättre beslut kring sin livsekonomi – och få andra resultat.

Borgerligt att beskylla kvinnor

“Låg pension efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få andra resultat”, löd en väldigt uppmärksammad tweet skriven av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch. Hon menade att vissa kvinnor fattar dåliga beslut och därför drabbades av dåliga ekonomiska resultat.

Pensionsglappet, det ojämna uttaget av föräldradagar, strukturella löneskillnader och det faktum att kvinnor i allt större utsträckning lägger pengar på hushållens förbrukning än bostad och andra tillgångar har sedan länge pekats ut som jämställdhetsbovar. Att verka för ekonomisk jämställdhet genom att upplysa kvinnor kan delvis hjälpa till men det kommer krävas politik om vi på riktigt vill få bukt med de ekonomiska jämställdhetsutmaningarna.

Sverige behöver människor i låglönesektorerna, vårt samhälle går inte runt utan dem. Kanske skulle den rimliga jämställdhetsinsatsen vara att verka för högre löner inom dessa? Eller bygga bostäder så kvinnor som vill lämna destruktiva förhållanden har någonstans att ta vägen? Eller ha socialförsäkringar som möjliggör en dräglig tillvaro trots arbetslöshet, sjukdom och som faktiskt innebär att barn får vara hemma med båda sina föräldrar (dags att individualisera föräldraförsäkringen, va?).

Män äger och tjänar mer

Det är inget kunskapsglapp som gör att kvinnor sparar mindre pengar. Det handlar om att män tjänar och äger mer än kvinnor.

En sak är säker. De kvinnor som kommer till tals i det ekonomiska samtalet i allmänhet och i DN-artikeln i synnerhet är inte dem som behöver delbetala glasögon eller som inte har råd att skicka med frukt till skolan. Inte heller finns det någon vidare valfrihet i att gå ner till deltid utan snarare får ta de timmar som erbjuds. 

Och kunniga konsumenter i all ära. Det spelar liksom ingen roll om alla svenskar en dag skulle vakna och vara perfekta ekonomiska väsen och spara 10 procent av alla sina tillgångar. Kvinnornas 10 procent är ändå mindre värda och det kan varken Avanza, ekonomi-influencers eller borgerlig politik eller kultur råda bot på.