Johannes Klenell: 2022 är moderatgubbjävelns år

KOMMENTAR. Författaren Lars Wilderäng, till vardags hjärnan bakom romaner med namn som Drönarhjärta, är en av alla som känt sig kallade till tangentbordet nu när kriget är här. 

I ett av sina många utspel om hur Sverige borde gå med i Nato frågar han: ”Vet ni vad som händer med de svenska bostadspriserna, och värderingarna av din bostadsrätt eller villa när Ryssland anfaller?” 

Kanske det borgerligaste argument för en militärallians jag sett i hela mitt liv.

Medborgare! Även om ryssen sprängt din bostad så har du bolånet kvar. ”Eller så går vi med i Nato och slipper bli anfallna, så kan du ha kvar din bostad med full värdering”, avslutar Wilderäng. 

Det låter inte som att just Nato löser den frågan, snarare en välutvecklad allmännytta, nybyggnation och fler hyresrätter. Inte heller kan Nato skydda de överbelånade svenskarna från en sprickande bolånebubbla eller den finanskris som förr eller senare slår till, oavsett om den är rysk eller ej.

Någon av Wilderängs följare konstaterar att ”även din leasingbil ska betalas efter att den är sprängd.” Han delar med sig av samhällsinformationen till sina följare genom en retweet. 

Senare skriver han att ”När Sverige blir anfallet av Ryssland och allt vi får är lite vapenleveranser men svenska kvinnor och män blir de som kommer dö ensamma på slagfältet, kom ihåg vilka politiker som sade nej till Nato.”

Jag kan verkligen sympatisera med fantasin om att få spränga jorden med en atombomb. Men det bör kanske stanna vid just en fantasi.

Det är krigsfest i mitt flöde och alla är inbjudna. Nätpublikationen Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt skriver: ”Frågan är vid vilken våldsnivå vi i Väst är beredda att ta risken för eskalering?” Han tycker att ”Putin cyniskt spelar på Västvärldens rädsla för världskrig.”

Äger du bil? Här har du tusen spänn från regeringen. Vi behöver inte ens ha en moderat regering för att få en politik vars huvudsakliga målgrupp tycks vara Skandiamannen och han som befinner sig i en livslång fejd med vägsalt. 

Glöm tiotalets PK-woke som traumatiserat oss alla så hårt. 2022 är moderatgubbjävelns år. Alla dess fantasier slår in på en gång.

Krig, kärnkraft, fordonsdiesel, atombomber.

Detta är valåret då ”vid pump” ser ut att bli årets stora affischuttryck för samtliga riksdagspartier utom möjligen Miljöpartiet. Vilket inte alls får det att kännas som att Mad Max-samhället väntar runt hörnet. 

Kriget i Ukraina handlar i högsta grad om bränslen.

Diggilo diggiley-mannen Richard Herrey anklagar Natomotståndaren Anna Ardin för att springa Putins ärenden. Hennes brott? Hon tycker inte som Richard. Herrey kandiderar till riksdagen för moderaterna.

Pensionerade domaren och konservative allmändebattören Krister Thelin har även han tänkt på en grej. Han skriver efter en bilresa med sin ”amerikanske måg” hem från Rivieran att: ”Eftervärldens dom kommer bli hård: varför gjorde ni inget för att rädda oskyldiga för de övergrepp som sker? Militär intervention nu!”

Någon frågar om vi verkligen är beredda på ett ”tredje världskrig i full blom” och får svaret ”Ja.” En annan följare skriver bara ”Kärnvapen” och får svaret att ”Väst har fler.” 

Som att massförstörelsevapen först och främst mäts i bulk.

Atombombsdoulan Thelin har helt enkelt löst problemet med eftervärldens dom genom att se till att det inte finns någon eftervärld. Som den king han är har han även löst Wilderängs problem med den svenska bolånemarknaden, för inte ens Swedbank borde kunna klara ett globalt kärnvapenkrig.

Glöm tiotalets PK-woke som traumatiserat oss alla så hårt. 2022 är moderatgubbjävelns år. Alla deras fantasier slår in på en gång.

”Vi är nu i utkanten av en debatt om huruvida mänsklighetens utrotande verkligen är så farligt att vi inte bör göra allt för att undvika det”, skriver brittiske Guardian-kolumnisten och författaren Owen Jones. Han delar en tweet som inleds med ”mitt perspektiv är mer eller mindre att kärnvapenkrig är värt att riskera för några saker”, en av de sakerna är ett Europa fritt från Ryssland.

Samtidigt i mitt flöde så har Lars Wilderäng börjat kalla nyheter om eventuella förluster för Ukraina i svenska medier för ”nederlagsdoktrinen”. 

Kalla mig Putins knähund, men min åsikt i Natofrågan är minimal. Jag tycker Sverige bör skicka militärt stöd till Ukraina, men också att det här med att skicka vapen till en krigszon inte bör vara ett enkelt beslut för ett land som åtminstone har självbilden att vara neutralt. 

Jag kan verkligen sympatisera med fantasin om att få spränga jorden med en atombomb. Men det bör kanske stanna vid just en fantasi. Kärnvapenkrig borde däremot varje rimlig människa nog tycka är åtminstone ganska dåligt.

Det är nog inte heller en speciellt sund utveckling att högermän just nu lättvindigt pekar ut de som inte tycker att krig och militärallianser är något man beslutar om över en kafferast som mer eller mindre landsförrädare.