Pandemin är kanske över, men definitivt inte krisen i musikbranschen

Många tjänstemän har under pandemin kunnat arbeta hemifrån. De flesta arbetarna ha fått åka till jobbet som vanligt. Men för oss musiker blev det tvärstopp när restriktionerna slog till.

En fungerande a-kassa hade löst problemen för de frilansande musikerna. Men trots politikens godhjärtade försök till anpassningar var byråkratins paragrafryttare fast beslutna om att ge musikerna en tuff match. Tar du de få jobb som ändå dyker upp väntar återkrav och avstängning. Musikerförbundet har under pandemin hjälpt till med hundratals överklagandeärenden för de som förvägrats nyttja sin arbetslöshetsförsäkring.

Musiker lämnades utanför stöden

Med insikt om en otillräcklig a-kassa är politikerna snabba på bollen. De renoverar gamla stödsystem, och uppfinner nya; omsättningsstöd, omställningsstöd, evenemangsstöd, korttidspermittering, kulturstipendier, hyresstöd, nedstängningsstöd och Gud vet vad.

En frilansande musikers arbetsliv skiljer sig på många sätt från resten av arbetsmarknaden. Politiken är välvillig, men varje gång som Regeringen basunerar ut nya stödåtgärder uteblir vågen av digitalt hurrande och vimpelviftande folkskaror. Stöden borde egentligen tas emot med varma applåder och tummen upp, men möts i stället av ett besviket mumlande ”nähä, inte den här gången heller”.

De vill väl, men missar gång på gång en stor del av målgruppen eftersom Rosenbads byråkrater snubblar runt bland de hinder som de har satt upp runt stöden. Var det inte fel bolagsform, så var det för låg eller oregelbunden inkomst. Resultatet är att allt fler besvikna musiker förlorar hoppet om stöd från det samhälle som de är med och skapar.

Pandemiundantag för försörjningsstöd

Musikerförbundet nås återkommande av hårresande berättelser där musiker som fram tills pandemin hade heltidssysselsättning och en blomstrande karriär. Men som nu har fallit igenom revorna i ett vittrande skyddsnät och står hos kommunens socialförvaltning med mössan i hand och ber om försörjningsstöd.

Javisst, säger kommunen. Men bara om du först säljer din bil, hus och dina instrument. Men hur ska denna musiker kunna komma tillbaka i sitt arbete? Politiken måste införa ett pandemiundantag runt kraven för försörjningsstöd.

Allt är dock inte nattsvart. Det finns saker som fungerat riktigt bra. Musikalliansens 155 anställda frilansande musiker har haft en trygghet som resten av branschen bara kan drömma om. Det är på tok för få, men visar ändå på att det finns en bra modell för frilansande musikers trygghet.

Alliansmodellen skulle behövas byggas ut för att omfatta hela musiklivet, även den kommersiella sidan. De som har återkommande engagemang i en viss omfattning ska kunna kvalificera in sig för en trygghet som borde gälla alla på svensk arbetsmarknad. 

Dialog innan beslut

Politiken måste vinna tillbaka kulturarbetarnas tillit och lyssna på oss när vi säger att krisen inte är över bara för att pandemirestriktionerna hävs. Krisen har pågått och pågår alltjämt för de som inte har nåtts av tillräckliga stöd. Dessa hinder måste röjas undan för att stöden snabbt ska nå ut på ett effektivt sätt. Vi vädjar till Regeringen att stämma av ändringar kring pandemistöden med oss. På så vis kan vi säkerställa att stöden får avsedd effekt.

Vi kräver: 

  • Anpassa a-kassan, samt Jobb- och utvecklingsgarantin så frilansare kan vara aktiva arbetssökande och ta de jobb som kommer utan att riskera avstängning. Avskaffa begränsning vid deltidsarbete.
  • Anpassa omsättningsstöd och korttidspermittering så kulturarbetares oregelbundna och låga inkomster inte förhindrar stöd. Val av bolagsform ska inte hindra en individ från att få stöd.
  • Tillåt korttidspermittering utan egeninsats för de som i praktiken drabbats av yrkesförbud under pandemin, exempelvis dansband.
  • Anpassa villkoren för försörjningsstöd. Den som förlorat egen försörjning på grund av pandemin ska inte behöva sälja exempelvis bil, hus eller instrument för att få stöd.

Behåll stöden så länge de behövs!