Union to Unions nya chef Maria Nyberg: ”Covidkrisen har gjort att facket fått visa upp sig”

Hur har första månaden på nya jobbet gått? 
– Jag tycker att det har gått bra. Det var så lång startsträcka från att jag sökte tills att jag kom hit så det var efterlängtat. Det är skönt att vara på plats, att få ägna hela huvudet åt de här frågorna och träffa alla medarbetare.

Du har kallat det här ditt drömjobb?
– När jag såg annonsen tänkte jag att det var mitt drömjobb. Men det kan man ju inte skriva i en ansökan, tänkte jag. Men då hade jag en klok vän som sade att: ”Man kanske inte kan skriva det i alla ansökningar, men man kan faktiskt skriva det i en eller två.” Så då gjorde jag det.
– Det här jobbet är summan av vad jag har gjort. Pluggat med internationell vinkel, jobbat utomlands, jobbat med globala rättvisefrågor genom facket och arbetat med ledarskap och organisationsutveckling.

Hur föddes det internationella intresset? 
– Jag är uppvuxen i Luleå, en liten stad i vissa bemärkelser, och kommer från en arbetarfamilj. Vi åkte inte på semesterresor, vi hängde i skogen i Överkalix och plockade bär. Världen fanns inte där, men jag hade en faster som ägnade halva sin tid åt att resa runt. Hon visade bilder från andra länder och bjöd på annan mat. Det fanns ingen politisk dimension i det då, men jag tyckte att det verkade väldigt spännande med andra ställen på jorden.  

Union to Union sysslar med fackligt biståndsarbete. Vad är skillnaden mellan fackligt bistånd och ”vanligt” bistånd? 
– Utgångspunkten skiljer sig inte åt, vi jobbar också med fattigdoms- och demokratifrågor. Men vi kan jobba med det här i våra gamla strukturer. Den fackliga grundtanken om att man organiserar sig på en arbetsplats funkar både nationellt och globalt och vi har också byggt en global rörelse. Facket på Volvo i Göteborg har kopplingar till klubbar på Volvofabriker i hela världen.

– Vi kan arbeta genom den här befintliga strukturen. Processerna är ofta abstrakta och långa. Det är inte som att gräva en brunn. Det är mycket som krävs innan du har nått avtalet som höjer lönen. Det är en utmaning men också en jäkla styrka. 

Är det en utmaning att förklara nyttan med ert arbete?
– Vi pratar jättemycket om det där på kansliet. Det enklaste är att lyfta fram de snabba lösningarna som gjort skillnad på ett år, det är svårare att beskriva när det tagit 25 år att föra in arbetarnas röster i en demokratisk process.

– Men vi måste försvara de långa processerna, det är de som kan bryta mark på riktigt. Vi behöver både en regering och en biståndsmyndighet som tar hänsyn till att allt inte är mätbart på kort sikt och att allt inte går att fotografera.

Det finns en skillnad i hur olika partier ser på bistånd. Då tänker jag inte minst på om Sverigedemokraterna får inflytande.

Apropå regering så tillträder du under ett valår. Påverkas Union to Union av vem som vinner valet?
– Om man skulle halvera biståndet är det klart att det påverkar en organisation som vår. Våra förutsättningar styrs både av den totalsumma som avsätts och av den inriktning man vill göra. Om man vill omprioritera och satsa mer på humanitärt bistånd så kommer det att påverka oss i civilsamhället.

– Det finns en skillnad i hur olika partier ser på bistånd. Då tänker jag inte minst på om Sverigedemokraterna får inflytande.

Sverigedemokraterna brukar väl tala om att hjälpa människor i deras hemländer?
– När man säger att vi ska hjälpa på hemmaplan tror jag att människor får upp bilden av ett flyktingläger på gränsen till en konfliktzon. Men för mig är hjälp på hemmaplan att bidra till att fler kan leva i en demokrati eller leva på sin lön. Vi vet att många migranter lämnar sina länder för att de inte kan försörja sig, men jag tror inte att jättemånga tänker att hjälp på hemmaplan kan innebära arbete med lönestrukturer. Vi behöver ta ett rejält ansvar för att fylla begreppet ”hjälpa på hemmaplan” med andra bilder.

Men SD är inte ensamt om att ha synpunkter. Nyligen ville Socialdemokraterna använda bistånd som påtryckning för att kunna utvisa fler.
– Förslaget som kom från den sittande regeringen vid nyår var att bygga delar av migrationspolitiken på att ställa villkor via biståndspolitiken. Där har vi haft bra dialog med biståndsministern. Vår synpunkt är att man inte kan och inte får göra delar av vad de föreslår.  

Den här intervjun skulle ha genomförts för flera veckor sedan men blev uppskjuten på grund av pandemin. Nu hoppas många att vi ser börjat till slutet på virusets världsherravälde, men globalt har klyftorna ökat och de mest utsatta har drabbats hårdast. Hur väl rustad är den globala fackrörelsen för att ta sig an utmaningarna som väntar?
– Jag tycker att covidkrisen har gjort att facket fått visa upp sin roll igen. Arbetsmiljöfrågan blev supercentral och det skedde en förskjutning av värdet i vissa yrken, yrkesgrupper som tidigare inte betraktades som nödvändiga blev livsviktiga. Facket blev en röst i det där. Det behövdes något att samlas kring. Människor har sett att det utrymmet att samlas kring redan fanns och hette facket.

– Förtroendet har ökat när människor sett nyttan facket gör. Dessutom står många samhällen inför en omställning nu, branscher ska återstartas och så har vi klimatfrågan. Vi har värsta chansen nu. Jag tycker att det känns sjukt hoppfullt.

Måste man tro att det går att förändra världen för att ha ett sånt här jobb?
– Jag måste det för att ha det här jobbet.