Nu ska svensk skola bli mer rättvis. Och visst är det på tiden. 

Under torsdagsmorgonen presenterade skolminister Lina Axelsson Kihlblom tillsammans med statsminister Magdalena Andersson ett nytt förslag som faktiskt kan göra skillnad för svenska elever. 

Konkret går det ut på att den friskolerabatt som finns inskriven i svensk lagstiftning ska tas bort. Att skolpengen som följer med varje elev inte längre beräknas lika oberoende av skolform. 

Regeringens förslag kan verka krångligt och tekniskt men det handlar om att rätta till hur friskolor och kommunala skolor i dag har rätt till exakt samma finansiering, trots att de kommunala har ett större uppdrag och större merkostnader. 

Kontroll över skolan ska tillbaka till samhället

Kommunens skolor har nämligen ett lagstadgat mer långtgående ansvar än de fristående. Till exempel behöver de kommunala vara beredda på att utan varsel ta emot nya elever, vilket innebär att det ständigt behöver finnas extra platser tillgängliga.  

Och när friskolor genom godtyckliga köregler kan sålla bort dyrare elever med diagnoser och funktionsnedsättningar, något ledarsidan skrev om i förra veckan, ja då är det inte svårt att se exakt hur orättvist det blir. 

Torsdagens förslag är en del av Magdalena Anderssons samlade artilleri för att ta tillbaka samhällets kontroll över skolan. 

Och egentligen är det ju självklart, och det borde vara okontroversiellt. För, som Andersson formulerade det på pressträffen, ”Utbildning och vinstjakt, det hänger helt enkelt inte ihop.”  

Med Andersson ord blir förslaget en direkt krigsförklaring – mot alla högavlönade skollobyister och mot landets rika friskoleägare. 

Det är inte svårt att se framför sig hur Barbara Bergström och hennes likar nu darrar av ilska – och förhoppningsvis av rädsla. För får regeringen igenom förslaget kommer det bli märkbart svårare att göra snabba cash på svensk skola. 

Motståndet från friskolekoncernerna

Och motståndet kommer att komma. Från friskolekoncernerna, givetvis, men också ifrån alla de som i dag tjänar på att behålla det svenska så extrema skolsystemet intakt.   

Som alla de lobbyister som finansieras av friskolorna, inte sällan sådana som kommit direkt från politiska uppdrag från de partier som också vill behålla friskolesystemet intakt. Som Lars Leijonborg, tidigare partiledare för Liberalerna som länge var ordförande för Friskolornas riksförbund. Eller tidigare L-profilen Lotta Edholm som i fjol gick direkt från sitt uppdrag som skolborgarråd i Stockholm till att bli styrelsemedlem i Tellusgruppens skolkoncern. 

Men striden måste tas. Och S-regeringen är de som måste ta den. För elevernas utbildning och svensk skola kan inte fortsätta vara mindre viktigt än att rika friskoleintressenter blir ännu rikare. 

Spänningen stiger inför den stundande striden om huruvida svensk skola ska finnas till för barnen eller för börsen. Det blir – onekligen – en spännande politisk vår att se fram emot.  

För första gången sedan det orättvisa friskolesystemet infördes finns nu äntligen en möjlighet att få tillbaka samhällets kontroll över svensk skola.