Asbest, tummar och käftsmällar – riskfyllt att jobba på återvinningscentral
Asbest, kemikalier och tummar – allt kan dyka upp på en återvinningscentral. Hannes Rosvik har fått en smäll på käften, batterisyra i ögat och har tillbringat en julafton med nacksmärtor efter ett fall.
Hannes Rosvik trivs utmärkt med sitt jobb på återvinningscentralen. Han gillar de omväxlande arbetsuppgifterna och att träffa folk. Men jobbet är inte riskfritt. Här är risken att råka ut för en olycka sex gånger så stor jämfört med hela arbetsmarknaden.
#FarligtJobb
Det finns jobb där ett misstag kan kosta dig livet. Där säkerheten är allt. Vi har satt en Goprokamera på några av dem som lever med riskerna så att de kan skildra sin vardag.
Ur en skåpbil lastar två besökare av ett gäng gamla fönsterkarmar.
– Var lägger vi de här? frågar en av dem.
– I containern där borta, svarar Hannes Rosvik som jobbar på återvinningscentralen i Gislaved.
Just fönster kanske inte är det första man tänker på när man pratar om farligt avfall. Men som Arbetet i en tidigare granskning visat innehåller gamla fönster ofta asbest i kitt och fogar, något som inte är särskilt känt. Många av dem hamnar på återvinningscentraler runt om i landet.
– De där fönstren hade ju inget kitt kvar, så det är lugnt, konstaterar Hannes Rosvik.
Har engagerat sig i asbest
Annars är just asbest en fråga han engagerat sig i. Och han är kritisk till att de som jobbar på återvinningscentraler inte omfattas av regelverket för asbesthantering.
För dem som hanterar asbest i jobbet finns stränga regler för hur det ska hanteras.
– Men när det slängs av en privatperson på ÅVC finns det inte lika många lagar och regler, säger Hannes Rosvik.
Han har själv gått en utbildning i asbesthantering, men det är inte obligatoriskt i branschen. Hans förra arbetsgivare, en återvinningscentral i Umeå, anordnade utbildning efter att det under en period kommit in en hel del eternit, ett material med mycket asbest.
– Det var bland annat en person som dumpade en hel traktorkärra med eternittak. Så när jag sanerade det hade jag i princip på mig rymddräkt: engångsoverall, skyddsglasögon, skyddshandskar, ansiktsmask. Men det hör ju inte till vårt uppdrag egentligen.
Folk kan ju bli väldigt arga när de kommer hit och vill slänga något som vi inte tar emot till exempel. Men då gäller det att vara pedagogisk och förklara.
Kemikalier stor risk
En annan, mer uppenbar, risk är kemikalier av olika slag. De samlas in i en särskild bod, där Hannes Rosvik och hans kollegor sedan sorterar dem.
Försiktigt skruvar han av korken på en glasflaska och uppfattar en doft av lösningsmedel.
– Jag har ingen aning om vad det är, terpentin kanske.
Sedan tar han fram en ph-sticka som han duttar lite av innehållet på.
– Inget utslag på stickan, då är det ett lösningsmedel, konstaterar han och ställer flaskan i en särskild låda.
Sedan tar han en gul plastback fylld med flaskor och går in i en låst container.
– Här inne förvarar vi de farliga grejerna, syror och andra frätande vätskor.
Flaskor och dunkar sorteras i olika lådor, beroende på innehåll. Alla lådor har ett sandliknande lager i botten.
– Om någon flaska skulle läcka suger absorptionsmedlet upp det, så inte vätskan fräter sönder de andra behållarna.
Varsam hantering viktigt
Varsam hantering är a och o, till exempel ska man aldrig lyfta en flaska i korken. Om den är trasig eller inte helt påskruvad kan den fara i backen, påpekar Hannes Rosvik.
En gång var han slarvig
– Det var ett bilbatteri som gått sönder och läckt ut. Jag ställde ner det lite vårdslöst och då skvätte det upp i ögat, en liten halv droppe, men det sved ordentligt. Jag gick in och spolade med saltlösning i 40 minuter. Sedan kändes det ganska bra.
Andra incidenter Hannes Rosvik varit med om är en smäll på käften och platt fall på rygg som resulterade i en julafton med nacksmärtor.
Bortsett från det så trivs han utmärkt på återvinningscentralen i Gislaved.
– Vi ska ju vara så mycket. Vi ska vara pedagoger, vi ska vara kemister, vi ska vara grovarbetare, vi ska vara maskinister. Och allt det där ska vi vara på samma gång, så det är mycket att hålla koll på. Men jag tycker att det är väldigt roligt, otroligt kul.
Omväxling gör jobbet roligt
En förklaring till att det är så roligt är just omväxlingen i arbetet. Men också för att han ser sitt jobb som viktigt.
– Jag gillar ju att träffa människor. Och om man då får träffa människor och får dem att sortera rätt, då blir det två plus på en gång. Det är min grej helt enkelt, det är det jag kan.
Och det märks att han trivs när han går runt bland besökarna och lotsar dem rätt. Åtta containrar står uppradade och skyltade med innehåll: gipsskivor, virke och trä, metallskrot och så vidare.
Lite längre bort ligger en jättehög med impregnerat trä.
– Den har ju vuxit i takt med pandemin. Varenda kotte i Gislaved verkar ha byggt altan under den här tiden.
Men jobbet är, som sagt, inte riskfritt.
Återvinning farlig arbetsplats
Om man söker i Arbetsmiljöverkets statistikdatabas över arbetsskador som leder till sjukskrivning visar det sig att återvinningscentraler är farliga arbetsplatser. Risken att råka ut för en olycka på jobbet är där sex gånger så stor jämfört med hela arbetsmarknaden.
En av de vanligaste orsakerna är fallolyckor, något Hannes Rosvik alltså varit med om.
– Det var dagen innan julafton. Jag skulle klättra ner från hjullastaren och halkade på ett av stegen och föll baklänges ner på backen. Så jag fick fira julafton med ont i nacken.
Eftersom det är ett utomhusarbete är vädret ständigt närvarande.
– Så du kan ha världens bästa arbetsgivare, men klimatet kan vi inte styra över. Det finns risker i det här jobbet och vissa risker kan man inte ta bort, säger Hannes Rosvik.
Hot och våld från besökare
En annan risk utgörs faktiskt av besökarna. Hot och våld är ett problem som lyfts fram av branschorganisationen Avfall Sverige.
– Folk kan ju bli väldigt arga när de kommer hit och vill slänga något som vi inte tar emot till exempel. Men då gäller det att vara pedagogisk och förklara. Vi måste visa att vi vet vad vi håller på med, vi bygger förtroende: att du sorterar rätt är jätteviktigt – så snälla gör det.
Tycker du att folk fattar det?
– Ja. De som exploderar till en början: ”Men vad i helvete!”, när de har lugnat ner sig lite och fått samla sig brukar det bli bra. Vissa kan till och med vara glada när de åker härifrån. Då känner man att man har lyckats.
Någon som inte riktigt fattat var den person som slängde en artillerigranat i containern för metallskrot.
– Då blev det ett djävla hallaballo, berättar Hannes Rosviks kollega Roger Svensson.
– Jag tänkte att där kan den ju inte ligga, så jag fiskade upp den och bar den till vapenskåpet och låste in den.
Sedan visste han inte riktigt vad han skulle göra så han ringde polisen som kopplade vidare till bombgruppen. När han förklarat vad som hänt lugnade de honom med att det förmodligen inte var någon fara eftersom den inte gått av vare sig när han fiskade upp den eller bar i väg den. Några dagar senare kom bombgruppen till återvinningscentralen.
– De kände lite på den och konstaterade att den var lätt i bakkanten. Så en av dem drämde den i backen allt vad han orkade och den gick i två delar. Den var ju inte skarpladdad och det kände de, berättar Roger Svensson.
Tjuvar lockas till återvinningen
Ett annat problem kopplat till hot och våld är stölder från återvinningscentralerna. Elektronik, metaller och bilbatterier är exempel på sådant som lockar tjuvar.
Det var för övrigt i samband med en stöld som Hannes Rosvik fick en smäll på käften, med krossat kindben som följd.
Då jobbade han på återvinningscentralen i Umeå, där det förekom många stölder. Vid ett tillfälle tog Hannes Rosvik några tjuvar på bar gärning och lyckades parkera sin bil framför deras.
Det var ett bilbatteri som gått sönder och läckt ut. Jag ställde ner det lite vårdslöst och då skvätte det upp i ögat, en liten halv droppe, men det sved ordentligt. Jag gick in och spolade med saltlösning i 40 minuter.
En av dem kom ut ”fly förbannad”. När Hannes Rosvik då påpekar att polisen är på väg vänder mannen och går tillbaka mot sin bil.
– Gud så skönt, hann jag tänka innan han vänder sig blixtsnabbt om och ger mig en rak höger här, berättar Hannes Rosvik och pekar under vänster öga.
Tjuvbilen lyckades preja sig ut och körde i väg.
– Jag vaknade till efter någon sekund. Då var jag fly förbannad och blodet sprutade, men jag hängde på.
Slutligen lyckades polisen haffa skurkarna som fick tre månaders fängelse för stöld och misshandel.
Skulle du göra om det?
– Ja, det skulle jag. Men jag fick ett jättebra tips av polisen: Nästa gång, stå inte så nära, och det tar jag till mig av.
Hittat kroppsdelar
På frågan vad som är det konstigaste som lämnats in får han tänka efter en stund. Sedan minns han vad han läste i en ”Vad är det märkligaste du hittat”-diskussion i Facebookgruppen ÅVC-Personal som han och Avfall Sverige startade tillsammans 2017.
– Någon hade haft sin svärfars gamla avsågade tumme i en glasburk i många år. Varför man nu sparar på något sådant.
Hur sorterar man en tumme?
– Ja, du, jag vet faktiskt inte hur de sorterade den.
Se en film om Hannes Rosviks arbetsdag
Farliga ämnen på återvinningscentralen
Asbest Användes i bland annat byggskivor, kakelfogar och rörisolering fram till det totalförbjöds i Sverige 1982. Asbestfibrerna kan orsaka flera farliga sjukdomar. Vanligast är cancerformen mesoteliom.
Alkaliska kemikalier och syror Alkaliska (basiska) kemikalier, till exempel natriumhydroxid och ammoniak och starka syror, som svavelsyra, salpetersyra och saltsyra, kan ge frätskador. Alkaliska ämnen ger allvarligare skador än syror.
Impregnerat virke Modernare impregneringsmedel är mindre farliga än äldre, som till exempel kreosot. Men eftersom återvinningscentralen inte kan veta vilket medel som använts behandlas allt impregnerat trä som om det innehåller kreosot. Kreosot kan orsaka klåda, blåsor och sår – och vid långvarig kontakt cancer.
Farligt jobb – Här är branscherna med flest dödsolyckor
Diskutera och berätta
Gå med i Facebook-gruppen #FarligtJobb – Arbetet.se för att dela med dig av dina erfarenheter. Här publicerar vi även en massa material på samma tema.
