Vad har centerledaren Annie Lööf, MP-språkröret Per Bolund och statsminister Magdalena Andersson gemensamt? De har alla fått covid-19 i veckan.

De fick dessutom sina positiva testsvar efter att ha uppträtt i riksdagens partiledardebatt i onsdags och därefter suttit i säkerhetspolitiska samtal.

Superspridarevent! slår flera medier fast. Verkligen? Den som kikar på Folkhälsomyndighetens statistik noterar att det är väldigt, väldigt, väldigt många som smittas med covid-19 just nu och det kan ju vara så att andelen insjuknade partiledare ungefär motsvarar andelen smittade i befolkningen.

Inte smittfritt i riksdagen

Men jag kan ändå inte låta bli påpeka att onsdagens möten mellan partiledarna skedde två dagar efter att regeringen och myndigheterna berättat att vuxna människor nu måste minimera sina nära kontakter inomhus.

Man får hoppas att politikerna snabbt kryar på sig. Alla säger sig tack och lov ha milda symtom och tänker jobba vidare hemifrån, något de flesta LO-medlemmar inte kan göra ens med milda symtom.

Kanske undrar många LO-medlemmar – som under hela pandemin förväntats arbeta på sin arbetsplats och i stor utsträckning bemannar branscher där smittan spridits som värst – vad det är frågan om.

Makthavarna påminner ständigt om vikten av att alla gör sitt yttersta för att stoppa smittspridningen. Själva verkar de nästan tro att de – när de har jobbkostymen på sig – inte kan hamna i situationer där de kan smittas eller smitta.

Så här tycks logiken vara just nu: Att en bartender eller servitör arbetar på utglesade krogar med bordservering efter klockan 23 är mycket dåligt om man vill hålla smittspridningen i schack. Att en partiledare står i riksdagens kammarfoajé och låter sig intervjuas av den församlade pressen spelar mindre roll.

Vad biter på smittspridningen?

Kanske stämmer det. Kanske vet Folkhälsomyndigheten och regeringen hur stor smittspridning som sker på exempelvis restauranger, men man berättar inte det. Regeringen eller Folkhälsomyndigheten ger oss restriktioner men redovisar inte vad som motiverar dem.

Smittan går upp och företag går i konkurs. Löntagare av med jobbet. Bris, Barnens rätt i samhället, larmar om att allt fler barn ringer till organisationens stödlinje. Mellan den 22 december och 6 januari tog Bris kuratorer emot 1 996 samtal. Ätstörningsproblematik, självmordstankar och självdestruktivitet är priset barn och unga betalar för sättet vi lever nu.

Det kanske inte är något att tjafsa om. Kanske är det lika bra att bara hålla i och hålla ut, visa solidaritet och hoppas att det gör skillnad. Samtidigt: hur solidariskt är det att tvinga människor att göra saker som kanske inte påverkar smittspridningen?

I dag skenar coronasmittan men dödligheten har sänkts tack vare vaccinationerna. I april 2020 var det runt 550 som fick intensivvård på grund av covid-19. Då motiverades ingrepp och restriktioner ofta med sjukvårdsbelastningen och risken för allvarlig sjukdom och död. I dag är läget ett annat, inte minst vad gäller belastningen på intensivvården.

Covid-19 försvinner inte

Omikronvarianten tar sig in överallt, helt oavsett försiktighetsåtgärder. I både Danmark och Norge lyfter man i helgen flera restriktioner eftersom symtomen är så milda och smittsamheten så stor att det inte går att hålla emot på samma sätt. Av de som smittas med omikron uppskattas 40 till 85 procent vara helt utan symtom.

Folkhälsomyndigheten och den svenska regeringen kommer snart behöva resonera på samma sätt som man gör i våra grannkänder. Testningskapaciteten har redan nått bristningsgränsen och karantänsreglerna för välfärdens personal rämnar. Samtidigt varnar flera regioner för att statistiken över hur många som faktiskt vårdas för covid-19 kan vara missvisande.

Det och det faktum att svensk vård är brutalt underdimensionerad skulle våra politiker kunna samtala om nästa gång de ses i riksdagen. Även då lär covid-19 grassera i Sverige.