I år är det 30 år sedan den moderatledda Bildtregeringen införde den svenska friskolereformen.

Det gick snabbt, utan att reformen egentligen utreddes och i det paket som klubbades fanns flera ingredienser som fick omvärlden att häpna.

Varken individens eller samhällets behov av utbildning skulle vara urvalsgrund. I stället skulle kötiden vara avgörande.

Det offentliga som stat, kommuner och landsting skulle inte längre vara beslutande organ. I stället fick privata företag ta över och bestämma var skolinvesteringar skulle ske.

Och inte minst, dessa privata skolföretag skulle få plocka ut obegränsat med pengar från svenskarnas skatteinbetalningar.

I tidningen Aktuellt i Politiken, skrev nyligen LO-utredaren Adnan Habibija en analys av vad regeringen Bildt krävde, eller snarare inte krävde, när friskolereformen infördes.

Reformen genomdrevs nämligen med ett minimum av utredningar, utan några ordentliga konsekvensbeskrivningar, varken före eller efter reformen.

Det var överraskande fjärran från traditionellt svenskt reformarbete, menade den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD i en häpen reaktion som de sände till regeringen Bildt,.

Sverige var ju känt för genomarbetade förslag med både analyser och uppföljningar.

OECD: Leder till bristande likvärdighet

OECD varnade också för att systemet skulle leda till större segregation och bristande likvärdighet. Borde inte dessa eventuella negativa konsekvenser åtminstone utredas?

Men nej, regeringen Bildt struntade blankt i OECD:s propå. OECD:s rapport till den svenska regeringen diariefördes inte ens och något svar gavs aldrig.

Bildtregeringens tystnad var logisk. Friskolereformen hade nämligen ingenting med undervisning eller lärande att göra, syftet var faktiskt inte heller att vare sig öka eller minska segregationen.

Friskolereformen var i stället en politisk reform för att föra över pengar från den skattefinansierade skolan till det privata näringslivet.

Svenska Arbetsgivareföreningen hade kraftfullt propagerat för en sådan förändring alltsedan 1970-talet. I takt med att den gemensamt finansierade välfärden ökade så ökade också nä-ringslivets hunger efter att lägga beslag på de pengar som pumpades in i välfärdssystemet.

Genom den moderatledda regeringen öppnades nu möjligheterna till ett gigantiskt penningregn av skattemedel över det privata näringslivet.

I dag har denna lukrativa bransch till stora delar tagits över av utländska riskkapitalbolag som köpt upp de svenska guldkalvarna, men i övrigt har inte mycket ändrats.

Är då skolan en isolerad händelse? Ett politiskt beslutat avsteg från den svenska traditionen att grundligt kartlägga konsekvenser av reformer och dessutom ett avsteg från principen om likabehandling av alla invånare?

Tyvärr inte.

Lööfs tvång privatiserar AF

Exakt samma frånvaro av förarbeten, kartläggningar och konsekvensbeskrivningar finns i den privatisering av Arbetsförmedlingen som Annie Lööf och Centern tvingade fram i januariavtalet.

Även här saknas grundläggande utredningsarbete och även här saknas politiska reaktioner och förändringar utifrån de kritiska forskningsanalyser som trots allt har gjorts.

Skälet är detsamma som när friskolesystemet infördes, nämligen att förslaget över huvud taget inte har som mål att förbättra verksamheten utan att föra över pengar till det privata näringslivet.

I denna de senaste decenniernas omdaning av svensk välfärd till att bli ett skattefinansierat system där syftet är penningöverföring i stället för verksamhet har Socialdemokraterna varit senfärdiga och deras insatser i flera fall felriktade.

Det var till exempel ett misstag att endast inrikta sig på skolan när privatiseringarna väl började diskuteras.

Välfärden påverkas av näringslivets vinster

Samma politiskt beslutade penningöverföring finns ju bakom all privatisering av skattefinansierad välfärd, till exempel av vård och omsorg.

Det har inte minst en rad skandaler inom äldreboenden visat, nu senast Attendoskandalen där vårdbiträdet Stine Christophersen slog larm om att företaget hade för låg bemanning för att klara smittskyddet under coronapandemins första våg. Hon visade att företaget rakt upp och ned ljög om smittskyddet i stället för att öka bemanningen.

Orsaken var uppenbar. Med ökad bemanning riskerade Attendo att behöva minska vinsten de skickade till företagets privata ägare.

Vi måste inse att svensk välfärd inte går att upprätthålla på en hög och jämn nivå för alla medborgare så länge den styrs av näringslivets jakt på vinster.

Denna vinstjakt fördärvar svensk skola, vård och omsorg och nu även arbetsförmedlingen.

I vår har Socialdemokraterna lovat en skarp proposition för att bryta friskolevansinnet.

Vi behöver en liknande proposition för vård och omsorg.

Och privatiseringen av Arbetsförmedlingen bör naturligtvis omedelbart avbrytas.