Terese Swartz dyker i det drygt tiogradiga vattnet för att mata torsken, ofta med en publik av familjer och skolklasser utanför den 27 centimeter tjocka akrylplasten. – Det känns underbart att jobba under ytan. När jag dyker kan jag inte ta telefonsamtal eller tänka på annat. Jag är bara där och dyker.

GÖTEBORG. – Nu vinkar vi till alla vi ser när vi väl är i akvariet. Det är så kul att besökarna är tillbaka, säger Terese Swartz som är marinbiolog och yrkesdykare på vetenskapscentret i Göteborg. 

– Så fort jag närmar mig i min blåa skjorta och med den röda hinken vet de att det är dags för mat, säger marinbiologen och yrkesdykaren Karl Larsson och slår med en paddel på vattnet för att markera början på den tio minuter långa matningen. 

När Karl Larsson matar fiskarna börjar han med rödbukspirayorna på toppen av den 18 000 kubikmeter gröna regnskogskuben och följer vattnets väg, förbi en röd ibis-familj, färgglada grodor och två små krokodiler, för att avsluta med några av hans favoriter; de enorma Arapaima gigas och Tambaqui-fiskarna bredvid hisschaktet.

Karl Larsson slår på vattnet och direkt kommer Arapaima gigas, som kan bli upp till 4,5 meter lång och väga 200 kilo, för att få mat.

Fler besökare i regnskogen igen

En vanlig dag under restriktionerna mötte han bland de tropiska träden bara någon enstaka familj, som kanske tittade upp mot Toco-tukanen vars näbb alltid lyser upp bland de gigantiska bladen.

Men under hösten har det sakta blivit fler besökare i regnskogen igen. 

Några våningar upp dyker Terese Swartz i Västerhavsakvariet för att mata torsken. 

Hon har jobbat här i 14 år men aldrig sett platsen så tom som under pandemin. Ibland var det bara ett femtiotal besökare på en dag men hennes jobb med matning, rengöring av akvarier och bevarandearbete kunde inte pausas. 

– Nu är jag mest glad att besökarna är tillbaka. Vi var alla lite socialt utsvultna, inte minst fiskarna som nu simmar fram till rutan för att vara nära besökarna. 

Tora Bodin är guide och student i Interaktionsdesign. Våren 2020 skulle hon jobba här på 25 procent parallellt med sina studier. Men på grund av pandemin blev det bara 15 procent. ”Det är fantastiskt att vara här och träffa människor, även om det är mer distanserat än vanligt”, säger hon.

Maten slut – slår med paddeln

I Amazonasskogens 90-procentiga luftfuktighet hörs bruset från vattenfallet och fåglarnas rop från kapokträdets krona 25 meter över marken.

Barnen tittar på sengångarna som hänger vid trappan innan uppmärksamheten dras till små grodor och ödlor. 

Karl Larsson slår två slag med paddeln och fiskarna förstår att festmåltiden nu är över för denna gång.

Zoologen Daniel Roth matar fåglarna högst upp i regnskogen. Universeums regnskog är en modell av en sydamerikansk tropisk regnskog. Här finns sengångare, apor och sällsynta fåglar samt växter som papaya, vanilj och monstera. Temperaturen är 20–25 grader under hela året, men det kan kännas varmare än så eftersom luftfuktigheten ofta är över 90 procent.
Erik Lindström och Karl Larsson, marinbiologer och yrkesdykare, rengör akvariet.
En rödgumpad tukanett som gärna sitter kvar även när människor kommer nära. I regnskogen finns två hannar – Marcus och Pontus – som båda kläcktes på Dallas World Aquarium i USA men har bott här sedan 2013. Universeums regnskog finns till för att visa på den biologiska mångfalden. Ett annat syfte är att visa att man kan jobba med att bevara regnskogen och den biologiska mångfalden genom att utbilda sig inom naturvetenskap och teknik.

Universeum

Universeum är ett vetenskapscentrum i Göteborg. Det är – i vanliga fall – ett av Sveriges största besöksmål. Runt 100 säsongs- och årsanställda jobbar här.

Akvarierna på Universeum rymmer sammanlagt tre miljoner liter vatten. Här lever hundratals fiskarter från Västerhavet, de stora oceanerna, korallreven och de stora floderna.

Andra utställningar handlar om bland annat rymden och reptiler. Det finns aktiviteter för mindre barn och kemilabb för skolbarn.