Det var i slutet av november förra året som den tragiska olyckan inträffade i Östersunds kommun. Två gamla sprängkistor, alltså behållare för explosivt material, skulle kasseras och köras till återvinningen.

Det blev två kommunanställdas uppgift att separera kistornas metallskåp från dess betongfundament. Arbetet utfördes med hjälp av en skärbrännare men plötsligt exploderade innehållet i ett av skåpen.

Explosionen var så kraftig att en av de anställda, en man i 30-årsåldern, avled av sina skador. Den andre, en man i 60-årsåldern, skadades svårt med bland annat brännskador och en fraktur som följd.

2 miljoner för arbetsmiljöbrott

Nu har en åklagare beslutat att Östersunds kommun ska betala två miljoner i böter för arbetsmiljöbrott.

Kommunen ska också betala skadestånd till en rad anhöriga till den avlidne mannen samt till mannen som skadades allvarligt – totalt cirka 466 000 kronor.

Åklagaren menar att kommunen varit oaktsam och inte genomfört en tillräcklig riskbedömning av jobbet.

Anställda inom kommunen ska ha känt till att det funnits kvar explosiva varor i staden som förvarats i olika sprängkistor, men som inte använts under lång tid. Kommunen borde ha märkt upp den aktuella sprängkistan tydligt och informerat och utbildat de anställda om riskerna med arbetet.

”Brister i rutinerna”

Bosse Svensson (C) är ordförande i Östersunds kommunstyrelse och den som företräder kommunen i frågan.

– Vi vet ju att det fanns brister i rutinerna, så det finns ju ingen anledning för oss att bestrida straffansvar. Vi har accepterat det här och vi har också accepterat skadeståndsyrkanden på drygt 400 000 från den som blivit skadad och från de efterlevande till den som omkom.

– Det är total politisk enighet i att det finns en stor rimlighet i detta, säger han till Arbetet.

Åklagaren konstaterar att ni brast i rutinerna. Hur har ni hanterat det?
– Det var alldeles uppenbart för att det fanns historiska brister i hur man skött register och ansvar för det här. I dag handskas vi inte med sprängmedel i den egna organisationen. Så på vägen fram har det här på något vis tappats bort, och det har vi naturligtvis jobbat igenom för att försäkra oss om att det inte ska hända igen.

Vad vill du säga till de anhöriga och den skadade i dag?
– Ja, vad vi kan säga är att det är fruktansvärt det som har hänt. Vi tar ansvar för att vi har haft fel och brister i organisationen, vi accepterar boten, vi accepterar de skadeståndskrav som finns och det är en självklarhet att göra det. Det känns så väldigt, väldigt sorgligt och tråkigt och vi gör allt för att det inte ska hända igen.