Stängda framdörrar, avspärrningar närmast förarsätet, skyddsglas runt förarhytten, munskydd.

För bussföraren Björn Bosin och hans kollegor i Nacka har coronatiden inneburit flera snabba förändringar i arbetsmiljön som ett svar på pandemin.

Ofta har de följts av heta diskussioner kring balansen mellan hälsa, trafiksäkerhet och ekonomi. Vad väger egentligen tyngst? 

Nu, när många undrar hur coronasmittan ska utvecklas och regeringen flaggar för nya coronaåtgärder, påminner Björn Bosins arbetsvardag mer om hur det var före pandemin. Framdörrarna öppnas för passagerare, avspärrningarna är borta, skyddsglaset nedmonterat. De flesta passagerarna reser utan munskydd.

– De flesta verkar tro att det är över, det kanske det nästan är men det är samtidigt svårt att veta. 

Bär eget munskydd

För ungefär två veckor sedan var bussbolaget Keolis i Stockholm tvunget att montera ner skyddsglaset på sina bussar, något som tidningen Kommunalarbetaren rapporterat om.

Beslutet togs av Arbetsmiljöverket efter att skyddsombud larmat om olycksrisken med glaset och att det är ett arbetsmiljöproblem. 

Björn Bosin har sedan dess burit munskydd. Det blir lite jobbigare att andas med skyddet på, men han börjar vänja sig. 

– Jag fixar egna munskydd. Det finns inget förbud mot det så det är valfritt för oss. Just när passagerare ska fråga mig något och ska visa på mobilen så står de ju väldigt nära. Då kan jag bli orolig, säger Björn Bosin.

Någon sa ”vad tråkigt att inte ha kontakt med passagerarna”. För mig handlar jobbet som busschaufför inte främst om det sociala, och särskilt inte när det finns coronasmitta

Björn Bosin

”Får välja det minst dåliga”

Om smittoläget blir värre skulle Björn Bosin helst se att skyddsglaset kom tillbaka runt hans förarsäte.

Trots att han varit en av kritikerna så väljer han ändå det framför inget skydd alls.

– Om jag riskerar att bli allvarligt sjuk så har jag hellre glas. Då får jag sänka hastigheten för att minska risken med speglingar och sådant, säger han. 

Förarna tycker olika

Allra helst skulle han se att framdörrarna stängs om smittan sprids snabbt i samhället.

Men där har debatten handlat om att det är svårt att ta betalt alternativt dyrt och svårt att flytta betalningsapparater längre bak i bussen.

Här tycker förarna faktiskt olika, berättar han. Vissa är skeptiska till att spärra av där fram eller stänga framdörrar. 

– Någon sa ”vad tråkigt att inte ha kontakt med passagerarna”. För mig handlar jobbet som busschaufför inte främst om det sociala, och särskilt inte när det finns coronasmitta.