I dag återupptas LO:s 29:e kongress efter att ha varit ajournerad sedan juni 2020. Då, för ett och ett halvt år sedan, höll man en nedbantad digital minikongress där man diskade av de frågor som absolut inte kunde anstå.

Man valde en ny ledning och alla punkter om anställningstrygghets- och omställningsförhandlingar hänvisades till ett repskapsmöte på hösten.

Där och då blev det ett enhälligt nej till det så kallade las-avtalet, men frågan har skavt internt bland LO-förbunden. Hur mycket av anställningsskyddet ska man egentligen ge upp för att få bättre omställning när man förlorar jobbet?

När IF Metall och Kommunal anslöt sig till avtalet gick osämjan nästan att ta på. Ändå kom LO:s repskap i november i år att ta majoritetsbeslut om att LO skulle ansluta sig till avtalet. Men någon enighet bland förbunden i frågan kan man inte tala om.

Betalat ett högt pris

Dessutom spökar en gammal konflikt om vem som ska bestämma löneökningarnas storlek. På den frågan har LO:s samordning stupat i ett antal avtalsrörelser under det senaste decenniet.

Ändå är det enighet som kommer manifesteras i Folkets hus i Stockholm under de kommande dagarna. Och det med all rätt. När LO nu kan samlas under lite mer normala former än under försommaren 2020 så kan man vittna om att förbundens medlemmar betalat ett högt pris under pandemin.

Visst har samhället fungerat under coronakrisen men det hade inte fungerat utan pliktkänslan hos svensk arbetarklass, utan de många människor som inte kunde jobba hemma när hus och vägar skulle byggas, när medmänniskor skulle vårdas, när stål skulle kokas eller när barn skulle gå till förskolan.

Organisering och enighet

Alla de svagheter i vårt samhällsbygge som pandemin avslöjade ekar i de många motionerna till kongressen. Här finns kraven på en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor, ett välfärdssystem som håller måttet, en sjukförsäkring som inte leder till misär, en a-kassa som inte leder till fattigdom, en facklig organisationsgrad som inte sjunker.

Det är ur de insikterna kraven på politiken men också kraven på den egna organisationen kommer växa fram på LO:s kongress. Och ska kraven bli verklighet krävs organisering – och enighet.