Nu har Sveriges 34:e statsminister utsetts och för första gången har det hedersamma uppdraget gått till en kvinna. Till Socialdemokraternas nyvalda partiordförande Magdalena Andersson.

Och det är stort, gigantiskt faktiskt.

För hur viktigt är inte symbolvärdet när av 100 år av kvinnlig rösträtt nu kröns av att det hittills ouppnåeliga nåtts, det sista glastaket har spräckts.

Satsa på jämställdhet, Andersson

Fast det viktigaste är ändå vad Magdalena Anderssons position innebär bortom symboliken. Vad det här innebär för svensk jämställdhet. Hur detta kan ge en skjuts i att gå framåt, ja gärna med stormsteg.

För socialdemokratin har historiskt varit rörelsen som tagit de stora kliven för kvinnors jämlika livsvillkor. För allas lika möjligheter till frihet och bra liv oavsett kön.

Här finns en idétradition som måste återupplivas och som Andersson kan återknyta till.

Sverige är fortfarande ett av världens mest jämställda länder, även om vi halkar efter. Den utveckling som så länge gått åt rätt håll har på allt för många områden stannat av. Till och med börjat gå åt fel håll.

Som när det gäller den politiska makten. Enligt Jämställdhetsmyndigheten har kvinnors inflytande och makt i politiken backat. Medan Sverige var först i världen med varannan damernas 1994 och då var bäst i världen på jämställd representation, ligger vi långt efter i dag. Vi har ännu aldrig haft en helt igenom jämställd riksdag.

På område efter område syns hur kvinnor halkar efter männen. Som när det kommer till hälsa där kvinnors sjukskrivningar och ökar. Där den psykiska ohälsan bland främst unga kvinnor bara ökar och som oroar rejält. 

Och mäns våld mot kvinnor är fortfarande dödar en kvinna var tredje vecka i Sverige. Detta är den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle.

Ett uppdrag för en socialdemokratisk regering

Men glädjen över att äntligen ha fått en första kvinnlig statsminister i dag grumlas tyvärr av att Centerpartiet meddelat att de inte kommer att stötta regeringens budget. 

Det blir alltså en M-KD-SD-budget som Andersson kommer att regera på fram till valet, vilket alls inte är optimalt.

Men det är Annie Lööf gör här är anmärkningsvärt. För å ena sidan meddelar C-ledaren att hon står upp för jämställdheten och gärna vill se en kvinna som statsminister. Ändå stöttar hon hellre en höger-budget där ”jämställdhet” inte nämns en enda gång, där verkliga satsningar på att utjämna skillnader mellan män och kvinnor inte finns. 

Också Liberalerna, som historiskt varit så pådrivande för kvinnors rättigheter, verkar ha kastat principerna i sjön. Partiet röstade emot Andersson vid statsministeromröstningen i dag, trots att deras röda knapptryck inte gjorde någon skillnad.

Om något visar detta att jämställdhet inte kommer från högern. Att det är med en socialdemokratiskt ledd regering som förändring kan ske.

Uppdraget är Magdalena Anderssons och förväntningarna är stora. Som sig bör.

Så ta ledartröjan nu, Andersson. Gå i dina försystrars fotsteg och driv på för förändring och ta de kliv som behöver tas för att åter göra Sverige bäst på jämställdhet.