Vi har inte tid att bli sjuka av jobbet
Vi är inga robotar som kan högprestera från vår första arbetsdag i livet fram till pensionen, skriver Arbetets krönikör.
Jag vet inte hur det är för dig, men det finns inget som får mig att färdas genom tid som musik.
En låt kan föra mig tillbaka till mitt flickrum och minnen gör sig påminda. Vilket godis jag gömt i min skrivbordslåda. Att jag som barn alltid fick förmaningen från vuxna att jag skulle vänta.
Vänta? Varför då? Jag gillar inte att vänta ens i vuxen ålder. Jag anstränger mig verkligen att alltid vara i tid. Jag gillar inte när mitt möte är försenat och det kommer en dålig ursäkt som jag måste godta.
Att slösa med andra människors tid är att inte visa dem respekt.
Olika sätt att se på tid
Vi har alla olika förhållningssätt till just tid. En del kompisar behöver schemalägga sin vardag för att få den att gå ihop, det förstår jag. Själv schemalägger jag space för att jag har ett behov av att inte ha varje dag inbokad.
Jag gillar egentligen inte att ha grejer inbokade alls, för tänk om jag inte längre har lust att gå på bio eller ta en fika när den dagen infinner sig.
Jag är luststyrd och vill ge mig själv lyxen att spontant vakna upp på min lediga dag och känna efter: Vad har jag lust med just i dag?
Det här med tid är ett gissel och hur vi än vänder och vrider på oss har dygnet bara 24 timmar. De timmarna behöver vi såklart förvalta på bästa sätt.
När vi är yrkesverksamma slukar arbetet det mesta av vår dag. Sedan ska vi kanske hämta på förskolan, handla och laga mat, tvätta, natta kids, träna om vi hinner, socialisera, hålla oss uppdaterade på sociala medier, kolla in nyheterna för en uppdatering vad som hänt i världen…
Precis som med klimatfrågan behöver vi ställa om våra arbetsplatser för en hållbar arbetsmiljö. Genast
Ständiga effektiviseringar
På arbetet då? Ja, där jagas tid och pengar genom ständiga effektiviseringar. Det sparas in mest på kollegor eftersom de är den största utgiften.
Det skruvas och rattas med arbetarnas scheman och arbetsuppgifter med stressrelaterade sjukdomar som följd. Ingen skonas.
Till och med våra skolbarn drabbas av stressrelaterade sjukdomar. Vad håller vi på med och för vem? När ska vi börja prata på allvar om hållbara arbetsplatser som ger oss tid och ork att både utföra vårt arbete och leva?
Vi kan inte slitas ut i förtid och sedan slängas bort så fort prestationerna avtar.
Vi är inga robotar
Vi är inga robotar som kan högprestera från vår första arbetsdag i livet fram till pensionen.
Det säger sig självt att en 20-åring har fysiken, men 65-åringen sitter på erfarenheten. Båda behövs på jobbet.
Svårare än så är det ju inte, och nu när pensionsåldern ständigt höjs är det nödvändigt att anpassa samtliga arbetsplatser därefter.
Vi har tidigare sett att Sveriges befolkning lever allt längre men det stämmer inte längre, framför allt inte för kvinnor i arbetaryrken.
Precis som med klimatfrågan behöver vi ställa om våra arbetsplatser för en hållbar arbetsmiljö. Genast.
Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk, och jag har inte tänkt dö riktigt än.
