KULTURDEBATT. Det tog sin tid, men nu börjar äntligen svensk klimatpolitik rikta in sig på rätt aspekter. Den tidigare fixeringen vid konsumtionsmoral, som tagit sig uttryck i sådant som flygskam och plastpåseskatt, ser ut att klinga av en aning.

Fram träder i stället ett fokus på industri, infrastruktur och el. Nyindustrialiseringen i norr – som bland annat ska leda till fossilfri tillverkning av stål, järnsvamp och batterier – har visat att omställningen kan skapa jobb och välstånd.

Diskussionerna om hur vi producerar, transporterar och lagrar energi har tydliggjort vilka fina förutsättningar Sverige har att vinna stora konkurrensfördelar i framtidens elektrifierade ekonomi.

När Socialdemokraternas kongress nu är samlad för att besluta om nya politiska linjer för de kommande fyra åren är detta en trend som partiet bör ta tillvara och förstärka.

Om klimatpolitiken utformas på rätt sätt kan inte bara tempot i utsläppsminskningarna skruvas upp avsevärt, för S kan den också bli ett viktigt vapen för att utmana Sverigedemokraternas destruktiva högerpopulism i många delar av landet. Men då krävs två förändringar i S-politiken:

1. De offentliga klimatinvesteringarna måste bli större

Det går inte att enbart reglera bort utsläppen med dyrare prissättning, högre gröna skatter och förbud. Utan gemensamt finansierade fossilfria alternativ till det som ska fasas ut kommer omställningsprocessen trigga inbyggda orättvisor i vårt ekonomiska system.

Då kommer den som inte har råd att göra klimatsmarta konsumtionsval, jobbar i sektorer som försvinner, eller bor i en del av landet där det är svårt att leva hållbart sannolikt rösta på partier som vill sänka klimatambitionen som motreaktion.

Därför har det varit skadligt att politiken under lång tid skickat signaler om att omställningen är något som var och en får tackla på egen hand. Ett tydligt exempel på detta är den gröna skatteväxling som varit en av regeringens klimatpolitiska stöttepelare under mandatperioden.

Vi kan använda vår position till att genomföra avgörande tekniksprång och möjliggörande investeringar – och på köpet göra ekonomiskt pressade regioner i Sverige till bärande delar av omställningsprojektet

Kalle Sundin

Genom den har skatter på dålig konsumtion höjts utan att de ökade statliga intäkterna använts till möjliggörande investeringar. De har i stället finansierat skattesänkningar. Att politiken nu sakta börjar vakna upp och komma till insikt om vilka stora satsningar som också krävs är hoppingivande.

Men de trevande goda tendenserna måste tas i mål. Partistyrelsens förslag till skrivningar inför S-kongressen räcker inte. Finanspolitiken måste aktiveras mer. De stränga budgetramverken behöver utmanas. Klimatsatsningar på sådant som infrastruktur, en statlig omställningsbank, fossilfria transportsystem, ny energiteknik och ren elförsörjning går alldeles utmärkt för staten att lånefinansiera.

Det kommer skapa välbetald sysselsättning – i såväl offentlig som privat sektor – och företagsvinster som kommer generera statliga intäkter tillbaka genom skatter (förutsatt att vi slutar sänka dem).

Socialdemokratin bör sluta ett omställningskontrakt med industrier och andra företag: placera etableringar, kapital och jobb med bra arbetsvillkor i Sverige (och betala skatt här) så kommer staten investera tillräckligt för att göra fossilfrihet lönsamt och internationellt konkurrenskraftigt. Mot detta kommer högern inte ha något annat svar än sänkta skatter och otyglad marknadsstyrning.

2. Det klimatpolitiska budskapet måste bli Sverigeinriktat 

Men att investera räcker inte i sig, för att politiken ska vinna folkligt stöd behövs också en ny klimatpolitisk berättelse. Socialdemokraterna har länge outsourcat budskapsformuleringen till Miljöpartiet som med sin snäva urbana kärnväljarbas ofta missar viktiga perspektiv som krävs för att nå ut brett. 

Omställningen är inte bara ett svar på ett planetärt hot som kräver individuella uppoffringar, den är också – om den genomförts kollektivt – ett sätt att stärka Sverige som gemenskap.

Magdalena Andersson bör dra lärdom av vad som hände i Storbritannien. Där gick förre Labourledaren Jeremy Corbyn till val på ett ambitiöst klimatprogram under parollen ”green industrial revolution”. Hur väl utarbetat programmet än må ha varit så var budskapet bakom det inte tillräckligt attraktivt.

Akademiker och aktivister stod i storstäderna och kliade sig i huvudet. Samma misstag får inte ske i Sverige – visionsbygget bakom investeringarna får inte glömmas bort. Inramningar som ”Grön ny giv”, som exempelvis S-föreningen Reformisterna kopplat till sitt klimatprogram, kommer inte att bära. En översatt amerikansk term väcker inte entusiasm i svensk kontext. 

Om klimatpolitiken utformas på rätt sätt kan inte bara tempot i utsläppsminskningarna skruvas upp avsevärt, för S kan den också bli ett viktigt vapen för att utmana Sverigedemokraternas destruktiva högerpopulism i många delar av landet

Kalle Sundin

Det kanske är provocerande för många klimatkämpar med internationell utblick att höra, men kärnan i budskapet måste vara Sverigeinriktat – klimatpatriotiskt rentutav.  

Uppvärmningen är såklart en global utmaning, men det går inte att runda det faktum att det effektivaste verktyget för att minska utsläppen under överskådlig tid kommer att vara nationalstaten. Det är genom den som klimatpolitiken genomförs i praktiken och förankras demokratiskt med ansvarsutkrävande. 

Sverige ska naturligtvis visa ledarskap globalt, men låt oss inte undervärdera de avgörande insatser vi kan stå för på hemmaplan. En stor och växande fossilfri elproduktion ihop med en tradition av att bygga ambitiösa välfärds- och trygghetssystem gör Sverige till ett av de länder som har bäst förutsättningar att bli en banbrytare.

Vi kan använda vår position till att genomföra avgörande tekniksprång och möjliggörande investeringar – och på köpet göra ekonomiskt pressade regioner i Sverige till bärande delar av omställningsprojektet. Jobb, välstånd, välfärd och minskad klyfta mellan stad och land – blir detta klimatpolitikens huvudbudskap kan den utmana högerpopulismen på många orter. 

Socialdemokraterna har testat ett sådant budskap förut: det gröna folkhemmet. Men med 90-talets budgetsaneringar fanns inte några ekonomisk-politiska muskler att bära visionen. Nu är tiden helt mogen.

En lånefinansierad jobbskapande omställningspolitik ihop med ett Sverigecentrerat budskap kan få klimatfrågan att leda långt för socialdemokratin.