I helgen antog Centerpartiet ett nytt vård- och omsorgsprogram. Med tanke på förhandsspekulationerna är programmet en besvikelse.

Någon ny riktning blev det inte, trots ett relativt starkt motstånd mot partiledningens linje från enskilda kongressledamöter.

Men vurmen för att gynna riskkapitalägda välfärdsföretag blev för stark. I de avgörande omröstningarna förkastades förslagen att i stället bygga svensk välfärd utifrån människors behov.

Tandvård är för dyrt för Lööf

I stället för att markera mot att företag med nätläkare drar hälsovårdresurser från sjuka låginkomsttagare till välmående höginkomsttagare beslöt kongressen dessutom att underlätta för nätläkarna inom ersättningssystemet.

Partiledningen sa vidare ett rungande nej till att ens utreda om tandvården skulle kunna omfattas av det allmänna högkostnadsskyddet.

Som orsak till avslaget var de höga kostnaderna, 6-7 miljarder kronor.

Vilket är nästan vad dagens rut-avdrag kostar skattebetalarna.
Rut-avdraget, som Centerpartiet lyckats få maximera med nya tjänster som att anställa tjänare som spolar i kranarna när familjen är på Rivieran, är alltså okej att lägga skattepengar på.
Men inte tandvård.

Vidare kan det tyckas vällovligt att Centerstämman beslutade att sträva efter en maxgräns av medarbetare för första linjens chefer inom välfärden. Även att antalet medarbetare som en person som har hemtjänst ska få möta inte bör överstiga tio personer kan ses som en ny humanare linje från Centerpartiets sida.

Men orsaken till att hemtjänsten blivit ett haveri av sekundmätning och orsaken till att första linjens chefer kollapsar under orimlig börda står dock att finna i de beslut Centern själva varit med och tagit fram.

Här finns kraftiga nedskärningar av resurser till vård och omsorg.
Här finns också NPM, new Public management, en härdsmälta i välfärdens organisation där varje toalettbesök ska klockas och effektiviseras. En förnedring av både personal och mottagare som Stefan Löfven redan i sin regeringsförklaring 2014 sade sig vilja ändra på.

Men Socialdemokraterna aldrig fick någon politisk majoritet för en ändring.

Centerns väg blev i stället att kräva ett nytt ”äldre-rut” där äldre höginkomsttagare ska kunna få skattemedel för att köpa sig extra god omsorg, långt från NPM-filosofins sekundjakt.

Centerpartiets plötsliga omtanke är därmed snudd på oförskämd. Centern är i högsta grad orsaken till dagens situation. Och skrider till verket som en falsk räddare i nöden med reformer som är meningslösa för det stora LO-kollektivet.

Driver Sverige mot välfärdsurlakning

Kritiken från vänsterhåll efter Centerstämman är dock lågmäld. Socialdemokraterna har en budget som snart ska baxas igenom i riksdagen och hela S-lägret verkar nervöst vilja undvika konfrontationer med den nödvändiga budgetkamraten Centern.

Vi måste dock vara tydliga med att välfärdens hegemoni, den tvångströja som måste träs över vård och omsorg, varken kan utgå från nyliberalism eller högernationalism.

Båda riktningarna driver Sverige mot en urlakning av välfärdssamhället.
Båda riktningarna går kapitalägarnas ärenden.
Båda partiernas politik avlövar arbetares rättigheter.

Centerungdomar visar frejdigt upp en tavla med LO-borgen i brand.
Sverigedemokraterna har både drivit igenom skatt på fackföreningsavgift och försökt skapa en egen högernationalistisk fackförening.

Sverigedemokraterna går också samman med just Centerpartiet och Liberalerna och stoppar de regionala skyddsombudens möjligheter att inspektera arbetsplatser.
I vinstfrågan har SD och Centerpartiet lika tydligt hamnat på samma sida; utförseln av våra skattepengar till Caymanöarna och andra skatteparadis ska få fortsätta, anser båda partierna.

För Sveriges arbetare klingar det därför falskt varje gång Centerledaren Annie Lööf kritiserar SD-ledaren Jimmie Åkesson. Det Lööf inte verkar förstå är hur partiets politik drabbar arbetare och får dem att ta politisk ställning.

Sveriges arbetare behöver en annan hegemoni än den nyliberala och den högernationalistiska. Låt oss kalla den för traditionell socialdemokrati.

En politik som vill skapa ett inkluderande samhälle för alla, även för arbetare. En politik som står emot såväl Centerpartiets nyliberalism som Sverigedemokraternas högerextremism.

Det är den politiken som Socialdemokraterna måste rusta för.