KOMMENTAR. Min telefon brinner. Sedan Kabul föll i talibanernas våld får jag en strid ström av meddelanden om människorättsaktivister i Afghanistan som söker hjälp att komma till skyddade boenden eller fly landet.

I samma chattar samordnas också information om vilka gränsövergångar som är öppna och möjliga att ta sig genom. Mina ögon fastnar på ett av alla dessa meddelanden, tydligen från en av de ännu öppna gränsövergångarna landvägen mot Pakistan.

”Gränsen här är öppen. Men talibanerna är här. De använder ett slags digital apparat som avgör vem som får passera.”

Jag stelnar till. Mobilen tystnar för en stund, innan nödropen återupptas. Tystnaden gav en stunds eftertanke. Tanken på en teknisk lösning för selektion skrämmer, och låter samtidigt läskigt bekant.

Teknisk innovation är ofta ett kraftfullt verktyg, ibland näst intill häpnadsväckande. Men i fel händer kan teknik bli precis motsatsen – inte minst när det gäller en ogallrad, alltför bred datainsamling

Marcin de Kaminski

Låt oss backa bandet. För snart femton år sedan började de amerikanska styrkorna i Afghanistan använda en bärbar identifieringsapparat för att lättare kunna identifiera sina motståndare.

Man kallade den HIIDE – en klassiskt fyndig amerikansk förkortning som kan antas anspela på att HIIDE gjort det omöjligt för fienden att gömma sig. 

I sin effektivitet är HIIDE fascinerande. Den ser ut som en lite klumpig digitalkamera och kan användas för att scanna iris, fingeravtryck, ansiktsdrag och röstmönster. Med hjälp av den inbyggda uppkopplingen kan HIIDE sedan automatiskt söka av en central databas i USA och ge ett tydligt besked på vem som precis har scannats.

Den centrala databasen har genom åren fyllts på, och sägs innehålla miljontals afghanska medborgares biometriska data.

Eftersom de amerikanska styrkorna med tiden kom att  lagra alltmer information om lokala hjälpredor och betrodda afghaner är HIIDE nu en effektiv databas över personer som talibanerna ser som förrädare.

I takt med att talibanerna snabbare än någon kunde förutse tagit över kontrollen i Afghanistan, inklusive huvudstaden Kabul, har de kommit över utrustning som tycks ha lämnats vind för våg av de evakuerande amerikanska styrkorna.

Vapen och fordon, men också teknisk utrustning har hamnat i talibanernas händer. Däribland HIIDE.

I takt med att talibanerna snabbare än någon kunde förutse tagit över kontrollen i Afghanistan, inklusive huvudstaden Kabul, har de kommit över utrustning som tycks ha lämnats vind för våg av de evakuerande amerikanska styrkorna

Marcin de Kaminski

När meddelandet kommer från den pakistanska gränsen tar det en stund innan nyheten sjunker in.

Den teknikutveckling som skulle effektivisera arbetet för fred har alltså kommit att bli ett av talibanernas verktyg för att avgöra vem som är en mer obetydlig vanlig flykting och vem som genom sitt arbete med de amerikanska styrkorna ska hanteras som förrädare och “försvinna”.

Teknisk innovation är ofta ett kraftfullt verktyg, ibland näst intill häpnadsväckande. Men i fel händer kan teknik bli precis motsatsen – inte minst när det gäller en ogallrad, alltför bred datainsamling.

I Sverige har Civil Rights Defenders framgångsrikt stämt staten för det så kallade romregistret. Svenska polisen har också fått skarp kritik av Integritetsskyddsmyndigheten för hur man utan nödvändiga kontrollmekanismer använt digitala verktyg för ansiktsigenkänning.

De rapporter som nu kommer om hur talibanerna använder HIIDE är förhoppningsvis en extrem när det kommer till digital repression. Men här finns något att lära. I fel händer är datan inte längre en tillgång för det goda – i stället tvingar den nu personer att söka skydd för att inte riskera att skjutas för att statuera exempel.

Det hände näst intill över en natt, sedan blev innovationen en dödsfälla.

Marcin de Kaminski är chef för Säkerhet och Innovation vid Civil Rights Defenders