I takt med att alla bakåtsträvande gubbar och tanter åldras och sedermera kilar vidare så kommer reaktionära ideal, rasistiska åsikter och kryptosfacistiska uppfattningar ligga på kyrkogården.

När gamlingarna som vantrivs med de senaste årens demografiska och värderingsmässiga förändringar hängt in hatten är radikalhögerns framgångar över.

Framtiden tillhör ungdomen och ungdomen är progressiv.

Ungefär så där har liberaler och vänsterpersoner resonerat kring alltifrån Donald Trumps valvinst, brexitomröstningen och Sverigedemokraternas tillväxt.

Inga lojaliteter

Vår tids mörker är bara en parantes, hoppas man. Snart kommer unga, människor med rötterna i andra länder, kvinnor och välutbildade vara i majoritet och då är festen slut för alla partier vars väljarbas är infödda män.

Men tänk om de har fel? Tänk om ytterkantshögern och högerpopulismen blir kvar. Tänk om dagens unga människor kommer se till att sådana partier även i framtiden är framgångsrika.

Så tror statsvetaren Erik L. Tillman det kommer bli. I sin nya bok ”Authoritarianism and the evolution of West European electoral politics” visar han, bland annat genom enkätundersökningar, hur Västeuropas väljare dels förändrats och dels stöpt om politiken. Och de unga väljarna är särskilt intressanta.

Unga människor har ju vuxit upp i ett samhälle där exempelvis klassröstandet försvagats och man inte per automatik röstar på ett visst sätt utifrån var man bor eller vad man gör på jobbet. Däremot är röstande fortfarande en vanesak, även i en tid där de politiska konflikterna snarare står kring värderingar än ekonomi.

Det har bidragit till att unga – till skillnad från sina far- och morföräldrar – inte har några särskilda känslor för partier som var med redan vid demokratins genombrott. Unga är därmed mer benägna att rösta på nya partier och nya partier uppehåller sig oftare vid strider om sociala och kulturella värden. Det gör att nya ytterkantspartier borde ha lättare att nå unga väljare, menar Tillman.

Handelsresande i skräck

Tillman ansluter sig här till forskaren Karen Stenners tes att auktoritära värderingar inte är någon personlig läggning, utan mer ett anlag som kan aktiveras under vissa förutsättningar. Särskilt hot mot gemensamma villkor väcker enligt Stenner auktoritära reaktioner.

Tillman visar sedan att unga människor med auktoritära värderingar är mycket mer benägna att rösta på nya högerextrema partier medan äldre med auktoritära värderingar fortfarande kan rösta på socialistiska, liberala eller konservativa partier.

Unga med auktoritära värderingar delar för all del världsbild med äldre auktoritärer – hellre social sammanhållning och säkerhet än individuell frihet och mångfald – men de tror oftare än de äldre att ytterkantshögern är svaret. Och eftersom röstande, trots allt, är en vanesak så kan det betyda att nyhögern har en trogen väljarskara även framöver, menar Tillman.

Om ytterkantshögern inte möter motstånd, skulle man kunna inflika. Den politiker som vill undvika att auktoritära reaktioner väcks måste helt enkelt röja undan orsaken: känslan av att det gemensamma är hotat.

Lättare sagt än gjort förstås, särskilt som många opinionsbildare och politiker nu är handelsresande i skrämselpropaganda om att samhällskontraktet brustit under trycket från migration och genusvetenskap.

Unga efterfrågar trygghet

Samtidigt finns det en verklighet som inte går att blunda för. I Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning för 2020 är trenden tydlig – oron för brottsligheten och däribland personrån har ökat, speciellt bland unga pojkar mellan 16–19 år. Det är en utveckling som inte bör bagatelliseras av vuxenvärlden genom prat om att man minsann kunde bli rånad 1981 också. Det är ju inte ett argument för någonting.

Enligt Ungdomsbarometern så ökar också unga människors oro för framtiden (klimatförändringarna spelar förstås stor roll här) och allt färre tror att de kommer ha möjlighet att påverka sin framtid. Samtidigt ökar ungas efterfrågan på trygghet, inte minst i hur man önskar se sitt arbetsliv och sitt boende. Tiktok-generationen vill ha kollektivavtal, fast anställning och ett förstahandskontrakt. Och de vill inte behöva kalkylera med att bli rånade när de går till fotbollsplanen.

Vill Socialdemokraterna och för all del Vänsterpartiet förhindra att oron och otryggheten får långsiktigt auktoritära reaktioner bland landets unga så måste man visa att man har egna, trovärdiga förslag för deras trygghet.

Man måste visa att man är att lita på både vad det gäller ordning på gatorna, i hemmet och på jobbet.

Stefan Löfven och Nooshi Dadgostar måste helt enkelt ta ungas oro på allvar.