Om det här vore en ledartext i en borgerlig tidning skulle fokus ligga på inkomst. Enligt statistiken har ju de flesta fått högre inkomster under de senaste decennierna, även de flesta i LO-yrken.

I de liberalas och de konservativas värld är det därför inget problem att inkomstskillnaderna samtidigt har rusat i höjden.

Men i takt med att skatter sänks och inkomstskillnaderna ökar, och i takt med att vi inte längre kan lita på välfärden, så ser vi oroande följdverkningar som skär rakt in i människors liv och död.

Så allvarligt är läget att livslängden nu de facto sjunker för arbetarkvinnor med kort utbildning.

(Och nej, det beror inte på invandringen. Utrikesfödda är inte med i statistiken.)

Tystnad om sjunkande livslängd

Naturligtvis borde arbetarkvinnors sjunkande livslängd vara ett viktigt ämne i den inhemska debatten, till exempel under SVT:s partiledardebatter.

Men tystnaden är kompakt.

På Socialdemokraternas årliga ekonomisk-politiska seminarium visade nyligen Soheyla Yazdanpanah, ekonomie doktor på Södertörns högskola och expert på inkomstskillnader, att grupper av låginkomsttagare fått klara försämringar sedan 1980-talet, även om det oftast inte gäller lägre inkomst.

Arbetarkvinnor har fått högre arbetsbelastning, fler osäkra anställningar och påtvingat deltidsarbete trots ökade utgifter.

Kvinnor har också drabbats indirekt av försämrade välfärdstjänster eftersom det främst är kvinnorna som kompenserar när välfärdsresurserna brister. De värnar om sina barn och sina äldre föräldrar medan stressen ökar.

Och de klarar det inte.

Rutbidrag och högre inkomster

Medelklasskvinnor har inte samma problem eftersom de genom rutbidrag och högre inkomster kan köpa de tjänster som den generella välfärden inte längre erbjuder.

Och samtidigt som en bra grundutbildning blir allt viktigare för att få ett jobb blir det allt svårare för ungdomar i låginkomstområden att få tillgång till denna utbildning.

Allt detta rättfärdigas i den nyliberala förklaringsmodellen av att felet ligger hos individen. Barnen är för lata eller, vilket är Moderaternas favoritförklaring, föräldrarna är för oengagerade.

Soheyla Yazdanpanah pekar också på den gråzon som utvecklats inom tjänstesektorn bland främst utrikes födda med extremt låga faktiska löner. Här har det skett en verklig inkomstsänkning i kronor och ören som inte syns i statistiken.

Lägre skatter och större skillnader

I den internationella debatten har stora inkomstskillnader på senare tid uppmärksammats för att de försämrar möjligheterna för en bra ekonomisk utveckling. Bland annat i USA där president Biden nu föreslår kraftigt utbyggda statliga investeringar.

Men i Sverige härskar fortfarande de liberala och konservativa partiernas fabler om att lägre skatter och större skillnader är bra för alla.

Och visst är det som Per Molander, ordförande i Jämställdhetskommissionen och med ett förflutet hos OECD, Världsbanken och IMF, säger när han gång på gång poängterar att denna felaktiga bild av inkomstskillnadernas ekonomiska effekter har tvingats fram av politiska prioriteringar och inte ekonomiska.

– Politiker har under en lång följd av år matat allmänheten med föreställningen om att ojämlikhet är nyttigt för ekonomin. Den forskning vi har visar att det är helt fel, säger han.

Det är tydlig markering.

Ojämlikhet missgynnar utveckling

Ekonomisk ojämlikhet missgynnar ekonomins utveckling.

Men för höginkomsttagare är det viktigare att snabbt kunna maximera den egna inkomsten.

Även om det leder till att arbetarkvinnor dör i förtid.