För mig och andra med facklig bakgrund har det alltid varit en bärande tanke och ett grundläggande moment i vår kollektivavtalsmodell att parterna själva bär kollektivavtalen och ser till att de efterlevs och utvecklas.

Men just den principen är ”udda” i förhållande till EU-normen, som mera vill gå lagstiftningsvägen – också, som nu, med EU-förslaget om en lag om minimilöner. 

Förverkligas detta EU-direktiv – och utan att Sverige får något i EU-domstolen hållbart undan­tag – riskerar Sverige att få dubbel uppsättning minimilöner. En via kollektivavtalet respektive en EU-lagreglerad.

Sociologiprofessor Anders Kjellberg och Arena Idés utredningschef German Bender noterar detta i en färsk Arena-rapport. Och med rätta har detta EU-direktiv mött hård svensk partskritik. 

EU-domstolen avgör

Noteras ska här att – även om Sverige nu skulle få ett undantag – det är EU-domstolen som i sista hand avgör om EU:s ”garanti” om undantag för länder som Sverige verkligen är något värd.

Minns hur det var med Laval-fallet 2007, då Byggnads förlorade kampen mot det lettiska byggföretagets lönedumpning. Oavsett om Sverige nu skulle få något undantag alls.

Tyvärr sumpade Sverige att undantagsskydda vår kollektiv­avtalsmodell i anslutningsfördraget med EU, liksom att kräva det i Lissabonfördraget. Men då trodde somliga att det inte skulle behövas.

Därmed glider vi elegant förbi EU-hotet och räddar dessutom vår kollektivavtalsmodell och de löntagare som arbetar med osäkra lönevillkor

Robert Björkenwall

Rimlig utväg att runda minimilöner

Men nu är det som det är och en rimlig utväg vore att runda problemet med EU:s direktiv genom så kallad allmängiltigförklaring av våra centrala, branschvisa kollektivavtal. I sin helhet eller enbart minimilönerna i dem.

Det senare är dock något sämre. På så sätt glider man också elegant förbi det nu hotande EU-direktivet.

Man räddar dessutom många med i dag osäkra lönevillkor och vår kollektivavtalsmodell därtill.

Det är ingen idealisk lösning men bra nog, särskilt i branscher med låg och sjunkande organisationsgrad. Detta gäller även de sektorer som har växande problem med lönedumpning, svartjobb och oreglerad arbetskraftsimport, som inom hotell och restaurang och åkerisektorn.

Staten bestämmer kollektivavtal

Allmängiltigförklaring innebär, enkelt uttryckt, att staten går in och bestämmer att kollektivavtal ska gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade.

I vårt nordiska grannland Finland – liksom i EES-landet Norge – gäller sedan tidigare en lagbaserad allmängiltighetsverkan av riksomfattande kollektivavtal. Något som i praktiken täcker de flesta områden av betydelse, som byggsektorn, metallindustrin och städnings­arbete. 

Kollektivavtalets minimilöner blir då tillämpliga och rundar EU:s direktiv – även för utländska arbetsgivare verksamma i Sverige.

Därmed glider vi elegant förbi EU-hotet och räddar dessutom vår kollektivavtalsmodell och de löntagare som arbetar med osäkra lönevillkor. 

Önsketänkandets tid är förbi och nu gäller det att rädda den svenska kollektivavtalsmodellen från EU:s klåfingrighet.