Jag vill veta vem som sytt min tröja
I min garderob hänger 21 plagg som är ”Made in China”. I nio står det ”Made in Bangladesh”. I går kväll gjorde jag en lista. Jag kollade märkningen i alla mina kläder som hänger i garderoben, skriver Arbetet Globals reporter.
Merparten av kläderna har tillverkats i Kina och Bangladesh. Men med på listan fanns även Marocko, Ecuador, Taiwan, Colombia, Turkiet, Vietnam, Indonesien, Mauritius och Thailand.
Dessutom fanns där två plagg från Portugal, ett från Italien och ett från USA.
Lådorna med träningskläder, jeans, linnen och t-shirts gick jag inte igenom, men jag är övertygad om att utfallet ser likadant ut där.
Det slängs miljoner ton kläder
Varje år slängs det mer än 90 miljoner ton textilier globalt. Till år 2030, då FN vill att världens länder ska ha genomfört 17 mål för en bättre värld, beräknas 130 miljoner ton textilier hamna i soporna.
Klädindustrins koldioxidutsläpp är större än flygets och sjöfartens tillsammans eftersom energin som går åt vid tillverkningen oftast kommer från kolkraft. Dessutom kräver bomullsodlingar enorma mängder vatten och syntetiska mikrofibrer från våra kläder spolas ut i haven varje år.
Samtidigt nås vi av en ny larmrapport från FN:s klimatpanel IPCC som läckt ut. Klimatet är i kris. Arter kommer att dö, hettan bli outhärdig och sjukdomar kommer att spridas.
Vissa modebolag har hajat att kräsna konsumenter bryr sig om miljön. I några av mina tröjor finns därför uppmanade ord om att återvinna plaggen när jag tröttnat på dem.
Textilarbetare i fabrikerna har bara några dagar på sig att göra klart en beställning av flera tusen plagg.
Men det finns ingen lapp om hur de som sytt mina kläder har det. Hur mycket kemikalier har de andats in vid färgning? Hur många timmar har de jobbat varje dag? Har de en lön som de kan leva på?
Ungefär 40 procent av alla modebolag i världen uppges vara transparenta med sina leverantörsfabriker. H&M är topprankat i Fashion Transparency Index – ett index som utvärderar och jämför hur transparenta 250 modeföretag är i sitt hållbarhetsarbete. Andra inte har en tillstymmelse till öppenhet.
Kinesiska Shein har blivit ett av världens största modebolag online och uppges ha 22 miljoner kunder varje dag.
Prispressen är enorm. För 19 kronor får man ett linne, för 60 kronor ett par skor. Kvaliteten däremot verkar skit, åtminstone om man ska tro kundomdömen från bland annat Sverige och USA.
Textilarbetare i fabrikerna har bara några dagar på sig att göra klart en beställning av flera tusen plagg. Hur är det möjligt med rimliga arbetsvillkor, undrar kritiker?
EU vill ta fram lagförslag
Under tiden jobbar EU i sakta mak med att ta fram lagförslag som kräver att företag tar ansvar för mänskliga rättigheter i hela leverantörskedjan, så kallad Human rights due diligence. Planen var att presentera något nu i juni, i stället blir det till hösten.
I Frankrike har en sådan lag redan funnits i några år för storbolag. För ett par veckor sedan röstade både Norge och Tyskland igenom egna lagar. I Nederländerna är lagstiftning på gång. Även Italien och Österrike har kommit långt.
Sverige avvaktar svar från Bryssel.
Jag lovar mig själv att handla mer second hand.