Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Länge var textilarbetarna i Bangladesh de sämst betalda i världen.

Jag har träffat dem i industristäderna utanför Dhaka, besökt de kala skjul som varje månad kostar halva lönen i hyra, lyssnat till historierna om ständiga prisökningar.

Sedan minilönen höjdes 2018 ersätts monotont och fysiskt nedbrytande heltidsarbete med 856 kronor i månaden. Med övertid kan summan stiga några hundralappar till.

För bara några årtionden sedan var Bangladesh nykomlingen bland producentländerna. Då slog sig landet in i branschen genom att erbjuda likvärdig kvalitet till lägre pris.

Nu siktar Etiopien på att göra samma sak mot Bangladesh.

En rapport från amerikanska Stern Center kartlägger villkoren i frihandelszonen Hawassa, knappt 30 mil söder om huvudstaden Addis Ababa.

Här är grundlönen för en textilarbetare 250 kronor i månaden. Ett säljargument som lockat några av världens största modeföretag. Exempelvis amerikanska Calvin Klein, Tommy Hilfiger och svenska H&M.

I dag är den etiopiska textilsektorns årliga export värd 1,4 miljarder kronor. Men planerna är större än så. 2025 ska Etiopien var Afrikas ledande tillverkningsland. Målet är att bara klädexporten ska uppgå till 300 miljarder per år.

Landet lyfter fram fördelar som billig el, goda kommunikationer och möjligheten till inhemsk bomullsproduktion. Men också, och viktigast: ett överflöd av arbetskraft ”med konkurrenskraftig lön”.

Konkurrenskraftig kan i sammanhanget lika gärna utläsas som fattigdomsframkallande.

Stern Center rapporterar att lönerna inte är i närheten av att täcka grundläggande behov. Och som en följd därav har textilfabrikerna i Hawassa drabbats av upprepade lönekonflikter och vilda strejker.

För det finns ett problem med ha prisdumpning som tillväxtstrategi och svältlöner som konkurrensfördel: den mänskliga faktorn.

Om arbetskraften ska foga sig i en situation som går ut över den egna hälsan, välbefinnandet och framtiden krävs 1) brist på bättre alternativ och 2) hård kontroll för att stävja socialt missnöje.

Som när textilarbetarna i Bangladesh i vintras gick ut på gatorna för att kräva högre lön och möttes av batonger, gummikulor och skarpa skott.

En lön som ger en värdig tillvaro definieras av FN som en mänsklig rättighet.

Men om textilarbetarna någonsin lyckas kräva denna rätt blir det på bekostnad av modeföretagens vinst.

Det vet aktörer som H&M. Och därför är de alltid öppna för att anta erbjudandet om en gratis kanelbulle till kaffet.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 23

1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

2. Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.

3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

4. Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen.