Det blir nog inga berättelser från det så kallade golvet i årets sommarprogram. Av de 58 sommarpratare som presenterades i dag finns ingen med ett uppenbart arbetaryrke.

För den som är sugen på att sommarprata verkar det vara smart att jobba som artist, vd, författare, journalist, politiker, forskare eller entreprenör. Eller att ha varit väldigt bra inom en sport. 

En av talarna är Polarbröds vd Karin Bodin, vars huvudfabrik i Älvsbyn brann ner i slutet av förra sommaren.

– Det vore lika intressant att lyssna på en arbetare från fabriken. Det är ju inte bara vd:ar som har spännande saker att berätta om arbetslivet. Och det skulle ju vara modigare och utmana formatet mer, säger Fredrik Stiernstedt, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Södertörns högskola med inriktning mot bland annat klass.

Enligt honom ligger det dock i formatets natur att inte vända sig till en okänd knegare.

– Personer som utmärkt sig och är allmänt kända ligger i formatets idé. Men klart man kan fråga sig om det är det bästa. Det vore väl jätteintressant att höra andra röster och deras musikval. För det är ju inte alltid de mest spännande berättelserna i nuvarande format.

Klassresan är inte helt ovanligt tema bland sommarvärdar.

Men enligt Fredrik Stiernstedt kan även det begreppet vidgas. För i Sommar är det den indviduella resan i fokus.

– Att lyckas mot alla odds återkommer ju. Det kan ju vara fint, men att individen reser sig är ju bara ett, och ett ganska liberalt sätt, att berätta om att resa sig. Man kan ju se på klassresor som en kollektiv rörelse.

Fredrik Stiernstedt var också en av författarna till den fackliga tankesmedjan Katalys rapport Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier, som bland annat visade att endast 5 procent av människorna som hördes och syntes i SVT under 2015 tillhörde arbetarklass. 

Och att P1:s Sommar faller väl in i samma mönster.

Varför är det viktigt att höras eller synas?
– Att man som individ inte blir sedd av samhällets eliter, eller känner att man har ett mindre värde kan få negativa konsekvenser. För individer och samhälle. När väljare i England förklarade varför de röstade för Brexit berodde det ofta på känslan av att inte bli lyssnad på ”vi syns aldrig på tv”. Det kan ju driva människor till politiska val och lyssna på populistiska rörelser.