De numera bevingade orden om ”Europas lägsta arbetslöshet” från Stefan Löfven i valrörelsen 2014 kommer eka även i valrörelsen 2022.

”Utvärdera mig på jobben” var budskapet då och med facit i hand är frågan varför statsministern inte packar ihop och lämnar över regeringsmakten redan idag.

Sverige hade även innan pandemin bland Europas högsta arbetslöshetssiffror. Pandemin har inte ändrat på det faktumet.

Vi har Europas mest segregerade arbetsmarknad med enorma klyftor mellan inrikes- och utrikesfödda. Det är en verklighet våra styrande politiker varit högst bidragande till.

Tittar vi närmare på siffrorna om arbetslöshet framträder ett mönster. Massarbetslösheten vi ser idag är inte en massarbetslöshet för alla.

Arbetslösheten bland inrikes födda kretsar kring 5 procent, för utrikesfödda det fyrdubbla, närmare 20 procent. Närmare hälften av de som är inskrivna på arbetsförmedlingen är utrikesfödda.

Massarbetslösheten är ett integrationsproblem, snarare än ett arbetsmarknadsproblem. Sverige har idag 675 000 invandrare som inte är självförsörjande och uppbär någon form av bidragsförsörjning.

Samtidigt rapporterar företagen att kompetensbrist är det största hindret vid rekrytering. Sammantaget blir det en nästintill omöjlig ekvation att lösa och den underlättas inte heller av att politiker vägrar diskutera den förda politikens konsekvenser.

Från vänster hörs krav om ett utökat ansvar från det offentliga, höjda skatter och riktade utbildningsinsatser mot utsatta grupper.

Från höger betonas ansvarsfrågan, arbetslinjen, riktade stöd och regelförenklingar för näringslivet. Sanningen ligger som oftast någonstans däremellan. 

Vi har testat den modellen ett oräkneligt antal gånger. Resultaten har allt som oftast varit skattefinansierade vuxendagis där människor skyfflas runt för att frisera siffror och bättra på statistiken

Oscar Sjöstedt (SD) och Magnus Persson (SD)

Faktum är att en absolut majoritet av de nyskapade jobben senaste 10 åren skapades av småföretag.

Ett hälsosamt näringsliv är nödvändigt för att finansiera välfärdsstaten. I debatten tenderar vänstersidan att utelämna den detaljen och istället ägna sig åt att demonisera både företag och näringsliv.

Sverige har i dag fler än 1,2 miljoner företag. Bland dessa förekommer det fusk och mygel, vilket måste bekämpas, samtidigt behöver vi komma ihåg att majoriteten av företag sköter sig enligt konstens alla regler.

Att hjälpa företagare gynnar således både deras anställda, den svenska ekonomin och därmed finansieringen av den svenska välfärden.

Vill vi få ner arbetslösheten är det framförallt företagen som behöver hjälp. Tron på att det offentliga kan lösa problemen via statligt finansierade jobb är hopplöst naiv.

Vi har testat den modellen ett oräkneligt antal gånger. Resultaten har allt som oftast varit skattefinansierade vuxendagis där människor skyfflas runt för att frisera siffror och bättra på statistiken. 

Det spelar ingen roll hur många miljarder vi öser på dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Oavsett om det är Fredrik Reinfeldts ”nystartsjobb” från 2007 eller den nuvarande regeringens ”extratjänster” blir slutresultatet detsamma – vansinnigt dyrt, inga riktiga jobb och när den statliga finansieringen upphör gör jobben detsamma.

Morgondagens politik behöver vara annorlunda. Vi vet vad som inte fungerar, att då göra samma sak igen och förvänta sig ett annat resultat är, som någon sade, själva definitionen av dumhet.

In i valrörelsen 2022 är detta bra att ha i åtanke.

Vi kommer hålla Socialdemokraterna ansvariga för jobben och vi tror att väljarna gör detsamma.