Att Centerns ungdomsförbund inte vet hur Las fungerar blev uppenbart i den video som förbundet släppte häromdagen.

Videon har kritiserats för sitt öppna förakt mot den fiktiva arbetarkvinnan ”Britt-Marie, 45 år” som enligt CUF:s nyvalda ordförande Réka Tolnai borde sparkas så någon pigg ungdom kan få hennes jobb.

Las, lagen om anställningsskydd, bör därför skrotas så Britt-Marie kan sparkas, är videons budskap.

Men redan här blir det fel. Att Las ju faktiskt utgår från kompetens verkar Réka Tolnai inte ha den blekaste aning om.

Den största villfarelsen är dock att CUF tycks tro att det bara finns ett visst antal jobb i en ekonomi.

För att en arbetslös ungdom ska få jobb måste alltså någon annan få sparken, enligt CUF. Ett jobb ut – ett jobb in.

Men det är en grotesk felaktighet.

Jobben tar inte slut då vi har nått upp till ett visst antal anställningar, som CUF verkar tro.

Man undrar onekligen vilken underlig kraft som de i så fall tror reglerar hur många jobb som är maxgränsen i en ekonomi.

Menar de att landets storlek bara rymmer ett visst antal jobb? Eller går de efter antalet arbetstillfällen vid ett specifikt datum, till exempel den fjärde augusti 1952? Eller något annat på måfå valt datum.

Så är det naturligtvis inte.

På lång sikt anpassar sig antalet jobb alltid till befolkningens storlek. Arbetskraftens storlek växer i takt med befolkning och efterfrågan, och arbetslöshet är aldrig något som plötsligt uppstår när vi nått en viss befolkningsstorlek.

Till exempel Nederländerna har 17 miljoner invånare på en yta lika stor som Småland och Östergötland. Nederländerna har trots det lägre arbetslöshet än Sverige.

Över tid anpassar sig alltså antalet jobb till befolkningens storlek. Det är när denna anpassning störs som arbetslöshet uppkommer.

Det kan ske när jobb snabbt försvinner i en bransch eller på en ort. Eller om vi inte tillräckligt snabbt utbildar människor för att möta andra snabba förändringar på arbetsmarknaden.

Det är här politiken kommer in.

Politiker kan satsa på utbildning och omskolning. Och i offentlig sektor är det uppenbart att vi i dag inte satsar tillräckligt för att möta behoven.

Här kunde vi lätt minska arbetslöshet genom att kraftigt öka offentliga satsningar.

Som wannabe-politiker borde CUF-ledningen inse att politikens uppgift är att hantera arbetsmarknadsfrågor så att alla får ett jobb och Sveriges ekonomi växer, inte att sparka ut dem som redan har ett jobb.

CUF:s politik skulle i stället skapa en bestående mycket hög arbetslöshet.

Det verkar helt enkelt som om CUF-ledningen har fått saker och ting om bakfoten när de drillats av näringslivets tankesmedjor.

Det tydliga uppdraget var att angripa anställningsskyddet. Men CUF har inte riktigt lärt sig vad det hela handlar om så det blev något väldigt konstigt som kom ut.

Näringslivets idéverkstäder ställer dock säkert upp med ordentlig kvarsittning.

Ska CUF angripa arbetarklassen och kämpa för ökade klassklyftor så måste de ju åtminstone lära sig grundfakta.