KOMMENTAR. Expressen slog på stora trumman under gårdagen med grävet att en journalist arbetat med granskningar åt Sveriges radio samtidigt som hon levt i ett hus där en misstänkt knarkfabrik drevs av hennes man.

Själva verksamheten ska ha skett i tvättstugan. Redan i rubriken understryks det att kvinnan är SR-reporter. Knarkfabrik? För min skattepeng? Låter ju förjävligt.

Kvinnan är inte åtalad för något. Hennes man för narkotikabrott.

Jag är helt för starka rubrikord och ”knarkfabrik” är ett av de bättre jag läst. Frågan är dock om det är helt korrekt i sammanhanget.

Det är såklart en definitionsfråga, men att kalla produktionen av 97 gram cannabis – vilket tydligen ska vara slutresultatet av mannens odlande – för en knarkfabrik är ju lite som att kalla en miniräknare för superdator. 

Å andra sidan är det ju en rätt hyfsad mängd, om vi nu ska snacka eget bruk. Men ärligt talat. Har ni aldrig sett en kille börja med krukväxter? Det är såhär vi gör. 

Min kompis Chrille inledde med ett palettblad för någon sommar sedan och innan någon hann säga ”stickling” hade hans balkong förvandlats till en handelsträdgård. 

Själv köpte jag ett odlingsbord med lysrör och självbevattning under mitt första år med krukväxter. Mitt köksfönster spred ett obehagligt blått ljus i vintermörkret som skrek ut ”What’s he building in there?”.

Jo, det ska jag berätta för er. Citron, tomat, begonia, pagodträd och blodhibiskus. Min lägenhet är fortfarande full av tomma krukor efter insikten att jag kunde skapa liv. 

Glöm grillen. Så fort en kille upptäcker att odling är materialsport finns det ingen gräns.

Jag är själv helt ointresserad av weed, men skulle jag börja plantera örten så hade resan till ett tält, UV-ljus och folie på källarväggarna sömlöst gått på någon månad.

Det här låter inte som en knarkfabrik utan ett helt vanligt mancavebeteende. 

…att gå på enskilda frilansar på det här viset, knyta dem till en enskild omdebatterad uppdragsgivare och exploatera det hat som redan finns mot journalister för klick, är inte bara ett svagt gräv. Det är också rätt lågt

Johannes Klenell

Sedan publiceringen har också rubriken ändrats till ”knarkodling”. Rimligt, vi lever trots allt i landet mellanmjölk.

Brottsligt är det ju fortfarande. Frågan är bara om det är tillräckligt klandervärt för att bli en riksnyhet i Expressen, där vinkeln inte ens är hemma-ganjabonden själv utan hans partner.

Det blir verkligen inte bättre av att Expressen redan i rubriken väljer att dra hårt på att sambon är SR-reporter. Något som är på modet nu.

Hon är inte anställd av Sveriges Radio utan frilans och har de senaste åren även haft uppdrag för, just det, Expressen. Något som bara nämns i förbifarten. 

I stället ligger fokus på en enskild uppdragsgivare. Public service-hat kombinerat med flera rätt märkliga avslöjanden och debatter på senare tid gör såklart det här till starkt klickbete. Men förhoppningsvis inte till någon guldspadevinnare.

Den insinuanta inflikningen att man hittat en tröja med trycket ”Support your lokal Bandidos” blir grädde på moset. Det betyder absolut ingenting. Det är, på sin höjd, korrelation. Kausalitet saknas. Men fram med skampålen bara!

Frågan är om det här alls blivit en nyhet utan den inte helt starka kopplingen till Radiohuset.

Kritisera gärna public service. Men att gå på enskilda frilansar på det här viset, knyta dem till en enskild omdebatterad uppdragsgivare och exploatera det hat som redan finns mot journalister för klick, är inte bara ett svagt gräv. Det är också rätt lågt. 

Inte minst av en tidning som för inte många dagar sedan drev en kampanj mot hatet journalister utsätts för.

Journalisten gick själv ut på Twitter och berättade att det var hon för att undvika spekulation. Maken har Hortons, svår huvudvärk, och självmedicinerade. En fråga som, med Sveriges restriktiva drogpolitik, minst sagt har rätt många nyanser.

Förutom en snygg mediehantering så var det mest glädjande att se hur mycket förståelse hon och maken möttes av.

Även av de troll som normalt brukar ta varje chans att ge sig på public service.