”Är homosexuella hjältar omöjliga att föreställa sig?”
SD och andra hatiska krafters kamp för att sudda bort oss HBTQ-personer underlättas av alla berättelser där vi HBTQ-personer inte finns, skriver Jesper Lindholm.
Jesper Lindholm skriver om bland annat Dumbledore från Harry Potter.
KULTURDEBATT. Man får anta att homosexuella hjältar är omöjligt att ens föreställa sig. De finns i alla fall inte när framgångsrika kulturskapare ska skildra sina fantasier.
Film efter film, bok efter bok – ingenstans finns en hjälte eller en beundransvärd huvudrollsinnehavare som också råkar vara icke-hetero.
HBTQ-personer får inte stora roller för att de flesta inte vill vara som dem.
Det är en skrämmande insikt nu när högerextrema och konservativa krafter växer. Det är när vi kan känna igen oss i varandra som vi kan stå upp för varandra.
Vi är många som kan rabbla magiska formler på latin från Harry Potter. Folk kan repliker från Star Wars eller Game of Thrones utan att ha sett dem.
Men vem minns Willem Arondeus sista ord i livet inför sina nazistbödlar: ”att homosexuella inte är fega”? Därefter avrättades han och 11 andra ur den nederländska motståndsrörelsen för deras roll i sprängningen av Amsterdams folkbokföringsarkiv den 27 mars 1943.
Tack vare motståndsrörelsen blev det svårare för nazisterna att söka upp och förinta fler offer.
Det blev även lättare för judar och andra förföljda att förfalska identitetskort.
Men det finns ingen storfilm eller stark roman om Arondeus liv. Få känner till en hjälte som är HBTQ. Än färre identifierar sig med hen.
Så länge berättelsen är förljugen lever varenda HBTQ-person farligt. Tills vi alla kan identifiera oss med varandra är den juridiska jämlikheten ett historisk undantag
Sabotaget i Amsterdam inspirerade fler arkivsprängningar i andra nederländska städer. Arondeus trotsiga, homosexuella sista ord är kanske det mest minnesvärda men långtifrån det enda iögonfallande med aktionen.
Motståndsrörelsegruppen uppvisade både kreativitet och moral. Gruppen bestående av unga läkare, studenter och konstnärer klädde ut sig till nazistiska soldater och marscherade mot folkbokföringskontoret.
Väl på plats beordrade Arondeus, utklädd till befälhavare, de två riktiga tyska vakterna att öppna portarna.
”Inom sekunder hade vakterna blivit satta i handklovar och injicerade av läkarna för att söva ned dem. Kort därefter sattes hela byggnaden i brand” (sida 34, Gay and Lesbian History, Aldrich, 2002). Dessvärre förrådes Arondeus och han blev angiven till tyskarna och avrättades.
Arondeus är inte ensam. Andra homosexuell har utfört hjältedåd. Men vem känner till dem?
En kvot av roller för HBTQ-personer består av den härliga homosexuella karaktären, i form av rolig kollega på jobbet eller en färgstark kompis till väninnan.
Underhållande men knappast inspirerande. En annan kvot är där någon ska komma ut eller genomgå könskorrigering, dö av AIDS eller slåss för sina “gay/trans rights”.
Klart det är berättelser om hjältar – men det är alltid alternativa personer som företräder en separatistisk sak. Det går inte att jämföra med breda berättelser som ska fånga oss alla och utforma vårt gemensamma kulturarv.
Till undantaget hör filmen om den brittiska matematikern Alan Turing.
Han knäckte nazisternas koder vilket förkortade andra världskriget med 2 år och räddade 14 miljoner liv, enligt beräkning av historiker (Alan Turing: The codebreaker who saved ’millions of lives’, BBC, 19/12-2012).
Kanske är det där ribban ligger för att bli skildrad som hjälte och homosexuell.
Men vem minns Willem Arondeus sista ord i livet inför sina nazistbödlar: ”att homosexuella inte är fega”?
Sam gjorde allt för att stötta sin Frodo i dennes kamp för att förstöra härskarringen – allt förutom att älska eller, som Annie Lennox sjunger, talk like lovers do. George Lucas skapar Star Wars med otaliga aliens och hela galaxer utan en enda samkönad relation eller HBTQ-person.
J.K. Rowling säger nu att Albus Dumbledore, rektor och messiasfigur i Harry Potter-böckerna, är gay. Det framkom inte i de sju böcker lästa av hundratals miljoner ungdomar. Inte heller i de 8 Harry Potter-filmerna.
Ett enormt missat tillfälle att faktiskt skildra vår tid och människans natur såsom den faktiskt ser ut. På de gamla grekernas tid fanns det tydligen homosexuella med rättigheter.
Inte för att det märks på huvudkaraktärerna i dåtidens Illiaden eller nutida filmatiseringen av Troja. Vi vet om att Sapfo skrev poesi om lesbisk kärlek och att de grekiska gudarna hade homosexuellt sex.
Men det framstår mer som ett av deras många snedsteg. Grekerna satte fortfarande heterosexaliteten i ensamt centrum. Kanske är det därför rättigheterna för homosexuella försvann och millennium av förtryck följde.
Grekernas sinnebild för vilka Vi är lever vidare än i dag. Vi vill inte vara HBTQ och därför är inte våra berättelser om HBTQ-personer.
Dagens politiska vindar blåser kalla och konservativa. Nu är liberalen Nyamko Sabuni redo att ge makt till SD som motsatt sig varenda HBTQ-reform, anser att Prideparader är perversa och att vi homosexuella ska förvägras äktenskap och adoption.
SD och andra hatiska krafters kamp för att sudda bort oss HBTQ-personer underlättas av alla berättelser där vi HBTQ-personer inte finns.
Kanske blir denna text avfärdad som identitetspolitik eller naivt sökande av millimeterrättvisa. Tvärtom. Berättelsen om oss utformar våra liv och våra samhällen.
Så länge berättelsen är förljugen lever varenda HBTQ-person farligt. Tills vi alla kan identifiera oss med varandra är den juridiska jämlikheten ett historisk undantag.
Alla kulturskapare som suddar ut HBTQ-personer bidrar till att lögnen om människan och intoleransen fortlever.
Vilka kommer att minnas att Dumbledore är postumt-gay om ett sekel? Hur många minns Willem Arondeus sista ord inför sina nazistiska bödlar?
Lika rättigheter tillhör bara framtiden om alla barn kan växa upp med HBTQ-föredömen att efterleva.
Jämlikheten är på riktig först när fantasin rymmer alla.
