REPLIK. Jag har inte gått Författarskolan Biskops Arnö, som Lotta Ilona Häyrynen, men jag har gått reklamskolan Berghs.

Jag läser hennes inlägg på Arbetet Kultur och inser att vi hursomhelst är överens om en sak: Sossarnas nya film är inte toppenbra.

Men hon hakar upp sig på att det är en arbetare som har producerat texten.

Att den inte duger, för att den har hamrats ner på ett tangentbord av någon som har det som sitt förbannade jobb att göra just det. Det är inte gott nog med en hantverkare.

Jag tänker att problemet mer är detta: Vad säger man om ett parti som inte längre vet hur dess egen själ ser ut?

Hur gör man något för en uppdragsgivare som ”inspireras av spoken word” när de borde lägga sig på en terapisoffa och försöka bli hela igen?

Kan de bli det? Finns det någon socialdemokrati i dag, om socialdemokratin är att skryta om stängda gränser för flyktingar och strö palmblad framför engelska skolans ledning?

Vad säger den som inte har något att säga? Man säger det som Socialdemokraterna säger i sin nya reklamfilm.

Här kommer mitt råd till Socialdemokraterna: Avvisa alla poeter. Släpp inte in en konstnär på Sveavägen 68. Sök er istället till kamrererna och bokhållarna

Fredric Thunholm

Det enda, vill jag påstå, som är real med den filmen, är att den är gjord, i varje detalj, av en reklambyrå.

Det är gott hantverk. Det är vad det är. Det är the noble art of making shit shine. Jag vill inte att det kommer någon poet från en poetskola och tar jobbet från en copywriter.

Jag vill att copywriters, liksom bagare, läkare och lokförare ska respekteras för sitt värv. Plötsligt är det jag som känner mig som en sosse.

Häyrynen skriver: ”Poesin måste ha en mänsklig röst. En copywriter är inte en sådan, hur många dikter [hen] än har i byrålådan”.

Men snarare är det detta vi lär oss av filmen: Socialdemokraterna måste sannerligen inte ha poesi i sin reklam (med eller utan ”mänsklig röst”). De skulle tvärtom verkligen behöva fjärma sig från alla poetiska anspråk. För det finns ingen, poet eller inte, som kan göra det trovärdigt.

Här kommer mitt råd till Socialdemokraterna: Avvisa alla poeter. Släpp inte in en konstnär på Sveavägen 68. Sök er istället till kamrererna och bokhållarna.

Det är ingenjörerna och analytikerna och de gråaste av tjänstemännen som kan visa vägen. Jobbarna, mätstickorna, kulramarna, petimetrarna, hantverkarna.

Copy är bara copy, menar Häyrynen och det är korrekt. Liksom att sossarna bara är sossar.

Precis som allting bara är allting. Rubriken på Häyrynes text lyder ”Socialdemokraterna sökte poesi och fann reklam”.

Men det som skett i filmen är att man halvhjärtat sökte sin själ och fann ett hjärtslitande ingenting.