– Det här är jätteknepigt och ju mer man grottar ner sig i det desto svårare blir det, säger Lise Donovan, jurist på TCO.

På det stora hela finns tre olika lagstiftningar som avgör vem som får säga vad till vem, när det gäller missförhållanden på jobbet.

I debatten som blossat upp efter att vårdbiträdet Stine Christophersen berättat om brister i pandemivården på hennes arbetsplats, ett äldreboende i Stockholm , och hur hennes arbetsgivare Attendo agerat efter har lagarna blandats ihop lite, anser Lise Donovan.

Hon kallas till exempel för visselblåsare, fast det snarare är meddelarskyddet hon använt sig av. Två olika lagstiftningar.

– Utifrån dem har man olika skydd, och kan få göra olika saker.

Meddelarfrihet och meddelarskydd

Meddelarfrihet och meddelarskydd finns reglerat i svensk grundlag. Sedan 2017 har vi också en enskild lag som ger privatanställda inom offentligt finansierad verksamhet inom vård, skola och omsorg, i princip, samma skydd.

Samma år kom också en visselblåsarlag som gäller alla arbetstagare, oavsett var du är anställd. Den kommer dock att ersättas av en ny lag utifrån ett EU-direktiv. I mitten av december ska den nya lagen börja gälla.

Ge inte upp. Vi ska försöka reda ut.

Offentlig eller privat arbetsgivare

Det mest grundläggande är att veta vem din arbetsgivare är. Offentlig? Privat? Statligt eller kommunalt bolag? Eller privat företag som sysslar med vård, skola eller omsorg, det vill säga finansieras med skattepengar?

Fram till 2017, när de två nya lagarna kom, saknade privatanställda som ville larma externt skydd. Då gällde den så kallade lojalitetsplikten fullt ut. Då skulle arbetsgivarens intresse sättas först och möjligheten att kritisera arbetsgivaren var begränsad. 

Men i dag har rätten att meddela inom till exempel privat, men offentligt finansierad vård, skola och omsorg, företräde framför lojalitetsplikten. Det är rättsligt klart. Men verkligheten har inte riktigt hängt med, anser Lise Donovan.

Är det ett problem att vi har så många lagstiftningar?
– Det är bra att vi har de här skydden. Men det är en svår pedagogisk uppgift att redogöra för just ditt skydd. Det är också jättesvårt att ge rådgivning för fackliga organisationer. Det är inte traditionell arbetsrätt, det ligger i utkanten och är komplicerat. Så ja, det är ett problem att det är så pass komplext regelverk. 

Några generella punkter:

• Det du vill få ut ska ha ett allmänintresse. Det kan inte handla om något som rör bara dig och chefen.

• Omfattas du av meddelarskydd, kan du vara anonym. Ingen får röja vem du är. Inte heller göra sådana efterforskningar. Den som gör det riskerar böter eller till och med fängelse.

• Du har också rätt att muntligen berätta om sekretessbelagda uppgifter, däremot inte lämna ut  handlingar med skriftliga sekretessuppgifter. Uppgifter med kvalificerad sekretess får man dock inte avslöja.

• Om du är privat anställd, och använder dig av visselblåsarlagen kan du i regel inte inte vara anonym i dag. Däremot kan du då få skadestånd. Det kan du inte få om du omfattas av meddelarskyddet.

Då har du rätt att larma:

Du som är offentligt anställd, till exempel undersköterska med kommunen som arbetsgivare eller jobbar på myndighet

Du har rätt att prata om missförhållanden på jobbet med journalister på en tidning eller annat medium, där det finns en ansvarig utgivare. De tar då ställning till och ansvar för om uppgifterna har tillräckligt allmänintresse.

Du kan inte berätta om missförhållanden själv på till exempel Facebook. 

Du har rätt till källskydd, du kan alltså vara anonym på ett sätt som gör att ingen kan röja din identitet.

Din arbetsgivare får inte göra efterforskningar om vem det är som har vänt sig till medier. Inte heller straffa den som har varit med i medier med sitt namn. Den som gör det riskerar straff som böter eller fängelse.

Däremot kan du som enskild inte få skadestånd om en arbetsgivare gjort det.

En offentlig arbetsgivare kan aldrig avtala bort meddelarskyddet, det är skyddat i grundlag.

Du som är anställd på ett privat företag som sysslar med offentligt finansierad vård, skola eller omsorg

Sedan 2017 omfattas även anställda på företag i de här branscherna, eftersom de finansieras av offentliga medel, av meddelarskydd. Tidigare hade de friheten att larma men skulle samtidigt iaktta lojalitetsplikten till arbetsgivaren, och saknade skydd mot till exempel repressalier.

Nu gäller dock samma som ovan.

Du som är anställd på ett kommunalt bolag, till exempel som fastighetsskötare på ett allmännyttigt bostadsbolag

Även här har du skydd. Men för att det ska gälla ska kommunen äga majoriteten av aktierna i bolaget, eller har representanter i minst halva styrelsen.

Du som är privat anställd, till exempel montör på Volvo

Du har ju rätt enligt grundlagen att meddela, så en journalist ska inte lämna ut ditt namn. Men det finns inget skydd mot arbetsgivare som vill efterforska vem som lämnat ut uppgifterna, som det gör för offentligt anställda. 

Däremot kom visselblåsarlagen 2017. Den förbjuder arbetsgivare att straffa arbetstagare som larmar om allvarliga missförhållanden på sin arbetsplats. Förutsättningen är att arbetstagaren gått till väga som lagen säger.

Den arbetsgivare som gör det kan få betala skadestånd, vilket är en skillnad mot den som använder sig av meddelarskydd.

Lagen gäller även inhyrda.

Det går  att vara anonym, men lagen ger inget skydd för det. Du kan gå till facket och få hjälp att larma via dem. Som enskild anställd måste du som huvudregel först larma internt till din arbetsgivare. Om de inte agerar, kan du gå vidare till en myndighet, medier eller liknande.

Vad som är ”allvarliga” missförhållanden är i dag inte glasklart, då det saknas praxis. Och den här lagen ska ersättas av en ny utifrån ett EU-direktiv.

I den nya lagen tas ”allvarliga” bort och ersätts av ”missförhållanden med allmänintresse”. Lagförslaget omfattar också fler grupper, som till exempel praktikanter, konsulter och egenföretagare. Och enligt regeringen, ska det också gå att vara anonym när man larmar från det egna företaget.

Lagen väntas träda i kraft i den 17 december i år.

Anställd på statligt bolag, till exempel en städare på Samhall

Samma som för privat anställda.