– Hur vi orkar? Det gör vi inte. Vi bryter ihop i omgångar. Och plockar upp varandra. Igen och igen.

För Helena Olsson, undersköterska inom intensivvården på Gävle sjukhus, är den andra våren med covid inte lättare än den första.

Det är främst sjuksköterskor som erbjuds extra ersättningar för att flytta sin semester i sommar i landets regioner, men undersköterskorna i covidvården har inte slitit mindre.

När de covidsjuka plötsligt strömmade in till Gävle sjukhus i slutet av mars 2020 ställdes Helena Olsson och hennes arbetskamrater inför en ny sjukdom. De visste inte vad patienterna behövde, och plågades av osäkerheten.

Nu vet de mer – men själva är de tröttare än för ett år sedan. Nästan varje dag sitter någon i korridoren och gråter.

– De som är starka just den dagen får stötta. Den som bryter ihop brukar få vara på ”vanliga” intensiven en dag, för att vila från covidavdelningen, säger Helena Olsson.

Vården av covidpatienterna sliter på ett särskilt sätt. Det är tungt att se dem kämpa mot sjukdomen, och ibland förlora.

Till det kommer en utmattning som har byggts upp under lång tid.

Vecka efter vecka har Helena Olsson och hennes arbetskamrater arbetat på krislägesavtalet, som innebär 48 timmars arbetsvecka, arbetspass på tolv och en halv timme, och förkortad vila mellan passen.

De fick bara tre veckors semester sommaren 2020. En fjärde vecka fick de spara till hösten, men Helena Olsson har inte tagit ut den. I praktiken har det knappt funnits utrymme för ledighet då kollegor varit sjuka och pandemin har rullat fram i nya vågor.

– Tre veckor kändes kort. Det tog två veckor innan jag kunde slappna av, och den tredje veckan var det liksom: ”Nu ska jag tillbaka igen”.

– Ändå tyckte jag att det gick bra då. Det är först nu jag känner hur väl den där fjärde veckan hade behövts.

”Bemanningsläget i vården är mer besvärligt 2021 än 2020”, skriver presstjänsten i region Stockholm till Arbetet. Att bemanna intensivvården i sommar blir ”utmanande”.

I andra regioner, bland dem Västerbotten, Uppsala och Örebro, säger HR-direktörerna att bemanningsläget är ungefär det samma i år som 2020. Den stora skillnaden är att personalen är sliten efter ett år med pandemin.

I en rad regioner fick anställda nöja sig med tre veckors semester sommaren 2020.

– En vecka fick de spara till hösten, säger Åsa Thor Gustafsson, HR-chef vid Örebro Universitetssjukhus. Men alla tog inte ut den, till exempel därför att deras familjer inte var lediga då.

– Och mot slutet av hösten steg smittspridningen så att det återigen blev svårt att få ledigt, bland annat kring jul och nyår. Vi har tillåtit medarbetarna att spara mer semester över årsskiftet än normalt.

Samtidigt har övertidsuttaget varit stort vid flera sjukhus. Vid exempelvis Akademiska sjukhuset i Uppsala ökade övertidsarbetet från 107 årsarbeten 2019 till 149 år 2020.

– Vi har anställt, lånat in, fördelat om och kontrakterat hyrpersonal. Belastningen är ändå extrem, säger Anna Wadenhov, HR-direktör vid Akademiska sjukhuset.

Redan före pandemin hade sjukvården svårt att klara bemanningen under somrarna, och samtidigt ge sina anställda semester.

För att klara årets sommar ger en majoritet av regionerna ersättning till anställda som flyttar en del av sin semester till andra tider på året.

Men ersättningarna skiljer sig åt mellan regionerna – och mellan olika yrkeskategorier, visar en enkät som Arbetet har gjort (läs mer om den här).

Sjuksköterskor är den mest eftersökta yrkesgruppen. I Västmanland är det i princip bara sjuksköterskor som erbjuds ersättning: 15 000 kronor per flyttad vecka (i undantagsfall omfattas också undersköterskor).

I Dalarna får sjuksköterskor 15 000 kronor per flyttad semestervecka, medan undersköterskor och läkare får nöja sig med 9000.

Samtidigt får en sjuksköterska i Skåne eller Blekinge nöja sig med 6000 kronor som morot om hon avstår en semestervecka under sommaren. De stora skillnaderna mellan regionerna väcker irritation, något som speglas i diskussioner på sociala medier.

I skrivande stund har de allra flesta regioner gott hopp om att alla som vill ska få fyra veckors sammanhängande semester under perioden juni – augusti i år, så som semesterlagen föreskriver.

Men ökar smittspridningen kan detta förändras, enligt personalansvariga vid flera av landets största sjukhus.

Zilla Jonsson, HR-direktör i region Östergötland, säger:

– Hos oss är pandemiläget nästan lika svårt som förra våren, så risken finns att vi inte kan ge alla fyra veckor. Att ge patienterna den vård de ska ha kommer alltid i första hand. Men medarbetarna är slitna. Vi går en mycket svår balansgång.

När pandemin tog fart drogs semestrarna in för undersköterskor som skulle ha ledigt i april och maj i år, berättar Jessica Wigren, vice ordförande för Kommunal i Region Gävleborg, som själv ryckte in i intensivvården förra sommaren.

– Senaste beskedet från arbetsgivaren är att alla ska få fyra veckor i rad i sommar. Och det är superviktigt att det blir så. Dras ledigheten in igen går det inte att motivera folk att jobba vidare.

Jessica Wigren befarar att den höga belastningen förr eller senare ska leda till fler sjukskrivningar bland dem som arbetar inom intensivvården.

– Om det kommer en fjärde våg vete sjutton hur det går. Det är jag lite rädd för.

För Helena Olsson är arbetspassen på tolv och en halv timme tunga också av privata skäl. Varannan vecka är hon ensam mamma till två barn, sex och åtta år gamla.

– Om jag jobbar från 07 till 19.30 och ska iväg tidigt nästa dag är det ingen idé att barnen kommer. Inte när jag jobbar natt heller. Jag kan bara ta hand om dem de enstaka dagar jag är ledig.

– Då är jag en trött och slut mamma. Jag skulle vilja orka mer med dem.

I planeringen på Gävle sjukhus står det att Helena Olsson ska ha fyra veckors semester i sommar. Men så stod det ju förra året också, säger Helena Olsson.

– Så samtidigt som jag ser fram mot semestern vågar jag inte hoppas i förväg. Det känns som att allt kan hända. Det är så vi lever.

Lista: Så mycket ersättning ges per region om vårdpersonal flyttar sin semester

Research: Karl Martinsson