Nyligen lades vårändringsbudgeten.

Som Arbetet Ledare tidigare har skrivit har satsningarna på arbetsmarknaden inte den inriktning som krävs för att få ned arbets­lös­heten. Inslagen från Centerns hämmande politik är för omfattande.

Här finns till exempel Centerns krav på matchningsföretag, en åtgärd som har tre uppenbara nackdelar.

Dels är matchning meningslöst eftersom de flesta av de jobb som finns har så höga krav att de ändå inte kan komma ifråga för majoriteten av de långtidsarbetslösa som oftast har mycket kort utbildning.

Dels kommer den stora arbetskraftsbristen som finns i Sverige att bestå eftersom de arbetslösa inte får utbildning för de jobb som finns.

Slutligen pressar de enkla lågt betalda jobb som till äventyrs kan komma ifråga ned lönerna eftersom alla arbetslösa med låg utbildning kommer att hänvisas till dessa jobb av matchningsföretagen. Det ger knappast läge att kräva rimliga löner.

Centerns ambition är tydlig: skapa större lönespridning, överföra skattepengar till de privata matchningsföretagen och dumpa lönerna för dem med kort utbildning.

Det här ger fjärilar i magen inför framtiden. Kommer samma inslag från Centern att finnas med i budgeten för 2022? Och kommer samma nyliberala experimentlusta att följa oss in i valrörelsen?

Alltsedan Maud Olofsson lade om Centerpartiets kurs från att vara ett lantbruks- och välfärdsparti till att bli ”ett parti för småföretagen” som Maud Olofsson kallade det, har fokus riktats mot det privata näringslivets väl och ve.

I dag är det inte längre småföretagen man gynnar utan stora koncerner, ofta inom välfärden. Och dessa tjänar inte tillräckligt mycket pengar på klassisk socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

Däremot tjänar de enorma summor på Centerns arbetsmarknadspolitik.

Under Annie Lööf har Centerns knytning till arbetsgivarnas organisationer blivit än tydligare. Så till den milda grad att utspel från företagens arbetsgivarorganisationer bara en kort tid senare ofta har införlivats som en integrerad del av Centerns politik.

De senaste fyra åren har varit en smärre kata­strof för Sveriges arbetare. Landets signum, hög sysselsättning med rimliga löner, har skjutits i bitar av den politiksom förts.

När planerna nu smids inför valet 2022 måste Socialdemokraterna därför koncentrera sig på arbetsmarknaden och ta tillbaka initiativet för att skapa jobb. 

Inom delar av både socialdemokratin och Centern krattas dock manegen för att lansera en gemensam linje inför valet 2022, en linje som går ut på att samla alla som inte vill ge Sverigedemokraterna inflytande.

Men att ha en valrörelse som går ut på att sprida skräck för det partiet inte vill ha, snarare än att lyfta fram sin egen politik är en förlorad valstrategi.

Ska Socialdemokraterna och Centern försöka behålla den politiska makten i ytterligare fyra år måste Socialdemokraterna ta tillbaka arbetsmarknadspolitiken från nyliberalismen.

Och det måste man tydligt ange för väljarna redan före valet.

Det måste mynna ut i ett antal hårda krav, som bättre utbildning, en arbetsförmedling som fungerar, statliga lönesubventioner som sätts på rätt ställe. Stöd som till exempel extrajobb och högre lönebidrag. Arbetsmarknadsutbildning i stället för lönedumpning.

Behoven finns där i skriande mängd. Möjliga arbetstillfällen likaså.

Det är denna politik som Socialdemokraterna måste gå till val på. Partiet måste garantera att de inte medverkar till en ny vända med januariavtalets Centerstyrda arbetsmarknadskatastrofer.

Här borde det inte finnas någon tveksamhet inom Socialdemokraterna. 

Det är i stället Centern och Annie Lööf som måste fälla avgörandet.

Antingen släpper Centern sitt arbetarförakt och stöder Socialdemokraternas ambition att värna en sysselsättning för alla.

Eller också stöder Centern en konservativ regering och släpper in Sverigedemokraterna till makten.

Det är inget val som Socialdemokraterna över huvud taget ska lägga sig i eller påverka genom att lova försämringar för sina egna väljare.

Det är helt och hållet ett val för Centern och Annie Lööf.

Valet borde inte vara så svårt.