”Varför sprids skräckpropaganda i folkbildningsdebatten?”
Sverigedemokraternas syn på folkbildning framgår av en kommittémotion, inte av enskilda ledamöters egna motioner, skriver ledande Sverigedemokrater i ett svar till Tommy Fogelberg och Izabella Persson.
REPLIK. Sverigedemokraterna värnar folkbildningens ursprungliga syfte och dess positiva effekter på samhället.
Vi anser att Folkbildningen fyller en viktig demokratisk funktion och ger medborgare möjligheter till bland annat personlig utveckling och deltagande i demokratiska processer.
Otaliga är de gånger partiets ansvariga för folkbildningsfrågor fått tydliggöra politik och budgetanslag.
Detta till trots fortsätter röster från folkbildningsväsendet att sprida felaktigheter och skräckpropaganda likt en gnisslande grammofonskiva.
Det är bekvämt att fortsätta upprepa samma inlärda ramsor, oavsett om det är direkta sakfel i ramsorna
Det är anmärkningsvärt att författare av en artikel baserad på riksdagsarbetet inte vet skillnaden mellan enskild motion och kommittémotion.
En enskild motion är en motion av en enskild ledamot och således inte nödvändigtvis partiets officiella politik. En kommittémotion däremot är partiets officiella linje i olika frågor i respektive riksdagsutskott.
Sverigedemokraterna har en kommittémotion om folkbildningsfrågor lagd i kulturutskottet av partiets representanter där. Den förklarar tydligt vad Sverigedemokraterna vill och vilka förslag vi har på området.
Det är partiets politik, ingenting annat. I sammanhanget är det förstås ointressant för artikelförfattarna och många andra höjda röster i denna ständigt pågående debatt.
Det är bekvämt att fortsätta upprepa samma inlärda ramsor, oavsett om det är direkta sakfel i ramsorna.
Den som inte är öppen för att omvärdera sin ståndpunkt efter inhämtande av ny information, tas dock ofta inte på alltför stort allvar av omgivningen. Det är mest genant för personen i fråga.
Svar direkt: Ta oron på allvar
”En grund till den oron är ju till exempel den nedskärning av anslaget till folkbildningen på nästan 25 procent, 900 miljoner, som SD föreslår i sin senaste budgetmotion.”
Det var ord och inga visor från fyra framträdande kultur- och utbildningspolitiska SD-riksdagsledamöter.
Det låter ju bra att även SD tydligt värnar om folkbildningen och betonar dess positiva effekter, både på samhället och enskilda individers personliga utveckling och fostran i demokrati. Det känns betryggande. Det gläder oss också att de tar ett visst avstånd från sin partikollegas motion.
Med det kanske frågan kunde vara avklarad?
Samtidigt finns det en oro hos undertecknade, som vi delar med många, kring folkbildningens framtid.
En grund till den oron är ju till exempel den nedskärning av anslaget till folkbildningen på nästan 25 procent, 900 miljoner, som SD föreslår i sin senaste budgetmotion.
En annan grund till oron kring folkbildningens framtid är just Tobias Anderssons riksdagsmotion som föranlett ett flertal debattörer att ta till pennan.
När det gäller de olika motionsformerna i riksdagsarbetet, så anser sig undertecknade tämligen väl förtrogna med skillnaden dem emellan och den tyngd de utgör i partiers officiella politik och ståndpunkter.
Så bespara oss gärna den uppläxningen.
Trots det så tar vi oss alltså friheten att bemöta, i det här fallet, en enskild riksdagsmotion.
Ibland kan en enskild motion utgöra morgondagens partilinje, och när den enskilde riksdagsledamoten samtidigt är Jimmie Åkessons motsvarighet i ungdomsförbundet Ungsvenskarna, så tillmäter i alla fall vi den ledamoten rätt stor betydelse och inflytande.
Avslutningsvis tycker vi det är synd att den oro som många uttrycker avfärdas av replikförfattarna som ”spridning av felaktigheter och skräckpropaganda, som inlärda ramsor med direkta sakfel”.
Ta oron på allvar i stället, om ni verkligen värnar folkbildningen, som ni säger.
Tommy Fogelberg, fd lärare och rektor på Stensunds folkhögskola, Trosa
Izabella Persson, studerande på Stensunds folkhögskola, tack vare CSN