Kommunal om villkor för personliga assistenter: ”Djävligt olyckligt”

– Det är klart att det är problematiskt och med facit i hand så kan vi tycka att det var djävligt olyckligt.

Det säger Kommunals förbundsombudsman Lia Scheding om de svaga kollektivavtalen för personliga assistenter som uppmärksammats efter Arbetets granskning av Brukarkooperativet JAG.

Enligt henne lider avtalen av att branschen var helt oreglerad när assistansreformen infördes på 1990-talet. När Kommunal då gick in för att organisera assistenterna och teckna kollektivavtal fanns flera problem.

– Jag tror att vi som organisation hade ett stort brukarperspektiv, och för lite arbetstagarperspektiv, när vi satt i de här förhandlingarna. Man tittade väldigt mycket på hur ska vi formulera det här kollektivavtalet så att det inte skulle inskränka på LSS-lagstiftningen, säger Lia Scheding.

Det svaga anställningsskyddet, oftast med bara två veckors uppsägningstid, beror mycket på ersättningsmodellen, enligt henne.

Hon påpekar att assistansersättningen till företaget stoppas med en gång om en brukare till exempel byter assistansutförare eller avlider. Då blir det svårt att betala ens för två veckors uppsägningstid, säger Lia Scheding.

– Så kollektivavtalet har i mångt och mycket anpassats efter LSS och ersättningsformen. Jag kan tycka att det nu är dags att ersättningsformen får anpassas efter kollektivavtalet. Det är liksom dags att vända på kuttingen.

Ersättningsformen är inget parterna har inflytande över. Den är det staten som bestämmer, konstaterar Lia Scheding. Men när det gäller kollektivavtalen är det ändå på väg åt rätt håll, anser hon.

– Jag tycker att vi flyttar fram positionerna, sakta men säkert för varje avtalsrörelse. Men vi gör det även under avtalsperioderna genom att vi konsekvent tvistar, prövar och testar tolkningar av avtalet.

Bland annat innehåller de senaste avtalen en skrivning om att arbetsgivaren måste undersöka möjligheten till omplacering innan en assistent sägs upp. Något man inte behövde göra tidigare.

Det är ett steg framåt, anser Lia Scheding, även om det är långt ifrån den omplaceringsskyldighet som andra arbetsgivare har.

– Men det är också kopplat till LSS. Även om det finns luckor någonstans så är det i slutänden brukaren som väljer om den vill ha dit den assistenten eller inte.

Efter Arbetets granskning av villkoren för personliga assistenter hos Brukarkooperativet JAG framförde forskaren Eva Schömer viss kritik mot Kommunal.

Hon menade att förbundet borde vara tuffare och se till att få en prövning av bolagets arbetsledaravtal, som hon menar bryter mot kollektivavtalet. 

Lia Scheding håller med om att JAG:s avtal är i strid med kollektivavtalet, men inte om att Kommunal varit slappa.

– Vi har haft den här frågan uppe vid förhandlingsbordet ett antal gånger. Men JAG säger konsekvent att det där tänker vi inte prata med er om för det är inte arbetsrättsligt.

Ett annat problem är att tvister om arbetsledaravtalet bara kommer upp när någon medlem blir uppsagd, och då är det oftast fler frågor som ligger på bordet.

Bland annat själva uppsägningen i sig och grunderna för den. Oftast slutar det med att arbetsgivaren erbjuder en summa pengar till medlemmen för att lösa tvisten.

Om Kommunal då ska ta det vidare till central nivå är utfallet osäkert. Mer pengar, mindre pengar eller inga pengar alls, enligt Lia Scheding.

Då väljer de flesta att ta uppgörelsen för att lämna det hela bakom sig, säger hon.

– Då kan inte vi säga att det här är en så viktig principiell fråga att vi inte tänker låta dig acceptera det här budet. Vi kommer driva det vare sig du vill eller inte. Vi måste ju göra det medlemmen ger oss i uppdrag att göra.