Lärare missnöjda med nytt avtal

”Jag skäms”.

”Jag hade inte sagt nej till en nationell lärarstrejk”.

”Besviken”.

I sociala medier har lärare upprörts sedan Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund på onsdagskvällen slöt ett nytt treårsavtal med Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Alexander Skytte som är lärare i idrott och hälsa har länge engagerat sig för lärares arbetssituation. I protest mot det nya avtalet har han bildat föreningen Sveriges lärare.

Föreningen ska verka för bättre arbetsvillkor och pressa på för att lärarfacken ska ta större ansvar. Om inte det går vill Alexander Skytte skapa ett nytt lärarfack.

”När våra fackförbund inte håller sig till våra grundläggande värden, då måste vi agera”, skriver han på Facebook.

Det nya avtalet är relativt likt det tidigare. Några nyheter är att samtliga medlemmar i Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet får ett engångsbelopp på lönen om 2 000 kronor i juni.

Det finns också skrivningar om att det ska finnas regelbundna avstämningsperioder med arbetsgivaren om arbetstiden och krav på arbetsgivaren att ordna jämnt fördelade arbetsscheman.

Men det är fortsatt så att facken måste förhandla med kommunerna om arbetsvillkor. Svenska- och SO-läraren HP Tran i Göteborg anser att det är ett orättvist system.

– Hur engagerade kommunpolitikerna eller de fackliga avdelningarna är har då betydelse. För vissa lärare kan det bli bättre, för andra sämre, säger han.

Till tidningen Skolvärlden medger Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén att hon inte ”känner en jätteentusiasm för själva avtalet”.

– Däremot känner jag entusiasm för den fackliga kampen. Vi måste nu från centralt håll i ännu högre grad hjälpa och stötta våra ombud, sa hon till tidningen.

Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet, var nöjd med att lärarnas inflytande över arbetstiden ökar. Däremot vill hon att kommunerna tar större ansvar som skolarbetsgivare.

– Likvärdighetsproblematiken i svensk skola kan inte lösas endast genom avtal, sa hon i ett uttalande.

För gymnasieläraren Fredrik Lundin, som är förtroendevald i Lärarförbundet Botkyrka och aktiv i Skolupproret, var den spontana reaktionen att avtalet förhandlades fram för lätt.

– De som sa ja menar att det inte hade lönat sig med en mer utdragen förhandling och att vi genom att acceptera avtalet fick det bästa möjliga. De som sa nej menar att vi borde ha försökt få tydligare och mer tvingande skrivelser som kan göra skillnad på riktigt, och att vi borde tagit det till konflikt för att visa att visa att lärarna fått nog.

Han har inte hunnit sätta sig in i alla detaljer i avtalet och vill därför inte kommentera dess helhet. Men han förstår den kritik som uppstått.

– De mest kritiska menar att facken återigen svikit sina medlemmar och att förtroendet för fackens förmåga att se till så att det blir regler kring gruppstorlek och arbetstid åter misslyckats, säger Fredrik Lundin.

Mellanstadieläraren Marcus Larsson, som grundat tankesmedjan Balans som arbetar med opinionsbildning kring den politiska styrningen av välfärdssektorn, är en av de som högt kritiserar avtalet.

– Fackförbunden väljer att lägga sig platt i frågan om lärares arbetsbelastning. Problemet med lärares ökade ohälsa beror på att det saknas regleringar som tvingar arbetsgivaren att säkerställa att ingen lärare blir sjuk på grund av sitt arbete, säger han.

– Det kommer därför även under de tre kommande åren vara fritt fram för kommunpolitiker att låta lärare betala för kommunernas nedskärningar genom till exempel ökad undervisningstid.