Efter förhandlingar som varat i över ett år har Transport äntligen kommit överens med matutkörningsföretaget Foodora om att teckna kollektivavtal.

Först nu får de anställda alltså klart reglerade löner och ersättning för cykel och kläder.

Dessutom innebär avtalet att utkörarna nu kommer att omfattas av de försäkringar och tjänstepension som ingår i kollektivavtalet.

De många och långa turerna runt avtalet belyser två viktiga faktorer för den ständigt växande så kallade plattformsekonomin, eller gig-ekonomin, där jobben skapas genom att folk gör beställningar via appar i mobilen.

Det är dels den oerhört stora vikten av facklig organisering. Transport har under en lång tid bedrivit uppsökande verksamhet.

På fackets hemsida möts en besökare av den skarpa uppmaningen: ”Do you work at Foodora? Join the union!”.

Den fackliga aktiviteten har nått framgång. Utan fackligt medlemskap och engagemang från hela kollektivet arbetare kan låga löner och osunda arbetsvillkor fortgå, något som de många som använder gig-företagens beställningsappar sällan tänker på.

Men kollektivavtalet blottar också en annan sida av gig-ekonomin. Det är det faktum att Foodora trots allt har anställda. Även detta har varit en förutsättning för att avtalet skulle kunna ros i hamn.

Majoriteten av gig-företag är konstruerade på ett annat sätt. För att kringgå regler och lagar som gäller vid anställningar, och för att kringgå krav på kollektivavtal, kallar de sina arbetare för ”egenföretagare”.

Ingen av de personer som anlitas för att utföra de beställningar som företagen tjänar pengar på anställs.

Pensionsavsättningar, försäkringar, rimlig arbetsmiljö förvandlas därmed till en fråga som de anlitade gig-arbetarna får sköta själva.

Företagen förbinder sig endast att ge en lite slant av de pengar de tjänar på beställningen till dem som faktiskt utför beställningen. Oftast rör det sig om mellan 10 – 25 procent av vad beställningen kostar.

På detta sätt kan människor beställa flytthjälp, hundpassning och en mängd olika tjänster genom appar utan att den som faktiskt utför tjänsten vare sig får rimligt betalt eller rimliga arbetsvillkor.

Och det här är ett utstuderat utnyttjande av arbetskraft som tränger djupare än låg lön och krav på kollektivavtal.

Vad som är en anställning regleras i lag. Gig-företagen har satt i system att kringgå dessa lagar för att kunna undvika att kalla de arbetare man anlitar för anställda. Då undviker de också de lagkrav på ansvar och redovisning som följer av att vara arbetsgivare.

Det här har i de mest flagranta fallen prövats i domstol. Taxiföretaget Uberpop var ett exempel där konstruktionen var likartad i en rad länder.

Efter att Uberpop fällts i flera länder för brott mot de lagar som reglerar arbetsgivares villkor har konstruktionen ändrats.

I Sverige lades Uberpop ned 2016.

En mängd gig-företag har dock fortsatt skruva på villkoren för de arbetare de anlitar för att kunna fortsätta med usla villkor och undvika arbetsgivaransvar.

Och här måste lagarna skärpas.

Gig-företagen huserar till stor del i områden där man tar betalt för tjänster inom traditionella arbetaryrken.

Det är alltså traditionellt lågavlönade uppgifter som genom konstruktionen med egenföretagare även blir av med sin trygghet.

Med låga löner är gig-ekonomin på väg att orsaka tillkomsten av ett nytt ”prekariat”, människor som till mycket låga löner arbetar med usla villkor och dålig säkerhet. Antalet ”egenföretagare” har tiodubblats på mindre än tio år genom dessa företag.

Det här är en fråga som måste upp på arbetsmarknadsministerns bord. Det ska inte vara så lätt att kringgå normala lagstadgade anställningsvillkor där facket undandras möjligheten att företräda arbetarna.

Lagrummen runt anställningar bör som i all lagstiftning snabbt ses över för att täppa till kryphål.

Omedelbart bör också Arbetsmiljöverket få mer resurser för att inspektera och åtgärda de brott mot arbetsmiljölagstiftningen som i dag är uppenbara.

I höstas utdömde Arbetsmiljöverket ett vite på 80 000 kronor mot ett gig-företag för att det som uppdragsgivare inte tagit det ansvar för arbetsmiljön som följer med arbetsgivaransvaret sedan man bedömt att de enligt arbetsmiljölagstiftningen var just arbetsgivare.

Arbetsmiljöverket måste driva fler sådana mål i väntan på en lagändring.