Stenevi: Manlig solidaritet krävs för att höja kvinnors löner

För två veckor sedan utsågs Märta Stenevi till ny jämställdhets- och bostadsminister och har sedan dess inte haft en lugn stund. Arbetets telefonintervju har blivit uppskjuten flera gånger.

Klockan är tjugo i fem och hon säger att hon har en kvart på sig.

– Sen måste jag rusa.

Ok, då kör vi. Vilken är den viktigaste frågan att driva för ett jämställt arbetsliv?
– Jämställda livsinkomster. Det finns ingen rim och reson i att kvinnor 2021 har flera miljoner kronor lägre livsinkomst än män.

Vad kan staten göra åt det?
– För själva lönenivåerna behöver vi jobba nära arbetsmarknadens parter. Det måste ställas krav på solidaritet från andra yrken, att man tar ett ansvar från mansdominerande yrken och faktiskt ser att det är en oerhört viktig arbetsgrupp som tar hand om oss när vi är barn, sjuka och gamla. Man måste börja släppa fram och bejaka att de här yrkena behöver högre löner och bättre arbetsvillkor.

Du menar att man inte ska vara så bunden till industrins märke i avtalsförhandlingar?
– Ja, jag tror att man behöver fundera över vilket samhälle det är vi vill ha och att det krävs solidaritet för att alla ska ha en skälig lön för det arbete de lägger ned.

Vad mer kan göras för jämställda livsinkomster?
– Flera saker påverkar, såsom val av yrke, diskriminering på arbetsmarknaden och uttag av vab och föräldraledighet. Vab-dagarna har ökat mycket under pandemin, från 5 till 7 miljoner dagar, och om man då tänker att 60 procent av dem tas ut av kvinnor så kommer det här året ha påverkat kvinnors livsinkomster jättemycket.

Bör till exempel fler månader öronmärkas i föräldraförsäkringen?
– Ju mer lika man delar på föräldraledigheten desto mer troligt är det att man delar lika på vab. Miljöpartiet vill ha en tredelad föräldraförsäkring, en tredjedel var och en tredjedel som man antingen kan dela mellan sig eller ge till ytterligare en vuxen i barnens närhet.

Vad behövs för att få fler kvinnor intresserade av mansyrken och vice versa?
– En viktig startpunkt är att redan i skolan börja prata om jämställdhet och lika möjligheter att få göra det som man vill göra inte det som man förväntas göra på grund av sitt kön.

Så med genuspedagogik kan vi få fler manliga undersköterskor?
– Ja, det tror jag. Men det är på lång sikt förstås, det löser inte problemen här och nu. Jag är innerligt trött på förminskandet och förlöjligandet av frågor om jämställdhet och något så basalt som att ha lika lön för lika arbete.

Hur påverkar anställningstrygghet jämställdheten?
– Inte minst inom offentlig sektor och kommuner och regioner måste politiken jobba aktivt för att få bort visstidsanställningar. Skillnaden i arbetsvillkor mellan mansdominerade och kvinnodominerande yrken blev extra påtaglig under pandemin.

Hur tror du att parternas las-överenskommelse slår mot jämställdheten?
– Förhoppningsvis till det bättre. Att ge bättre möjlighet till utbildning och omskolning hoppas jag har en positiv effekt på jämställdheten och livsinkomsten. På så vis behöver inte ett val som man gör i 17-18-årsåldern påverka hela livet.

Inte ens myndigheterna klarar av att leva upp till kravet på att göra en kartläggning om jämställda löner. Hur ser du på lönekartläggning som verktyg?
– Det är ett jätteviktigt verktyg och det är skandal att det inte funkar bättre än vad det gör. Vi behöver skarpare sanktioner och tidigare tillsyn. Vi har en utredning och ett betänkande som är ute på remiss där vi hoppas att diskrimineringsombudsmannen ska få möjlighet att styra mer.

Vad anser du om kvotering?
– Jag kommer från en organisation som har jobbat mycket med kvotering och vi ser effekt av att bryta strukturer. När det går för långsamt kan kvotering vara ett verktyg för att få till en förändring så att alla får samma möjlighet. Men det är inte ett självändamål i sig.