Bulletin har Sveriges bästa nyhetsbevakning för djur

KOMMENTAR. ”Nu börjar det likna något!”, twittrade den högerextrema sajten Nya tider och la till en tummen upp. Efter en ganska lam start hade Bulletin äntligen levererat en främlingsfientlig text.

”Norge dubbelt så bra som Sverige på återvandring” löd rubriken, som vi kan tacka Per Gudmundson för.

Jag tror att vi är många som är (i brist på bättre ord) besvikna.

Rasistiska högerspöken hade förväntat sig mera hat att älska, vi andra hade förberett oss på att se hur långt den så kallade liberalkonservativa högern skulle kunna gå utan att rusa in i fascistväggen. 

Trots det lilla hurraropet från Nya tider känns projektet Bulletin något uppblåst. Både av grundarna för webbtidningen och av media som skrev en nyhetstext varje gång en skribent med ett Jimmie-moment i bakfickan rekryterades. 

Jag brukar undvika saker som jag vet skulle kunna göra mig upprörd. Det är en överlevnadsstrategi.

I samband med förrförra presidentvalet i USA kom jag på mig själv med att fokusera på djur snarare än politiska nyheter i sociala medier. 

Asså, Bulletin, ni kan inte lura mig! Forskningen säger att djurvänner uppfattas som mer sympatiska än andra människor, så detta handlar naturligtvis om att ni vill framstå som snälla

Ungefär då började hashtaggar som #catsofinstagram och #instapets trenda på Instagram. Nu några år senare toppas husdjursinfluencer-listan av Jiff Pom, en hund av rasen Pomerianan som har närmare nio miljoner följare. 

Dubbelt så poplär som Nala the cat, Doug the pug och min egen favorit Juniper the fox. 

”Problemet” med dessa djur är att det inte händer så mycket. Jovisst, de är jättegulliga. Till och med jättejättejättegulliga ibland, men bakom klickbetet finns det sällan mer än just en gullig bild. 

Det är här som Bulletin kliver in och fyller ett tomrum i mitt liv! Ja, för samma dag som Per Gudmundson önskade alla med avslagen asyl ut ur landet så rapporterar Bulletins vetenskapsredaktion att en ny studie varnar för hur Pablo Escobars förvildade flodhästar.

De förökar sig som om det inte fanns någon morgondag. 

Va Pablo Escobars förvildade flodhästar? Precis! Det här är en väldigt spännande historia som gått mig helt förbi – att den gamle skojaren Pablo inte bara smugglade knark utan också djur. 

Bulletin berättar vidare om vad som började med en hane och tre honor för ungefär trettio år sedan resulterat till en flodhästflock på uppemot hundra djur. Utan åtgärder kommer det om tjugo år finnas 1500 flodhästar i Colombia. Denna invasiva art skulle kunna böka sönder landets alla sjöar! 

Ja, vi minns ju hur det gick när 13 kaniner i Australien 1859 blivit till 200 miljoner gnagare i dag som med hull och päls fuckar upp den australiska floran, faunan och jordbruket, påminner Bulletins djurreporter.

Det gäller att starta bekämpningen av djuren i tid, men det har visat sig vara svårt.

”Juridiska hinder och den allmänna opinionen gör att det idag är i princip omöjligt att skjuta av flodhästarna. Istället har myndigheterna försökt med att sterilisera och fånga in dem. Båda metoderna är dock mycket kostsamma och svåra att genomföra.”

Sedan min barndom, då jag läste en hel del En ding ding värld, har jag varit svag för konspirationsteorier.

När jag läser texten om Pablo Escobars flodhästar börjar jag fundera om det är Ivar Arpi som genom en analogi från det kriminella djurriket vill varna för förödande invandring. 

Ivar Arpi? Japp, Ivar Arpi, ett av Bulletins hetaste namn syns nämligen inte på ledarsidorna, utan är ansvarig för tidningens podd och skriver mycket sporadiskt krönikor. Men det låter väl inte helt orimligt att han skulle vilja skriva om djur? 

Någon måste ju göra det, för det är inte bara flodhästar som härjar på Bulletins vetenskapssidor. Nä, sedan nyår har avsändaren ”Nyhetsredaktionen” skrivit om fler djur än vad Mitt i naturens Martin Almeteg någonsin träffat i rutan. 

Ungefär tjugo procent av tidningens vetenskapsartiklar handlar om djurriket. 

När jag läser texten om Pablo Escobars flodhästar börjar jag fundera om det är Ivar Arpi som genom en analogi från det kriminella djurriket vill varna för förödande invandring

Inte ens kriminaljournalistiken kommer undan. Tidningen rapporterar om hur apor, närmare bestämt krabbmakaker, vid ett tempel i Bali satt i system att stjäla föremål från besökare för att sedan byta dessa mot mat. 

Samhället hjälper dem med såväl husrum som gratis käk, och de lata djuren tackar genom att stjäla från sina välgörare. 

”Vid Uluwatutemplet lever drygt 300 krabbmakaker och dessa matas regelbundet av tempelpersonal. Trots att de matas, stjäl aporna ofta föremål som hattar, sandaler och glasögon från tempelbesökare.”

En annan artikel handlar om hur kattmynta skyddar katter mot myggor.

Här misstänker jag dock inte Ivar Arpi utan skribenten Sara Choghrich som har tagit bild på katten med så fin päls att den förtjänar ett eget instagramkonto. Oavsett skribent bjuds det på rafflande info om kattvärldens svar på braj.

”Förutom att slicka och tugga på bladen blir katter ofta exalterade, närmast euforiska, av kattmynta och börjar gnida sig mot växten och även rulla runt.”

Men det finns också en hundvän på redaktionen. Människans bästa vän är även den äldsta.

Här blir jag lite besviken då en mops eller annan bjäbbhund fått illustrera artikeln. Tycker också att texten är lite vag. 

”Hunden var det första djuret som människan tog i sin tjänst. Exakt när och hur det skedde är dock fortfarande oklart, men det var långt före andra djur.”

Asså, Bulletin, ni kan inte lura mig! Forskningen säger att djurvänner uppfattas som mer sympatiska än andra människor, så detta handlar naturligtvis om att ni vill framstå som snälla.

Här skulle jag kunna dra kortet att Hitler hade en schäfer han gillade, men det är kanske att gå lite väl långt. Tror dessutom inte att Hitler ville framstå som en snäll farbror.

Nu orkar jag inte rabbla mera, men vill slutligen starkt rekommendera den rasbiologiska texten – kanske den mest intressanta – om att gråvargen är släkt med skräckvargen, men emellertid en helt annan gråvargsras än vår, som dog ut för ”10 – 13 000” år sedan. 

13 000 år låter mer rimligt än tio år, men sammantaget levererar Bulletin Sveriges bästa djurjournalistik. 

Man kan tycka vad man vill om det politiska motivet bakom varje djurbild. Likväl är jag minst sagt imponerad.