I början av juni 2013 lade Anders Hultin, vd på friskolekoncernen John Bauer, ut en bild på Facebook på en vinflaska för 779 kronor och texten: ”Because I’m worth it”.

Samma dag som han tyckte sig vara värd att fira med en svindyr flaska rött hade skolkoncernen han var högste chef i gått i konkurs.

Över en natt hade över 11 000 elever och 1 000 lärare blivit av med sin skola och arbetsplats. De hade ingenting att fira.

Det hade inte heller de kommuner som plötsligt fick ta över ansvaret för elever i 36 nedlagda skolor. På två månader skulle alla beredas plats på en kommunal skola.

Ägarna till John Bauer hade före konkursen genom avancerad lån- och ränteplanering berikat sig själva. 2006 gjorde koncernen en vinst på över 100 miljoner kronor.

När danska riskkapitalbolaget Axcel köpte koncernen för 675 miljoner kronor gjorde de sig också en rejäl hacka.

Hela bolagets värde var byggt av svenska skattepengar avsedda för utbildning.

Snart åtta år efter konkursen borde John Bauer vara förpassat till historieböckerna som ett trist bevis på att marknadiseringen av den svenska skolan är ett stort misslyckande. Men så är det inte. 

Konkursboet spökar fortfarande och kräver nu ersättning för det de anser vara en för låg skolpeng.

I Malmö vill konkursboet ha 3,4 miljoner kronor i ersättning, trots att ägarna tog ut miljoner i vinst. Malmö kommun vägrar och det gör de alldeles rätt i. 

Friskolornas skolpeng är inte för låg utan tvärtom för hög. De behöver inte ta det skolpliktsansvar som kommunerna enligt lag måste göra. Friskolorna ska inte ha pengar för ett ansvar de inte har.

Utbildningsutskottets ordförande Gunilla Svantorp (S) skriver i Dagens Samhälle att John Bauer går runt som en zombie i Skolsverige, som till skillnad från de levande döda i skräckfilmerna är ute efter mer skattemedel.

Det är en träffande beskrivning och det är dags att få bort både zombien och vinstintresset från den svenska skolan.

Aktiebolagen inom skolan har inte som primärt mål att ge eleverna så bra undervisning som möjligt.

Nej, deras mål är största möjliga avkastning på insatt kapital och det betyder lägre lärartäthet, färre utbildade lärare och en önskan om att locka till sig elever som inte kräver lika stora insatser.

Det har slagit sönder den jämlika enhetsskolan. Valfrihet och konkurrens har inte gett en bättre eller mer effektiv skola. I stället har segregationen och skillnaderna ökat. Skolan sviker sitt kompensatoriska uppdrag. 

Hårdast drabbas arbetarklassens barn. Föräldrarna har svårt att orientera sig på en skolmarknad och hitta ”rätt” skola.

Lågutbildade föräldrar har ofta även problem att hemma kompensera för brister i en undermålig skola.

Ord som ”lönsamhet”, ”avkastning” och ”elevgenomströmning” borde inte finnas i det svenska skolsystemet.

Återskapandet av en mer jämlik och likvärdig skola bör därför börja med ett förbud mot vinstutdelning. Vinstjakten har gått för långt när till och med zombier får härja i den svenska skolan.