– Jag tycker att vi inte alltid varit tillräckligt angelägna att berätta vad det innebär med grön ideologi för skola, sjukvården eller äldreomsorgen eller arbetsrätten, säger Miljöpartiets nya språkrör Märta Stenevi i DN.

Det är helt sant. I många år, numera räknat i decennier, har det varit ganska oklart för de flesta vad Miljöpartiet vill i de för LO-anslutna så viktiga frågorna, skola, sjukvård, äldreomsorg och arbetsrätt.

Partiets oklara linje i välfärdsfrågor har hindrat Miljöpartiet att få någon större väljarbas hos arbetare i de frågor de verkligen berörs av, att värna miljö och klimat.

Periodvis har Miljöpartiet tvärtom drivit en rent arbetarfientlig linje.

De miljöpartistiska skuggbudgetar som partiets ekonomisk-politiska talesperson Mikaela Valtersson presenterade i början av 2000-talet fick journalister från arbetarrörelsen att gapa av förskräckelse på partiets presskonferenser.

Mikaela Valtersson blev senare ordförande i Friskolornas riksförbund och föreslog, som avskedshälsning till politiken, att Miljöpartiet borde bilda regering med Moderaterna.

Ett antal år senare, vid Miljöpartiets kongress 2013, röstade en majoritet av ledamöterna igenom det utmärkta förslaget att partiet skulle driva ett totalförbud mot vinstutdelning till privata företag i skattefinansierad välfärd. Rösterna blev 152 röster för ett förbud och 63 röster mot.

Någon sådan linje drevs dock aldrig. Partistyrelsen var emot och följde aldrig kongressens beslut.

Så vad betyder egentligen Märta Stenevis ord när hon nu tydligare vill klargöra Miljöpartiets syn på grundläggande välfärdsfrågor?

Visst kan vi skönja en förskjutning hos Miljöpartiet, åtminstone en relativförskjutning, för när Märta Stenevi i samma DN-intervju säger att den mitt som hon alltid har tillhört har förskjutits åt vänster på grund av att politiken har förskjutits åt höger har hon helt rätt. 

– Så att jag har hamnat till vänster beror inte på att jag har ändrat mig utan på att landskapet har förändrats.

Och även partiets andra språkrör, Per Bolund, har i de senaste partiledardebatterna närt en vurm för rättvisa i grundläggande fördelningsfrågor som vi inte har varit vana vid att höra från Miljöpartiet.

Men är det verkligen en förskjutning eller en relativförskjutning eller inget av det som vi ser i det ganska disparata och svårtyglade partiet? Eller snarare, vilken politik är förankrad i partiet?

I Stockholm sitter MP i blågrön majoritet i både stad och region.

Efter att den blågröna majoriteten har drivit igenom utförsäljningar av delar av allmännyttans hyreslägenheter och sjösatt neddragningar som drabbat låg-och medelinkomsttagare är det i Stockholmspolitiken nu lika kallt mellan MP och Socialdemokraterna som helgens utomhustemperatur (minus 12 grader).

Dessutom vann Märta Stenevi valet till nytt språkrör med klara 55 procent av rösterna men det betyder också att 45 procent av kongressledamöterna hellre skulle ha sett ett annat namn på posten.

Sammanfattningsvis är det ytterst välkommet om Miljöpartiet inser vikten av att försvara en rättvis fördelning av samhällets resurser mot högerns bulldozerpolitik i frågor som vinster i välfärden, bostadspolitik och segregation, om det nu verkligen är det vi ser hos Miljöpartiet.

En bra fördelningspolitik är hur som helst nödvändigt för ett parti som med kraftfull miljö och klimatpolitik vill nå ut till väljarna.