Skyddsombud: ”Får ta skit från alla håll”

Maick Kofod är stressad. Så där stressad man blir av känslan av att inte räcka till. På fraktjätten UPS terminal i Sturup har han varit skyddsombud i snart två år.

– Jag är ensam om att driva allt och jag hinner inte med. Vi har haft mycket arbetsmiljöproblem och det går väldigt mycket fritid till mitt uppdrag, säger han snabbt.

Orden rinner ur honom på telefonen. Under 23 minuter berättar han den ena historien efter den andra.

Som den om när han lade skyddstopp för att en fraktlift på terminalen saknade en fungerande nödstoppsknapp.

Det resulterade senare i att Arbetsmiljöverket utfärdade en avgift på 400 000 kronor för att företaget använde en obesiktigad lyftanordning.  

Eller den om hur han klagade på att de inte hade skyddsskor, och när de äntligen fick skor var det den billigaste varianten från en lågpriskedja.

– Det är tufft att vara skyddsombud. Jag har varit facklig länge så jag har fått utbildningar och jag har stor erfarenhet och är mycket påläst om arbetsmiljölagen. Jag nyttjar det till max vilket inte gillas av min arbetsgivare.  

Maick Kofod är inte den enda som känner sig pressad i sitt uppdrag som skyddsombud.

Vittnesmål från olika branscher belyser samma problem och kanske är det just därför som också färre tar sig an rollen.

2012 hade LO drygt 64 500 skyddsombud. Nya siffror som Arbetet tagit fram visar att att antalet skyddsombud nu är drygt 52 300.

De flesta skyddsombud kan utföra sina uppdrag utan problem. Men en del ifrågasätts för att de ägnar tid åt arbetsmiljöfrågor.

Svein Amundsen är huvudskyddsombud på Strängbetong i Örebro.

– Hos oss har vi svårt att hitta folk som vill ställa upp. Att hitta någon som endast är skyddsombud på pappret är väl inte så svårt, men att hitta de som vill utföra uppdraget och även gå utbildningar är inte enkelt. Sedan skall de ju vara lämpliga också, säger han.

Att vara skyddsombud upplevs av många som otacksamt på flera sätt, förklarar han.

– Man får ta skit från alla håll och arbetsgivarna är ofta jobbiga att ha med att göra. Dessutom får man ju inget extra betalt.

Eeva Penttilä är lokalt skyddsombud inom barnomsorgen i Norrköping.

Tidigare hade hon chefer som inte var ansvarstagande och som inte förstod sitt uppdrag och ansvar.

– De bollade hela tiden över ansvaret på mig som skyddsombud. Då var det tungt. Jag har kommit till insikt om hur viktigt det är med kompetenta chefer för vår arbetsmiljö. Vi behöver få mer kunskap och stöd i hur vi ska jobba med arbetsmiljön. Både från arbetsgivare och fack.

Även Tarek Al-Jarouchi, som är regionalt skyddsombud för IF Metall i Halland, betonar vikten av stöttning.

– Det största problemet är faktiskt att lokala avdelningar inte ger tillräckligt med stöd varken för ensamma skyddsombud på mindre arbetsplatser eller överbelastade skyddsombud. För hela uppdraget, förutom intresse, krävs det att man har stöd i form av utbildningar men även från fackliga organisationer, säger han.

Flera skyddsombud som Arbetet pratar med vill inte gå ut med sina namn då de tror de att deras situation kan förvärras av att de medverkar i en artikel.

Bland annat berättar en man som jobbar i tillverkningsindustrin att det alltid är kollegor som ifrågasätter.

– En hel del kollegor anser att man är en smitare och en latmask för att man genomför sitt uppdrag istället för att jobba. De har överlag ingen eller dålig förståelse för rollen, säger mannen.

Ett skyddsombud i byggbranschen som jobbar för ett av de större byggbolagen berättar att arbetsmiljön inte alls står högt i kurs.

– Tar man upp för mycket och ifrågasätter är det lätt att man blir förflyttad till ett annat bygge. Jag frågade vid ett tillfälle om det är så att vi utbildas för stora belopp bara för att det ska se bra ut. Svaret blev ja, och det är väldigt uppgivet. Arbetsgivarna vill ha gott rykte om sig, men det är spel för galleriet.

Liknande erfarenhet har ett skyddsombud i elektrikerbranschen som Arbetet pratar med.

– Det är på många företag svårt att få tid till att utföra sitt uppdrag. Det är som att skyddsarbete inte är så viktigt, det hamnar ganska långt ner på prioriteringslistan. Som skyddsombud är jag ju intresserad av att mina kollegor har det bra och säkert på jobbet. Det blir lätt en känsla av otillräcklighet.