Totalsågning av statens insatser för utnyttjade arbetare
Statens arbete för människor som blir utnyttjade på jobbet brister i alla delar. Och det är i stort sett riskfritt för arbetsgivare som utnyttjar, visar Riksrevisionens granskning.
Riksrevisionen har granskat statens insatser mot så kallad arbetskraftsexploatering.
Det handlar framför allt om utländsk arbetskraft som får väldigt låga löner, har en farlig arbetsmiljö, jobbar långa dagar och bor dåligt.
Den granskande myndigheten kommer fram till att staten ”brister i alla delar”.
Och skulden ligger främst hos regeringen som inte gett myndigheterna tydliga direktiv eller mandat att agera. Ingen myndighet har överblick över vilka som drabbas av arbetskraftsexploatering och hur många de drabbade är, går att läsa i granskningen.
Som exempel tas upp att det saknas förbud mot att ta betalt för en anställning vilket sätter den anställda i skuld, kräva tillbaka löner eller att låta anställda bo under dåliga förhållanden.
Polisen möter potentiella offer för arbetskraftsexploatering när de kontrollerar arbetstillstånd, men lämnar enligt Riksrevisionen sällan fallen vidare för utredning om människohandel.
Flera myndigheter gör gemensamma tillslag mot brottslighet i arbetslivet, men kontrollerar inte de anställdas arbetssituation.
Inte heller rättsväsendet är med på banan. Lagstiftningen skärptes 2018 men det har inte lett till att fler arbetsgivare straffas för människohandel för tvångsarbete eller människoexploatering.
– Det är få ärenden som leder till åtal, och det finns sammanlagt bara tre fällande domar de senaste femton åren. Risken att dömas är näst intill obefintlig, säger Yvonne Thorsén, projektledare för granskningen i en kommentar.
Riksrevisionen har en rad av förslag på åtgärder. Bland annat att ge Arbetsmiljöverket, eller i alla fall en och samma myndighet, ansvar i frågan.
Och att Polismyndigheten ser till att poliser som jobbar med inspektioner av arbetsplatser får utbildning om exploatering.
Vad är arbetskraftsexploatering?
Arbetskraftsexploatering innebär utnyttjande av arbetskraft genom till exempel mycket låga löner, orimligt lång arbetstid och dålig arbetsmiljö. Den som utnyttjar människor för arbete under mycket dåliga villkor kan dömas för människohandel för tvångsarbete eller människoexploatering enligt 4 kap. 1 a och b §§ i brottsbalken (1962:700).