Nationalism ska bekämpas enligt ny LO-strategi

LO:s senaste internationella strategi antogs 2006.

Apple hade ännu inte lanserat sin Iphone, finanskrisen hade inte inträffat och och Donald Trump var främst känd som huvudperson i en realityshow. 

– Den nya strategin antas i en helt annan tid. Den globala arbetsmarknaden har förändrats kraftigt sedan 2006. Det kräver att LO:s politik förändras i takt med det, säger Oscar Ernerot, ombudsman på LO:s internationella enhet som lett arbetet med inriktningsdokumentet.

Målsättningarna känns igen. Stärkta fackliga rättigheter, ökad organisationsgrad, rättvis omställning. Men LO identifierar också en rad hinder för att uppnå dessa. 

– Vi har radat upp ett antal globala risker som visar att världen är extremt ojämlik och ojämställd och att kampen mellan arbete och kapital är mer relevant i dag än på väldigt länge. Vi ser växande klyftor både inom och mellan länder, säger Oscar Ernerot.

Kopplat till den ekonomiska situationen finns en politisk utveckling som LO menar sätter press på löner och arbetsvillkor.

Konservativa och högerpopulistiska regeringar pekas ut som ett särskilt hot.

– Facken förlorar nästan alltid på ökad polarisering och nationalism, säger Oscar Ernerot.  

– En arbetare i Sverige är beroende av hur arbetsvillkoren ser ut i andra delar av världen, leverantörsleden gör att arbetskraften i dag sitter ihop mer än någonsin. Om vi då får ökad nationalism utan ökad solidaritet kommer alla arbetare att förlora på det. För medlemmarnas vardag är internationellt fackligt arbete viktigare än kanske någonsin tidigare.

Hur ska nationalismen bekämpas?

– Det är ju en enkel fråga. Utgångspunkten är att ekonomiska ojämlikheter skapar en rädsla hos människor, att man vänder sig inåt och tänker på det som är kortsiktigt nödvändigt i stället för det som är långsiktigt hållbart. Man ser globaliseringen som problemet, inte ojämlikheten. 

Medlemsnyttan återkommer gång efter annan i strategin.

Kommunikationen med förbundens medlemmar ska förbättras.

Att enskilda projekt ska ha en tydlig återkoppling till deras vardag, exempelvis genom att motverka social dumpning, beskrivs som viktigt för det fackliga utvecklingssamarbetets legitimitet.    

Oscar Ernerot talar om en till synes paradoxal utveckling.

Parallellt med att produktionen globaliserats har det internationella arbetet flyttat ut från den fackliga vardagen. 

– Längre bak var det internationella arbetet en naturlig del i fackets blodomlopp. Man tecknade kollektivavtal hemma men stöttade också kollegor i världen. I dag är vår bild att det är mindre känt vilket brett internationellt arbete vi faktiskt gör. 

Varför har det blivit så?

– Tidigare låg den internationella verksamheten närmare. I klubben, sektionen eller avdelningen hade man ett mindre utvecklingsprojekt som man stöttade och kunde följa, säger Oscar Ernerot.

– Sedan dess har utvecklingssamarbetet centraliserats och professionaliserats allt mer. Det Sverige gör internationellt genom Palmecentret och Union to Union är väldigt bra, men mycket färre människor är involverade i det. Vi upplever att den vi-känsla som fanns förut behöver stärkas.

Fackligt utvecklingssamarbete kostar pengar. Finansieringen kommer i huvudsak från Sida, kompletterat med egeninsatser.

I LO:s strategi lyfts behovet av att hitta alternativa finansieringsmodeller för att värna solidaritetsarbetet från politiska hot.

Det kan låta drastiskt. Men enligt Oscar Ernerot ligger scenariot i värsta fall bara ett regeringsskifte bort. 

– I våra analyser kan vi se att det finns en klar sådan risk. I Danmark har det fackliga biståndet sjunkit till ett minimum och i debatten här hemma ställer Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna biståndet mot andra delar av välfärdssamhället, säger han.

– Om vi får en nationalistisk regering har vi stora farhågor att biståndet kommer att minska. Vi har sett det i vår omvärld.

LO:s strategi sträcker sig till år 2025, hur ser världen ut då?

– Man skulle ju vilja säga att det har förbättrats, att klyftorna minskar och jämlikheten ökar. Samtidigt fick vi precis siffror från FN om att pandemin riskerar att radera 25 års framsteg. Om vi lyckas återställa det multilaterala samarbetet kommer vi att se en bättre framtid, men med ökad nationalism kommer vi fortsätta på det sluttande planet, säger Oscar Ernerot.