Ju längre coronapandemin pågår desto mer kommer den sätta ljuset på samhällsklyftorna.

Vi har redan sett det. Coronaviruset har lika brutalt som glasklart slagit fast vilka yrkesgrupper som ser till att samhället över huvud taget kan fungera, och många av dem hittas i LO-kollektivet.

Det handlar bland annat om busschaufförerna, undersköterskorna och Icas kassapersonal som inte kan jobba hemifrån. Sverige bärs av dessa yrkesgrupper som tar sitt samhällsansvar varje dag de går till jobbet. 

De löper också störst risk att själva drabbas av viruset. Låginkomsttagare, också ofta organiserade inom LO, löper fyra gånger så hög risk att dö i covid-19 än andra, enligt en ny rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm. 

När Stefan Löfven, lika gravallvarlig som själva november månad, talar till nationen om att ställa in allt utom det mest livsnödvändiga handlar det i grund och botten om att samhället behöver restriktionerna inte bara för att skydda de äldre, utan också för att skydda chaufförernas, kassapersonalens och undersköterskornas liv och hälsa. 

Ändå tycker vissa att det inte är deras problem. Kanske för att de också vet att ju rikare man är desto mindre kommer viruset slå sönder ens liv.

I landets storstadsområden vittnas det om hur kvarterskrogarna gapar tomma medan vardagen ser ut att lunka på som vanligt på lyxrestaurangerna.

Försöker du boka bord på någon av Stockholms absolut dyraste restauranger är det lika svårt som vanligt.

Nästan allt är fullbokat fram till årsskiftet, alltså även genom den här pandemins kanske mest kritiska tid. Även efter alla nya rekommendationer. 

Stureplansklubbarna var snabba med släppa på svettig trängsel på dansgolven igen trots att ingen sa något annat än att pandemin långt ifrån var över. Den som kan betala dansar gärna. 

Det är kanske ingen slump att det handlar om samma grupper som sedan tidigare börjat köpa sig ur samhällsgemenskapen.

Lyxrestaurangerna fylls av de höginkomsttagare som mer än någon annan grupp tagit del av RUT- och ROT-bidrag, som enligt riksrevisionen kostar staten miljarder och leder till ökad arbetskraftsinvandring och därmed ökad press på arbetsvillkoren i Sverige.

Det är samma grupp höginkomsttagare som i och med januariavtalet slapp undan värnskatten och som i allt högre utsträckning betalar sig före i vårdkön genom privata sjukvårdsförsäkringar och privata läkarmottagningar.

Kanske borde statsministern hålla ett alldeles eget tal till höginkomsttagarna och lyfta den ojämlikhet som legat som en våt filt över pandemin sedan viruset stöpte om samhället. 

“Ni, specifikt ni, som redan har alla resurser och möjligheter att stanna hemma ska göra det allra mest. Det är ni som ska låta bli att hitta kryphål för att andra ska överleva. Ansvar är inget man kan köpa sig undan i en pandemi” hoppas jag att han säger.