Sent på kvällen den 16 oktober kallar PTK och Svenskt Näringsliv till plötslig presskonferens. De är överens om ändringar av anställningsskydd och omställning och vill att politikerna nu går vidare med deras förslag. 

LO har samma eftermiddag gått ut med att man enhälligt (det är bilden som ges utåt) säger nej till vad som förhandlats fram de senaste dygnen.    

I höstmörkret på Östermalms torg i Stockholm står PTK:s förhandlingschef Martin Wästfelt, i mörk rock och grå halsduk, tillsammans med Svenskt Näringslivs vice vd Mattias Dahl, i mörk rock och senapsgul halsduk.

Den ene nickar instämmande när den andre talar. De är överens, och beklagar att LO inte anser sig vara det.

– Det var lite roligt att PTK blev top of mind för många som inte ens visste att de existerade längre, säger Jonas Nordling, som fram till 2019 var ordförande för Journalistförbundet och satt i PTK:s styrelse under åtta år.  

Men det är inte första gången tjänstemännen poppar upp, visar musklerna och gör upp med arbetsgivarna på tvärs mot LO.

December 1968. LO:s dåvarande ordförande Arne Geijer ställer krav. Det avtal som LO är på väg att sluta med motparten SAF måste även gälla tjänstemännen inom den privata sektorn.  

SIF, numera Unionen, är av annan åsikt och vill ha ett eget avtal. Men för att få styrka bakom sina krav lierar man sig med ingenjörerna från Saco och de obundna arbetsledarna.   

Och det lyckas.   

Året därpå sluter man ett ettårigt avtal med SAF som retar upp LO.   

”Det är möjligt att LO uppfattade tjänstemannaavtalen som en krigsförklaring men de gav industritjänste­män, arbetsledare och civilingenjörer ökad prestige”, skriver Harry Rågvik som nedtecknat PTK:s historia.  

Fröet till kartellbildningen är sått.   

”Den bråkiga kartellen på 1970-talet vill man distansera sig ifrån”

På TCO:s kongress 1973 tas det avgörande beslutet. Alla privatanställda tjänste­män från TCO och Saco samt Sveriges arbetsledareförbund (numera Ledarna) samlas under PTK:s paraply.

I och med kartellbildningen blir man en verklig maktfaktor på svensk arbetsmarknad.

Men säg den makt som varar. I början av 1990-talet flyttas löneförhandlingarna från centralorganisationerna till de enskilda förbunden.

När man inte längre får sitta med vid det förhandlings­bordet förlorar PTK mycket av sitt inflytande och får övervintra med pensions- och trygghetsfrågor – nog så viktiga, men något mer i periferin av människors medvetande.

– På 1970- och 1980-talen var PTK verkligen en viktig spelare, när de var en löneförhandlande part. Men sedan förde de ett liv i skymundan under ganska lång tid, säger Irene Wennemo, generaldirektör för Medlingsinstitutet, med en bakgrund inom LO och som statssekreterare åt förra arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S).  

2005 slopar kartellen just ordet ”kartellen”, och byter namn till Förhandlings- och samverkansrådet PTK.

– Den bråkiga kartellen på 1970-talet vill man distansera sig ifrån. Man skäms nästan över att k:et är kvar. Man vill vara en bevarare av den svenska modellen, inte den som stör, säger Jonas Nordling, tidigare ordförande för Journalistförbundet, numera chefredaktör på Dagens Arena.  

Han säger att organisationen vill ”verka utan att synas”. Vilket man eventuellt lyckas lite väl bra med. Till exempel har det hänt att regeringskansliet glömt att bjuda in PTK till frågor som man äger, enligt Jonas Nordling.

Men i och med tjänstemannafieringen av svensk arbetsmarknad får PTK så småningom mer muskler. Dels blir tjänstemännen fler och arbetarna färre, dels ökar organisationsgraden bland tjänstemännen medan den sjunker på arbetarsidan.   

PTK växer.

– Nu har de blivit en mycket viktigare aktör. Det här nya avtalet är ju verkligen kronan på verket i deras nya position på svensk arbetsmarknad. Det gör dem till en väldigt tung politisk spelare, konstaterar Irene Wennemo.   

PTK:s medlemsutveckling

Aktiva medlemmar (dvs privatanställda i medlemsorganisationerna) i PTK 1973–2019.

Har PTK:s makt vuxit under en längre tid eller kom den plötsligt med las-överenskommelsen?
– Jag skulle vilja säga att de successivt har fått en mer betydelsefull roll.   

Vad beror det på?
– De har lyckats sköta de interna processerna på ett bra sätt. Det finns naturligtvis spänningar på tjänstemanna­sidan, men de har hanterat dem utan att det blivit något tjafs externt. LO har där­emot slagits på en öppen scen, vilket vittnar om väldigt mycket spänningar.   

Men PTK var inte enigt i sitt ja till överenskommelsen. Fyra förbund, bland annat de båda lärarfacken, sade nej. De har emellertid få privat­anställda medlemmar, vilket är vad som räknas inom PTK.    

”Den som är stark måste också vara snäll”

Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap vid Skövde högskola, anser också att PTK har ett tungt inflytande.

– Man har bra med krut för att trycka på arbetsmarknaden. Men vill man omvandla det till praktisk verklighet – som att strejka – måste man ju gå via förbunden. PTK kan inte strejka. 

I kartellen finns till exempel jätteförbundet Unionen som, med över en halv miljon medlemmar, kan stoppa svensk exportindustri just genom att strejka.

Unionen går inte att undvika när man talar om kartellen. Alltid störst. Alltid med PTK:s ordförandeklubba i hand. 

– I en bok om hur man skapar central­organisationer skulle väl en regel vara att inte ha en organisation som är större än alla andra tillsammans, konstaterar Jonas Nordling.  

Han tycker ändå inte att jätten kör över de andra. Och tar upp förhandlingarna med Svenskt Näringsliv om ett omställningsavtal 2015, som då kraschade för att Sveriges Ingenjörer ansåg att man gick för hårt åt las.

– Man var mån om att alla skulle med även om man hade kunnat köra över Sveriges Ingenjörer.  

Irene Wennemo är inne på vad som skulle kunna kallas Bamsedoktrinen när det gäller Unionens makt: Den som är stark måste också vara snäll.

– Det krävs ett känsligt handlag för att få de andra att känna att det finns ett värde att vara med i PTK och vara lojala med de gemensamma besluten, säger hon och fortsätter: 

– Jag brukar säga till Martin Wästfelt att ni måste ha ett rikt inre liv. För det är klart att man har med så många olika förbund inblandade.   

Men när Martin Wästfelt, förhandlingschef på såväl Unionen som PTK gick ut med Svenskt Näringsliv där på Östermalms torg i oktober gav det svallvågor.

Vågor som bara växte när regeringen och samarbetspartierna C och L ett par veckor senare sade att de jobbar vidare utifrån överenskommelsen.   

”Att ett fackförbund önskar att riksdagen ska besluta om försämrad anställningstrygghet är helt galet”

Att LO:s ordförande Susanna Gideonsson basunerar ut att organisationen aldrig kommer att ställa sig bakom ett avtal för enbart tjänstemän må vara väntat.   

Men även flera PTK-förbund får under de kommande veckorna ha extrainsatta styrelsemöten, och ta en svekdebatt från upprörda medlemmar.

Ordförandena för stora klubbar som Aftonbladet och Expressen inom Journalistförbundet, också en del av kartellen, säger i tidningen Journalisten att överenskommelsen saknar stöd hos medlemmarna, och är en ”rea på las”.   

På Twitter rasar medlemmar och fackligt förtroendevalda i olika PTK-förbund:  

”Låter fan absurt att det skulle finnas stöd för det här bland medlemmarna.”    

”Det här duger inte Unionen/PTK. I en förhandling får man aldrig släppa uppdraget, vilka man representerar. Motparten är alltid motpart, hur mycket båda sidor har slitit, hur trevlig eller otrevlig förhandlingen varit. Som klubb­ordförande i Unionen på 00-talet: all heder åt LO!”    

”Att ett fackförbund önskar att riksdagen ska besluta om försämrad anställningstrygghet är helt galet. Snälla Unionen, tänk om! Annars tänker jag över mitt medlemskap hos er …”

Forskaren Christer Thörnqvist menar att den nya las-modellen skulle strö rejält med salt i det redan infekterade såret mellan industrin, som sätter löneökningstakten, och offentliganställda, som får anpassa sig.

– Sluter man nu ett nytt huvudavtal baserat på privatanställda tjänstemän ska det till väldigt mycket för att vård, skola och omsorg ska svälja det. Det skulle vara dödsstöten för den svenska modellen. 

”…nu blir ju PTK rätt maktlösa”

Vilken roll PTK kommer att spela den närmaste tiden är i skrivande stund omöjligt att få på pränt. Svensk arbetsmarknad är just nu rörlig materia, och som vanligt hänger allt ihop.

En fjärils vingslag någonstans mellan Norra Bantorget, regeringskansliet och Östermalmstorg kan få verkan när och var som.   

Den första november sattes det så kallade märket som jättarna inom PTK, Unionen och Sveriges Ingenjörer, står bakom. Och ytterligare en bricka i spelet om anställningsskyddet lades till. En bricka som i viss mån avväpnar PTK.

– Eftersom de tunga förbunden därmed ligger under fredsplikt kan de inte hota med strejkvapnet. Annars hade de kunnat kräva fackföreningsvänliga klausuler i kollektivavtalet som mildrar las. Så nu blir ju PTK rätt maktlösa, säger forskaren Christer Thörnqvist.   

Facit av de senaste åren kan bli att inte bara LO utan även PTK får mindre muskler.  

Forskaren Christer Thörnqvist ser ett skifte där politikerna allt mer lägger sig i parternas protektorat. Det började med strejkrättsutredningen. Och fortsatte med las-utredning. 

– Är man lite konspiratoriskt lagd verkar det som att politiker slänger ur sig en utredning som är tillräckligt dålig för att få parterna att göra ändringar de annars aldrig skulle gjort.  

Han är inne på att politikerna är ”ganska korkade”. I stället skulle de tjäna på att låta arbetsgivare och fack som förhandlat om de här frågorna i över 80 år fortsätta.   

Eller smarta, om man ideologiskt vill förändra arbetsmarknaden?
– Ja, om man ska tro på konspirationen. Det är inte en omöjlighet, men blir bara spekulationer.