Kan du föreställa dig att bli avvisad från en intensivvårdsplats för att platsen är vikt för en person med privat vårdförsäkring?

Än är vi inte där, men för mindre allvarliga åkommor har svensk hälso- och sjukvårdslags portalparagraf om vård efter behov och vård på lika villkor i praktiken redan upphävts.

De med privata vårdförsäkringar går nämligen allt oftare före.

Och utvecklingen kan gå snabbt. Spanien, som för bara några år sedan hade ett system liknande det i Sverige med vård efter behov upplever numera stundtals kaos när folk ringer fel larmnummer och fel ambulans kommer, en ambulans du egentligen inte har rätt att följa med om du inte har en privat akutvårdsförsäkring.

Men situationen i Sverige är allvarlig nog. 

Den explosionsartade utvecklingen av privata vårdförsäkringar har redan skapat ett A- och ett B-lag bland svenska patienter, en uppdelning som till stor del följer inkomsten.

De 680 000 svenskar som i dag kan gå före i vårdköerna genom sina privata vårdförsäkringar är främst tjänstemän med högre löner, enligt John Lapidus, forskare på handelshögskolan i Göteborg och författare till rapporten ”Privata sjukförsäkringar bryter mot lagen” som ges ut av den fackliga tankesmedjan Katalys.

Få byggjobbare eller restauranganställda omfattas av privata vårdförsäkringar. Och inte heller de undersköterskor som i dag sliter på landets intensivvårdsavdelningar.

Ändå betalar vi alla genom våra skatter till utbildningen av läkare och vårdpersonal, likväl som att alla betalar för vårdcentraler och sjukhus. Men LO-anslutna hamnar längre bak i kön när de blir sjuka.

Det riktigt allvarliga är dock att vi för varje ny försäkring som säljs får en alltmer tudelad välfärd med två olika sjukvårdssystem av amerikansk modell. Ett system som styrs av privata försäkringsbolag och ett offentligt system med bara en mycket basal sjukvård.

Det offentliga basala systemet är öppen för fattiga och för dem som redan har hälsoproblem och som därför vägras privat vårdförsäkring eftersom försäkringsbolagen ser dem som olönsamma.

Och det är just ett sådant system som de två främsta tillskyndarna av privata vårdförsäkringar, arbetsgivarorganisationerna Svensk Näringsliv och Almega, aktivt jobbar för.

Deras lobbystrategi följer samma linje som den SAF inledde redan på 1970-talen. Syftet var att omvandla välfärden till vinstmaskiner för det privata näringslivet.

Den offentliga sektorn smädades med ord som ”den ofantliga sektorn” och framställdes som stor och ineffektiv. Lösningen, ansåg SAF, var att överlåta välfärden till privata företag.

I dag är man på väg att lyckas. Allt större delar av svensk välfärd privatiseras och riktar sig till människor med störst betalningsförmåga. Fördelning efter behov skjuts i bakgrunden.

Men det finns en politisk väg framåt.

För ett år sedan tillsatte regeringen en statlig utredning för att se över hur portalparagrafen om vård efter behov ska kunna räddas. Det enda rimliga är naturligtvis att införa en stopplag för försäkringslösningar som ger rätt att gå före i vårdkön.

Visst är det en utmaning för den socialdemokratiskt ledda regeringen att baxa igenom en sådan stopplag.

Speciellt när de två mittenpartierna Centern och Liberalerna ofta har agerat som en megafon för Svenskt Näringsliv i liknande frågor.

Ändå måste Socialdemokraterna tydligt ta ställning och dessutom gärna gå vidare med att angripa grunden till ojämlik fördelning av svensk välfärd genom att kräva ett förbud mot vinstuttag ur skattefinansierad välfärd.