Vad händer egentligen med de utförsäkrade efter avslagen från Försäkringskassan?

Jobbar de, eller lever de fortfarande på någon form av bidrag, besparingar, eller hjälp från familj och vänner?

Den frågan har Försäkringskassan försökt svara på i en ny rapport som gjorts på uppdrag av regeringen.

Svaret är tydligt: 28 procent jobbade inte alls ett år efter avslaget, visar rapporten. Ytterligare 15 procent jobbade så lite att de inte kunde försörja sig på arbetsinkomsten.

”Våra resultat visar att intentionerna om återgång i arbete eller omställning inte uppfylls för alla som har nekats sjukpenning”, slår rapportförfattarna fast.

”Det är kanske heller inte rimligt att förvänta sig, men samtidigt har ju Försäkringskassan bedömt att personerna har en arbetsförmåga”, fortsätter rapporten.

När någon nekas sjukpenning av Försäkringskassan beror det på att myndigheten anser att personen har arbetsförmåga.

De första 180 dagarna prövas arbetsförmågan mot arbetsplatsen där den sjuka jobbat tidigare. Är personen för sjuk för jobba hos sin arbetsgivare får den sjukpenning.

Men från dag 181 bedömer myndigheten i stället om personen kan arbeta med ett ”normalt förekommande arbete” på hela arbetsmarknaden.

Begreppet har länge varit hårt kritiserat eftersom Försäkringskassan inte behöver specificera vilket arbete den sjukskrivna har möjlighet att utföra eller realismen i att personen verkligen kan få ett sådant jobb.

Det myndigheten nu har granskat är vad som hände med de som nekades sjukpenning mellan dag 180 och 365 under en fyramånadersperiod i slutet av 2018 och början av 2019.

Bara strax över hälften, 57 procent, försörjde sig till största delen genom arbete ett år efter avslaget, enligt rapporten.

Det definierar Försäkringskassan som att man tjänade minst 120 000 kronor under året varav 75 procent var arbetsinkomster.

Trots att personerna jobbade sjönk dock deras inkomster året efter sjukskrivningen. Försäkringskassan har inga siffror på hur många i gruppen som valde att jobba deltid, men deras medelinkomst sjönk med omkring 41 000 kronor jämfört med året innan sjukskrivningen.

Resten, 43 procent, jobbade antingen inte alls, eller så lite att de inte kunde försörja sig på arbete, ett år efter avslaget.

Hos den här gruppen sjönk snittinkomsterna kraftigt. Minskningen var 86 300 kronor per år eller 31 procent jämfört med året innan sjukskrivningen.

”Det får sannolikt stora konsekvenser för deras ekonomi och levnadsstandard”, slår rapporten fast.

Många i den här gruppen är, enligt Försäkringskassan, inskrivna hos Arbetsförmedlingen och vissa studerar. Det definierar myndigheten som att de befinner sig i ”omställning”.

Men en relativt stor grupp, en av tio av alla som fick avslag, varken arbetade eller hade påbörjat en omställningsprocess ett år efter beslutet.

Försäkringskassan menar i rapporten att myndighetens krav på omställning ”kan vara en stor utmaning för den enskilda”.

”Personer som har en svag anknytning till arbetsmarknaden redan före sjukskrivningen har särskilt svårt att återgå i arbete. Troligen har de även svårt att ställa om och byta arbete. Även personer med psykiatriska diagnoser kan befinna sig i en särskilt utsatt position.” skriver myndigheten.

Man skriver också att många inte förstår varför de får avslag.

”En del av svårigheten handlar om att det finns en diskrepans mellan den trygghet medborgarna förväntar sig från Försäkringskassan och det stöd som vi faktiskt får ge.”